Ensam kommande...

Bennebuu · 12 Juli 2009

skulle vilja komma i kontakt med andra familjer som är familjehem till ensam kommande flykting barn. Skulle vara skönt att utbyta erfarenheter, tips, råd osv. med andra familjehem.
Vi är själva familjehem till en ensam kommande.

andreas · 3 Augusti 2009

Hejsan,

Jag som skriver heter Andreas. Tillsammans med övriga medlemmar i familjen tog vi beslutet att ta hand om ett ensamkommande flyktingbarn.
Killen som kom till oss var från Somalia och bodde hos oss i lite drygt ett år.
Det var en del komplikationer och turbulens kring hans vistelse hos oss, men nu har hans mamma och syskon kommit till Sverige.

I samma veva som Somaliern skulle flytta sa vi ja till en kille från Afghanistan.
Han har bott hos oss i snart ett år och det fungerar bra.

Vår erfarenhet är att skolan varit dåligt rustad att ta emot dessa barn. Ska väl tillägga att vi bor i en väldigt liten ort med få invandrare.

Hur har det fungerat för er?
/Andreas

Bennebuu · 3 Augusti 2009

Hejsan!!
Vi har också en kille från Afghanistan boende hos oss sedan någon månad tillbaka och det har väl varit ganska så turbulent.
Vi bor också i en liten ort,men vi har så tur att skolan är väl rustad för att ta emot dessa barn, så skolan gör det dom kan för att det ska fungera där.

Vi hoppas på att alla problem ska bli mindre med tiden!! Han har ju inte bott hos oss så länge ännu, vi känner ju inte varandra ännu så vår förhoppning är att det ska lösa sig med tiden!

Har det gått bra för er och "killen" hela tiden, eller?

andreas · 4 Augusti 2009

Bennebuu sa:
Hejsan!!
Vi har också en kille från Afghanistan boende hos oss sedan någon månad tillbaka och det har väl varit ganska så turbulent.
Vi bor också i en liten ort,men vi har så tur att skolan är väl rustad för att ta emot dessa barn, så skolan gör det dom kan för att det ska fungera där.

Vi hoppas på att alla problem ska bli mindre med tiden!! Han har ju inte bott hos oss så länge ännu, vi känner ju inte varandra ännu så vår förhoppning är att det ska lösa sig med tiden!

Har det gått bra för er och "killen" hela tiden, eller?

Nja, det har varit lite upp och ner.
I början fungerade allting som en dans. Jag och frun kallar numera den tiden för smekmånaden...
Givetvis saknade han sin familj oerhört och kunde få otroliga gråtattacker. Det var bara att hålla om honom tills han var klar, sen somnade han oftast.
Han saknar fortfarande sin mamma, men nu har de fått kontakt och hon håller på att ansöka om uppehållstillstånd.

Vi har haft tur med afghanen eftersom han och dottern som är jämngamla kommer mycket bra överens. De är som syskon med allt vad det innebär med bråk och annat, men å andra sidan har han sakta men säkert vänt till att bli en i familjen.
Dottern var på honom som en hök (i början) att hjälpa till med att duka bordet när vi skulle äta osv.
Det tog skruv så även om hon nu råkar vara ett år yngre så är hon storasyster.

Hur går det med språket för er kille?
Vår lär sig mycket snabbt och det är hela hemligheten till att få det att funka.

Bennebuu · 4 Augusti 2009

Här gick det också som en dans den första månaden, men sen har det varit väldigt "upp och ner".
Vår kille har problem med sitt humör, han blir "vansinnig" när något går emot honom, eller när man tillrättavisar honom när han gjort något som vi tycker är fel. Han ställer då till ett jätte liv! När han blir så där arg så blir han "blockerad" och går inte att prata med. Egentlige så är det detta som är det som är det jobbigaste för oss och för honom.

Det låter som samma historia med "er kille" och "vår kille". Vår kille har också fått kontakt med sin mor som nu försöker få komma hit till Sverige, men det verkar bli en lång och utdragen process

"Vår kille" är också givetvis väldigt lessen och längtar efter sin mamma och de förstår man så väl att han gör!!

Språket..ja, det går inte så bra med svenskan

Han tycker att det är tufft att lära sig.
Det vi har som både för och kanske också en nackdel är att min man och "vår kille" kan prata persiska med varandra.
Det har varit en STOR fördel när det varit konflikter och saker som han inte förstår och man måste förklara.
Men nackdelen är nog att "vår kille" blir "lite lat" och tar den lättaste vägen..att prata persiska.
Men vi har gjort så att vi pratar så mycket svenska som bara är möjligt här hemma och vi "använder" bara persiskan när det är absolut nödvändigt, Vi hoppas att svenskan ska bli bättre med tiden!

Ni har jätte tur som har en dotter som är i samma ålder! Med hjälp av henne så kan han kanske få svenska vänner.
Har eran kille lyckats hitta några svenska vänner?

Går eran kille i en förberedelse klass i skolan?
Våran gör det och det har väl inte fungerat riktigt så bra..så nu hoppas vi och håller tummarna för att denna termin ska bli bättre!!!

andreas · 4 Augusti 2009

Ojdå, låter som en ordentligt frustrerad ung man.
Tror det är bra att ni bara använder din mans kunskaper i farsi när nöden kräver. Jag är helt övertygad om att svenskan är vägen in i samhället.

Vår kille spelar fotboll i det lokala laget och har visat sig vara en stjärna. Mål i varje match tas för självklart numera.
Genom fotbollen har han svenska kompisar som verkligen vill lära känna honom bättre, men det går lite trögt från vår killes sida. Han har kontakt med en afghansk familj som bor närmre storstan.
Han vill ofta åka dit och der får han såklart men vi försöker balansera det hela så att han inte tappar svenskan. Det värsta som kan hända är ju att lagkompisarna tröttnar på att försöka "komma in".

Vår kommun har totalt (sen big bang) tagit emot två ensamkommande flyktingbarn och vi har varit familjehem åt båda. Så nej någon förberedelseklass har det aldrig varit tal om.
Vi har kämpat och fått rätt till extra resurser åt honom i "vanlig" klass.
Nu ska han börja sjuan i samma klass som dottern och vi håller tummarna.

Det där med processandet på migr. verket är ju en kul historia i sig.
Vår somaliers familj ansökte om put i februari i år och kom till sverige för tre veckor sen.
Handläggaren talade om för oss att detta var raketfart och att vi inte skulle räkna med samma hastighet i andra ärenden. Vet inte om det var stiltje just då, men hur svårt ska det behöva vara? Om man kan fastställa släktskapet så är det ju bara att bevilja, förutsatt att barnet har put.

Är er kille hazar? Vår är det.

Bennebuu · 4 Augusti 2009

Ja, "frustrerad ung man" är nog helt rätt!!
Ja visst är det så att svenskan är vägen in i samhället!!
Min man kom som ensam kommande till Sverige för 20 år sedan och att kunna det svenska språket är vägen in i samhälle, så är det!

Jag kan bara le när jag läser vad du har skrivit..vet du, man kan tro att "vår kille" och "er kille" är samma kille

Vår kille är också SUPER duktig på fotboll!! Han han enligt honom själv aldrig spelat fotboll förut, men han är en av de duktigaste i sitt lag. Han gör mål nästan varje match och han är omtyckt i laget.
Men problemet är att han inte tar chansen att lära känna killarna i laget. Dom vill verkligen lära känna honom, men han "går undan" och känner sig orolig för att killarna i laget inte ska förstå honom. Så killarna i laget kommer antagligen att tröttna på att försöka lära känna honom

Vårt problem är att vår kille söker sig till landsmän, han är inte så intresserad av att lära känna svenska ungdomar.(man kan givetvis förstå att han söker sig till sina landsmän, men..ibland är det en nackdel).
Här där vi bor så bor också många Afghanska ungdomar och han vill ju så klart hemskt gärna åka och hälsa på dom och umgås.
Vi har märkt att dessa ungdomar påverkar honom på många sätt, hans Afghanska vänner tycker att det är konstigt att han får bo i familjehem och dom försöker, vad vi har förstått, påverka honom på många olika sätt. Vilket så klart blir förvirande för honom.

Jo, vår kille är också hazar.

Migr. veket är en historia för sig!!
Vi har fått höra att det kommer att bli svårt för vår killes mamma att få komma till Sverige, dom säger att de allra flesta inte får komma fast deras barn har PUT i Sverige.

Hur länge har er kille varit i Sverige?
Vår har varit i ca. 1 år.

andreas · 4 Augusti 2009

Jag håller med. Det måste vara samma människa vi skriver om. :razz:
Känner igen det du beskriver om fotbollen.
Det är inte lätt men vi försöker verkligen att balansera mellan hans kontakter med landsmän och svenska ungdomar. Han har varit över till en kille i laget och tyckte att det var jättekul. Han ville inte hem när jag skulle hämta, så varför avskärma sig så?
Det är nog ett av de största frustrationsmomenten för mig.
Han får ju både ha kakan och äta den som jag ser det.
Jag försöker också lära känna hans afghanska kompisar så mycket jag kan. Dels för att han ska se att jag bryr mig (det gör jag också på riktigt, inte bara spel för gallerierna), men också för att hans kompisar ska se att jag/vi är helt normala människor som bara vill hjälpa.
Han har även haft hem några av sina kompisar på middag och sovit över. Jag börjar bli en hejare på att grilla lamm.
En liten fördel för oss är att det tar ca 2 timmar at ta sig kollektivt till hans kompisar. Nu på sommaren har begreppet lat fått en ny innebörd vilket gjort att han stannat hemma för det mesta.

Vår kille berättade att han brukade knyta ihop sina tröjor till en boll och lattjade med. När jag berättade för hans tränare att det var hans enda erfarenhet av fotboll så vägrade han tro mig. Det gör han fortfarande inte.
Antar att det är så med naturbegåvningar.
Vi kanske har varsin ny Zlatan hemma.

Vår kille landsteg 1/7 08 och har bott hos oss sen september 08.

Såg filmen "Flyga drake" för ett tag sen och har nog inte mått så dåligt sen jag såg "Schindlers list". Fy *** vad de här mänskorna har fått lida!
Vi hade en tanke att vår kille skulle få se den med tanke på språk och annat. Vi såg den själva först och efter en stund stod det klart att, nej den ska han inte se...

Bennebuu · 4 Augusti 2009

Ja tänk att "våra killar" kan vara SÅ lika

Jag har läst boken "flyga drake" + att jag och min man har sett filmen.. den är
otroligt hemsk..fy vad människor har haft det hemskt!!
Vår kille hade sett filmen innan han flyttade till oss och han har flera gånger bett om att få se filmen igen, men vi har sett att han far illa av den ,så vi försöker avstyra det.

Det här med landsmän är lite svårt tycker vi..det är både för och nackdel med det.
Vi har sett och förstått att vissa av hans kompisar försöker påverka honom på ett eller annat sätt. Ibland blir det väldigt, väldigt tokigt

Hur går det för er kille och landsmän, har ni haft problem?

Ja, det är lite så som du säger när det gäller svenska vänner ,det här med att avskärma sig känner vi också igen.
Vår kille tycker också att det är kul att vara med svenska kompisar, när han väl är det.
Men på något sätt så "väljer han bort det", jag vet inte om det beror på att han är osäker eller vad det är..

Vi fick också frågan av fotbolls tränaren om vi var säkra på att han verkligen aldrig spelat fotboll innan han kom till Sverige. När vi sa att vi var säkra ,så såg vi att han inte riktigt trodde på oss

Anna123 · 4 Augusti 2009

Av erfarenhet vet jag att det är mycket vanligt i och med att dom ensam-kommande barnen får put, så kommer frågan upp om föräldrarna får komma till Sverige. Det är inte helt självklart i o med barnets PUT här. Mycket beror på vad barnet har fått för beslutsklass i sitt PUT och varje fall måste noga utredas. Barn som blivit skyddsklassade har större möjlighet, att kunna få återförenas med sin familj i Sverige, men barn som fått sitt uppehållstillstånd på ömmande skäl (G-klassning) har kanske svårare och ev. återförening i Sverige är inte självklart.

Hur gick det för er somaliska kille och familjen? Blev dom kommunplacerade i er kommun och fick de hjälp med bostadsanskaffning osv. "Mina barn" ansökte också om familjeåterförening för ca 6-7 mån sen och efter glädjande besked om att de får komma, så ansökte vi om hjälp med resekostnaderna hos Röda Korset, vilket beviljades och nu väntar vi bara på besked vilket datum familjen kommer, vilket kan bli precis när som helst, då deras pass blivit färdiga nu. Däremot måste familjen ordna med boende själva, vilket kan bli ett mycket stort problem då det inte finns några lediga lägenheter här.

andreas · 5 Augusti 2009

Anna123 sa:
Hur gick det för er somaliska kille och familjen? Blev dom kommunplacerade i er kommun och fick de hjälp med bostadsanskaffning osv. "Mina barn" ansökte också om familjeåterförening för ca 6-7 mån sen och efter glädjande besked om att de får komma, så ansökte vi om hjälp med resekostnaderna hos Röda Korset, vilket beviljades och nu väntar vi bara på besked vilket datum familjen kommer, vilket kan bli precis när som helst, då deras pass blivit färdiga nu. Däremot måste familjen ordna med boende själva, vilket kan bli ett mycket stort problem då det inte finns några lediga lägenheter här.

Somaliern har en egendomlig förmåga att få folk i hans omgivning att tycka synd om honom vilket också legat till grund till många av de dispyter vi haft med skolan.
Hans speciallärare i svenska var den på skolan som orsakat mest oreda. Hon tillbringade sin fritid med att forska om olika sätt att få hit hans familj, ringde migverket och låg på. Allt utan vår vetskap. Vi var vid tillfället (och är fortfarande) tillfälligt förordnade vårdnadshavare...

Det var med röda korstes hjälp de kunde komma hit. Under tiden fick killen eget boende (prova på) och lyckades "snärja" sin nya kontaktperson på kommunen som ordnat med boende åt familjen. Först ett temporärt i väntan på lägenhet som blir ledig i september.
Det är som i arbetslivet...gäller att ha kontakter.

Anna123 · 5 Augusti 2009

Det må jag säga, låter verkligen som en företagsam pojke ni haft i ert hem.
Märkligt att läraren gör sådana saker, utan att ha talat med er först. Det är
något som jag aldrig skulle ha accepterat som särskild förordnad vårdnadhavare
och skulle tydligt markerat det för läraren, så ni får kännedom om allt som sker.
Ytterligare en fråga angående resebidraget från RK. Hur fick pojken pengar till
"egenavgiften" 6000 kr eller hade han egna pengar att betala den summan med?

andreas · 5 Augusti 2009

Anna123 sa:
Det må jag säga, låter verkligen som en företagsam pojke ni haft i ert hem.
Märkligt att läraren gör sådana saker, utan att ha talat med er först. Det är
något som jag aldrig skulle ha accepterat som särskild förordnad vårdnadhavare
och skulle tydligt markerat det för läraren, så ni får kännedom om allt som sker.
Ytterligare en fråga angående resebidraget från RK. Hur fick pojken pengar till
"egenavgiften" 6000 kr eller hade han egna pengar att betala den summan med?

Du må tro att jag/vi förde liv på skolan när vi förstod omfattningen av vad hon höll på med.
Det var badkaret som fick bägaren att rinna över, speciellt med tanke på att hon dessförinnan tillbringat en hel termin med att mästra framförallt mig i hur man bedriver svenska undervisningen. Jag gjorde klart i att jag var bra sugen på att anmäla skolan.
Hon såg ingen annan råd än att göra en pudel men jag vet inte om jag nånsinn kan få tillbaka ens tillstymmelsen till förtroende för den mänskan.
Jag ryser vid tanken på att vår afghanska kille förmodligen kommer att drabbas av henne nu till hösten.

De 6000 som RK ville ha fick han låna av kommunen. Han har sommarjobbat nu (på kommunen för övrigt) för att betala tillbaka.

Love · 19 Februari 2013

Bennebuu sa:
Ja tänk att "våra killar" kan vara SÅ lika

Jag har läst boken "flyga drake" + att jag och min man har sett filmen.. den är
otroligt hemsk..fy vad människor har haft det hemskt!!
Vår kille hade sett filmen innan han flyttade till oss och han har flera gånger bett om att få se filmen igen, men vi har sett att han far illa av den ,så vi försöker avstyra det.

Det här med landsmän är lite svårt tycker vi..det är både för och nackdel med det.
Vi har sett och förstått att vissa av hans kompisar försöker påverka honom på ett eller annat sätt. Ibland blir det väldigt, väldigt tokigt
Hur går det för er kille och landsmän, har ni haft problem?

Ja, det är lite så som du säger när det gäller svenska vänner ,det här med att avskärma sig känner vi också igen.
Vår kille tycker också att det är kul att vara med svenska kompisar, när han väl är det.
Men på något sätt så "väljer han bort det", jag vet inte om det beror på att han är osäker eller vad det är..

Vi fick också frågan av fotbolls tränaren om vi var säkra på att han verkligen aldrig spelat fotboll innan han kom till Sverige. När vi sa att vi var säkra ,så såg vi att han inte riktigt trodde på oss

Hej!
att avskärma sig och välja bort Svenska kompisar är inget konstigt i början. Att de Svenska kompisarna inte har en aning om vad man varit med om för hemskheter tidigare i sitt liv. Att inte heller lita på att klara av umgänget på grund av språket,gör ju vem som helst osäker. Man vill känna sig förstådd både mentalt och med språket det är bara naturligt. Det är först då som man kan vara avslappnad i ungänget,när man är trygg i situationen. Så är man själv,det är inte alla men känner sig helt avslappnad med. Man kan inte hjälpa det.

cirkusjansson · 13 Mars 2013

Och här kommer en ytterligare "klon" av era två pojkar! Är vi säkra på att det inte ÄR samma

Men det har spårat ur på sistone.
De problem vi har är utbrotten som, efter 8 v smekmånad, blivit vardag. Är Maken hemma är det lugn och ro och raringen är hur go' och gla' som helst och fungerar som en del i familjen. När maken INTE är hemma utan "bara" jag som är kvinna, ja då är det en helt annan femma. Gossen anser sig vara överhuvudet och försöker kommendera mig hit och dit och blir bindgalen när jag har fräckheten att inte lyda

Nu, efter snart ett år, börjar dyra saker ramla i backen av misstag, regler som tidigare följts ignoreras och sötnosen kan försvinna i 2-3-dagars perioder. Vi har en handfull ggr tvingats ringa polisen för att få hjälp att hitta och få hem honom. Har själva cruisat alla tänkbara och otänkbara ställen, boenden i närkommuner etc och haft lycka hälften av ggrna.

Vi börjar känna att det är oss övermäktigt. Vi har fått förslag på att "byta" barn. Att ta hand om en tös från samma land och som sägs fungera fint och vara lugn och bra att ha att göra med. Det sa man iofs om den lille lymmeln också... Vad tror ni andra? Har ni ngn erf. av ensamkommande flickor i tonåren? Vi har tidigare haft ett gossebarn fr afrika och det fungerade bra men så fick han inte put och skickades hem. Har ni upplevt samma skillnad mellan gossar fr de olika delarna i världen vi talar om här?

Tacksam för tankeutbyte :bow ,

Trixen · 13 Mars 2013

cirkusjansson sa:
Och här kommer en ytterligare "klon" av era två pojkar! Är vi säkra på att det inte ÄR samma Men det har spårat ur på sistone.
De problem vi har är utbrotten som, efter 8 v smekmånad, blivit vardag. Är Maken hemma är det lugn och ro och raringen är hur go' och gla' som helst och fungerar som en del i familjen. När maken INTE är hemma utan "bara" jag som är kvinna, ja då är det en helt annan femma. Gossen anser sig vara överhuvudet och försöker kommendera mig hit och dit och blir bindgalen när jag har fräckheten att inte lyda Nu, efter snart ett år, börjar dyra saker ramla i backen av misstag, regler som tidigare följts ignoreras och sötnosen kan försvinna i 2-3-dagars perioder. Vi har en handfull ggr tvingats ringa polisen för att få hjälp att hitta och få hem honom. Har själva cruisat alla tänkbara och otänkbara ställen, boenden i närkommuner etc och haft lycka hälften av ggrna.

Vi börjar känna att det är oss övermäktigt. Vi har fått förslag på att "byta" barn. Att ta hand om en tös från samma land och som sägs fungera fint och vara lugn och bra att ha att göra med. Det sa man iofs om den lille lymmeln också... Vad tror ni andra? Har ni ngn erf. av ensamkommande flickor i tonåren? Vi har tidigare haft ett gossebarn fr afrika och det fungerade bra men så fick han inte put och skickades hem. Har ni upplevt samma skillnad mellan gossar fr de olika delarna i världen vi talar om här?

Tacksam för tankeutbyte :bow ,

Ler lite åt din berättelse, känner igen en del :smirk:
Vi har haft våran Afganska jourkille drygt 2 månader nu och smekmånaden är lite över :rollhappy:
Vi har inte mycket krav men kommer man inte hem till maten klockan 18 så SKA dom smsá före klockan 17!!
Han får vara hos kompisar på helger OM han messar och ger mig namn och telefonnr till dom han är med, oj vad han glömt det sista tiden........artig, inte kaxig men reglerna är inte för honom (tror han). :evil:

Jag har just nu 10 valpar här hemma, och när jag sitter och studerar hur mina tikar gör mot 7 och 8 veckors valparna nu så kände jag att jag ska banne mig göra så här mot den lille 17-åringen. :angel

Tikarna kräver VÄLDIG respekt av valparna, nåde ungarna om dom försöker sno åt sig di när tikarna morrar som ett JASPLAN, dom åker i backen, valpar som inte blir undergivna åker på ännu mer "jasmorrningar", sen DISSAR tiken valparna tills dom visar underkastelse, försöker visa hela magen och slickar tikarna i mungiporna, när dom sköter sig till 100% så är dom välkomna att ligga bredvid och tikarna börjar komunicera och leka med dom.

Jag beslöt mig för att bli en sur tik till killen...(vänner av ordningen behöver inte tro att jag behandlar alla mina jourbarn som hundar, läs med humor......)

Så i söndags när han kom hem efter att ha varit borta sen fredagen utan att höra av sig så stampade jag in i hans rum, satt mig på hans nivå spände ögonen i honom och "morrade"....
Han tittade på datorskärmen och jag röt "titta på mig när jag pratar med dig", DU SKA höra av dig, DU ska blablabla, jag KRÄVER blababla.....så höll jag på i 5 minuter, varje gång han kollade på datorn så fräste jag ÖGONKONTAKT...
Sen klampade jag ut ur rummet, dissade honom totalt hela kvällen :smirk:

På morgonen pratade jag inte med honom utan gjorde som tikarna....dissade och visade med kroppsspråket att jag var förbannad.
Den eftermiddagen kom ett urgulligt sms FÖRE klockan 17..
Hej, jag blir sen, spar gärna mat åt mig tack!!
Självklart messade jag tillbaka en mycket glad gubbe och skrev självklart, kram på dig.......
för nu har viftar han på svansen och slickar mungipan och han är SUPERTREVLIG igen :love:

Jag trodde ett tag att han skulle ringa soss och beklaga sig över den elaka tiken där hemma men inte ett ljud, min sosstant storskrattade för jag ringde och berättade hur jag tacklade hans trots. Och faktum är att gör våra egna telningar så här så blir vi förbannade, självklart ska jourisar och placeringar ha samma regler och samma behandling, jag vägrar tassa på tå i mitt eget hus.

Apropå byta till flicka så kan det vara en bra ide, har en kollega som har en afrikansk kristen flicka, funkar kanon, flickan är mycket på kyrkans ungdomstider och är väldigt "kristen " av sig...tror den flickan är 16 eller 17.

Så känner du att det inte funkar så ska du inte fortsätta med något du inte trivs med, tycker jag, men du kan ju testa min "hundmetod" o se om den funkar först..... :wink:

cirkusjansson · 17 Mars 2013

Låter som en alternativ väg. Vår lille raring ringer soc om ALLT. De är duktigt trötta på liten men det tar vi inte så hårt på. Speciellt när han börjar ha slitit ut den vägen. Vargen kommer, du vet. Sist var det tydligen så att vi "bara" hade äpplen, päron apelsiner och clementiner i fruktkorgen. INGA BANANER :twomad: .
Bananer verkar viktigt , när vi hade 2 kg bananer och inget annat var det klackarna i taket :banan:

och vi var världsbäst. Hmm.
Hur som helst, vi funderar lite runt saken. Men det är trist att inte kunna göra roliga saker och ge det som vi VILL ge, värme, ledning och trygghet utan mest fungerar som ett hotell av varierande standard beroende på humör hos gästen.

Vi funderar.

Trixen · 5 April 2013

Hur har det gått cirkusjansson?

Våran är jag så jäkla trött på nu så jag snart går i taket.... blir inga fler ensamkommande i det här huset inte....
Min hundmetod funkade kanon i 3 veckor sen kom påsklovet och han försvan med landsmännen, sket i o höra av sig på 3 dygn....... :evil:
Hans goodman är också skitsur på honom......
Som tur är så sa soss nåt om att dom kanske hittat ett familjehem till honom...phu
Så glad att jag bara är jourhem, nu börjar den lille :angel:

visa sitt riktiga jag.

När han inte har tillgång till landsmännen fungerar det toppen, men så fort han umgås med dom så är det kört.........då VILL HAN INTE veta av oss SVENNAR, det är verkligen omvänd rasism från hans sida, han ser ner på så mycket vanliga svenska regler.
Önskar vi bodde där det inte fans några från hans land.

Har sån lust att säga mycket men tyst min mun får du socker......

Fox · 5 April 2013

Hihihi - du e så rolig Trixen :rollhappy:

LenaL · 19 Augusti 2013

Hej!

Jag undar om det är samma arvode på ensamkommande. Dvs lägsta SKL?
Eller om ni har fått förhöjt?