Hej!
Jag blir kanske inte så upprörd över artikeln som jag finner främst är en stor spark åt de sociala myndigheterna. Jag känner ingen likhet med de familjehem som nämns och väljer att inte alls fogas samman med dessa. De flesta familjehem gör ett gott jobb och det tror jag säkert att dessa fd utsatta barn vet också. Men desto viktigare är det just att dessa dåliga hem inte slinker igenom. Det är de som förstör för alla, främst barnen, men även för oss. Artikeln lyfter just fram vikten av ett mycket bättre arbete av det sociala.
Jag har också mött olika fosterhem som agerat konstigt och i mina ögon orättvist. Men samtidigt vet ju inte jag grunden till den olika behandlingen av barnen. Kanske behöver just det här barnet tydligare/strängare regler än de biologiska? Det finns familjehemsfamiljer som aldrig ställer upp sina placerade barns aktiviteter men kanske gör ett jättebra jobb i övrigt? Finns familjer som åker bort på semester till släkten men aldrig tar med sig lånebarnen. Är detta som det ska?!
Det är jättesvårt att upptäcka när ett barn far illa - oavsett om det befinner sig i ett biologiskt hem eller i ett familjehem. Var går gränsen? Vad vi alla måste bli bättre på är att anmäla när vi ser något som verkar märkligt. Tyvärr sker anmälningarna detta alldeles för lite och för sent.
Jag vet också av en familj som söker fosterbarn (är nu kontaktfamilj) där mamman är mytoman och väldigt labil. Hennes egna barn mår inte bra, storasyster har fått ta ett jätteansvar för sin lillebror som har någon form av bokstavsdiagnos. Flickan har ensam fått ta hand om pojken under veckorna... Men familjen har kontaktbarnet från annan kommun.
Borde jag ta kontakt med organisationen där de anmält sig intresserade eller för jag bara elakt förtal? Borde det sociala själva upptäcka bristerna...som kanske bara syns i skilda omgivningar. Skolan som sett sitt, arbetskompisar som upplevt konstigheter... Allt tillsammans visar det på en mer eller mindre dysfunktionell familj, men går detta att upptäcka för sociala?
Artikeln som sådan säger mig att som privatperson vara hörsam när något inte stämmer, men att det främst ligger på sociala att utreda familjerna grundligt och ha en god kontakt med barnen. Bättre handledning, utbildning och höjd ersättning - en professionalisering av hela verksamheten ville Åsa Börjesson, chef för socialtjänstavdelningen på Socialstyrelsen, ha. Sedan ville hon även se fastare band mellan verksamheten och socialtjänsten. Detta vill vi väl alla?! Genom detta får vi kanske bort de rötägg som utnyttjar såväl barn som systemet, samtidigt som det ger oss alla seriösa, kärleksfulla hem en högre status. Det är ju faktiskt ett jobb där vi delar hela vårt liv med barnen. Visst ska det räknas som något positivt! Sociala har mycket att ta tag i.
Vi har haft turen att aldrig fått höra något negativt om oss som familjehem. Men har däremot hört en del som tycker att det är konstigt att vissa får ha fosterbarn när de inte klarar av att fostra sina egna...
Fortsätt att göra så gott ni kan och var stolta över det arbete ni gör!
