Ensamkommande flyktingbarn. Måste ventilera min frustration.

[Karin70]

En sak måste klargöras... socionom utbildningen är inte lika med socialsekreterare. Jag anser att det kanske borde finnas en speciell socialsekreterare utbildning ist.
Som socionom arbetar man i ett stort sett inom allt inom socialt arbete, kurator, försäkringskassan, arbetsförmedlingen inom krim, fältare mm så själv klart kan allt inte rymmmas inom de åren som man studerar till socinom, för då skulle utbildningen vara på 15år.

När jag läser era inlägg så känner jag helt spontant (nu drar jag er alla över en kam) att det in känner är ni inte har blivit bekräftade av soc att ni gör ett bra arbete och det är tråkigt att det är så.
Vi har både helt konstiga socialsekretare MEN även helt underbara sådna. När jag jämnför dem så ser jag att skillnaden är att den ene ser vårat problem och kan förstå dem även om hon inte kan göra något åt dem så känns det bra att hon kan bekräfta det vi känner. Jag hoppas att ni kommer att träffa på de underbara också under era placeringar

Andreas! Du berättar att det finns andra familjehem i din situation i kommunen varför inte ta upp att soc kan sammanföra er så att ni kan få dela av er av all erfrenheter. Ni alla skulle må mycket bra av det!!
/Karin

 

[Anna123]

Jag har stor erfarenhet av ensamkommande flyktingbarn, då jag under många år varit godman för denna grupp barn och därmed följt barnen från i stort sett första dagen i Sverige och även sett hur olika de kan bli behandlade av både social, skola, sjukvården och övriga instanser. En del av barnen blir placerade i familjehem och andra på instutition beroende på vart i landet de får sin kommunplacering. Jag hoppas att ni kan få hjälp och råd av godmannen till barnet också, då godman enligt den nya lagen som kom 2005 är förstärkt och jämnställd med vårdnadshavare. Jag är också familjehem och har haft par tämligen långa placeringar av dessa barn och så även flera jourplaceringar fast då under några månader. Tyvärr är det ofta så, att barnet inte alls blir hörd om sina egna tankar och önskemål om hur h*n tänker sig framtiden i Sverige och om hur boendet ska se ut. Hur tänker eran kille, då han säger att han inte vill bo i svensk familj? Vill han bo i ett somaliskt familjehem eller hur tänker han? Skriv gärna om era funderingar och undringar.

 

[andreas]

Jag har stor erfarenhet av ensamkommande flyktingbarn, då jag under många år varit godman för denna grupp barn och därmed följt barnen från i stort sett första dagen i Sverige och även sett hur olika de kan bli behandlade av både social, skola, sjukvården och övriga instanser. En del av barnen blir placerade i familjehem och andra på instutition beroende på vart i landet de får sin kommunplacering. Jag hoppas att ni kan få hjälp och råd av godmannen till barnet också, då godman enligt den nya lagen som kom 2005 är förstärkt och jämnställd med vårdnadshavare. Jag är också familjehem och har haft par tämligen långa placeringar av dessa barn och så även flera jourplaceringar fast då under några månader. Tyvärr är det ofta så, att barnet inte alls blir hörd om sina egna tankar och önskemål om hur h*n tänker sig framtiden i Sverige och om hur boendet ska se ut. Hur tänker eran kille, då han säger att han inte vill bo i svensk familj? Vill han bo i ett somaliskt familjehem eller hur tänker han? Skriv gärna om era funderingar och undringar.

Problemet med vår kille är att han inte verkar ha något intresse i att lära sig svenska. Hemma klarar vi oss i vardagen med en massa kroppsspråk och ett svensk-somaliskt lexikon, men att diskutera känslor är uteslutet.
Han började väldigt tidigt prata om att han ville bo i en somalisk familj, men kommunen motsatte sig.
Efter många turer visar det sig att han blivit inpräntad med en massa lögner från andra somalier; Du kommer inte att få be, du kommer bli tvingad att äta griskött, de kommer att konvertera dig till kristendomen osv osv.
Jag och resten av min familj är starkt övertygade ateister med en massa respekt för andras tankar och värderingar. Alltså har vi inga som helst problem med killens religiösa värderingar. Först nu kommer detta upp till ytan, men han har ju själv märkt att de där som visste så bra hur svenska familjer fungerar haft fel. Åtminstone vad anbelangar oss.

Fram tills i lördags (11/10) skulle han dock flytta, men då fick vi oss en kalldusch när hans nya vårnadshavare visade sig vara ett stort kräk.
Mannen i fråga är en hustrumisshandlare och har i övrigt en samhällssyn från 1629. Vår kille stannar hos oss tills vidare.
Efter lördagens strapatser har det skett en förändring. Killen är med mer, pratar, skrattar och kan äntligen pusta ut och lita på att vi vill hans bästa.
Äntligen! Att det ska behövas ett svin, tre öl och en polisinsats för att få till det...

 

[Elisabeth]

Hej Hej, Tänkte bara sticka in med ett litet inlägg här..
Jag och min man har två ensamkommande pojkar , från Irak.
De har bott hos oss sedan jan-08, och det har fungerat över förväntan, vi bor ien liten komun på 13000 invånare men killarna har blivit bra omhändertagna både i skolan och av vårat nätverk.

Det som ibland kan vara jobbigt är när de olika kulturerna krockar oftast i vardagslivet, men det är ju sånt man lär sig efterhand, men i det stora hela har det fungerat över förväntan ,men det hade varit kul och intressant att komma ikontakt med fler familjehem som tar hand om ensamkommande barn/ungd för att kunna utbyta erfarenheter och tips..=) :P

Hälsningar Elisabeth

 

[andreas]

Hej Hej, Tänkte bara sticka in med ett litet inlägg här..
Jag och min man har två ensamkommande pojkar , från Irak.
De har bott hos oss sedan jan-08, och det har fungerat över förväntan, vi bor ien liten komun på 13000 invånare men killarna har blivit bra omhändertagna både i skolan och av vårat nätverk.

Det som ibland kan vara jobbigt är när de olika kulturerna krockar oftast i vardagslivet, men det är ju sånt man lär sig efterhand, men i det stora hela har det fungerat över förväntan ,men det hade varit kul och intressant att komma ikontakt med fler familjehem som tar hand om ensamkommande barn/ungd för att kunna utbyta erfarenheter och tips..=) :P

Hälsningar Elisabeth

Du kommer så lägligt så man kan tro att det var en beställning.
Jag vill hemskt gärna utbyta tankar och erfarenheter. Just nu har jag en del på jobbet. Jag är tillbaks på torsdag, men efter det vill jag diskutera.

Vi har en till kille på väg in i familjen. Den här gången från Afghanistan.
/A

 

[Elisabeth]

God kväll..=)
Va kul att du svarade, tänkte bara jag skulle kika in och kolla om någon svarat så här precis innan läggedags...

Ser fram emot att prata mer med dig..
Hälsningar Elisabeth

Ps, spännande med en kille från afganistan, Lycka till! :wink:

 

[Elisabeth]

Undrar hur det har gått för er med eran nya kille..=)

Hoppas att du snart kommer in och skriver här lite,
jag ser fram emot att utbyta lite tankar...kring våra ensamkommande barn!
Häls Elisabeth :wink:

 

[andreas]

Undrar hur det har gått för er med eran nya kille..=)

Hoppas att du snart kommer in och skriver här lite,
jag ser fram emot att utbyta lite tankar...kring våra ensamkommande barn!
Häls Elisabeth :wink:

Hej svej!

Det har varit jämnt skägg den senaste tiden. Vi hade det lite turbulent med vår Somaliske killes blivande vårdnadshavare och har behövt rensa upp en del där. Korta versionen = han är inte längre aktuell som vårdnadshavare. Vi ställer oss själva till förfogande.

Vad gäller den nya killen (13 år från Afghanistan) så har det gått väldigt smärtfritt fram till i går.
Han har själv velat berätta en del om sina erfarenheter och de är inte upplyftande. Jobbat i bageri sen han var 6, knutit mattor i tre år och förvisso fått gå hela två år i koranskola.
Vårt skolsystem har slagit honom med häpnad och han är jättesugen på att få dra i sig kunskaper.
Eftersom han inte kan svenska tyckte hans gode man att det kunde vara bra om han fick börja i åk 6. Skolan som han går i är väldigt liten och sexan är redan väldigt resurstung så rektorn styrde om det hela till åk 5. Personligen ser jag bara fördelar med det eftersom han får ytterliggare ett års träning i att gå i skolan och att lära sig språket. Själv är han inte lika glad. Han tycker de andra är så små. Ska nämnas att många av tjejerna är längre än vad han är...

Men men. Vi tar en dag i taget och det köper han. Tror att det här kommer att gå fort. Efter tre månader i landet pratar han mer och bättre svenska än vad somaliern gör efter ett år. Uppenbarligen väldigt språkbegåvad.

Fick nästan hicka när han kom upp en morgon (han har bott hos oss en vecka nu) och kallade mig pappa. Otroligt smickrande men samtidigt hugger det till i hjärtat när man förstår att han håller på att släppa taget om sina biologiska föräldrar.

Han kommer riktigt bra överens med de övriga barnen i familjen. Jag tror att det tog ungeför 30 sekunder innan han och min son satt och lyssnade på musik tillsammans. Sen har det rullat på. Känns nästan för bra för att vara sant...

/A

 

[Elisabeth]

Go kväll!
Va kul att läsa att allt går så bra för eran nya kille, men det är som du skriver man får ta en dag i taget!

Just nu har vi det rätt så lugnt här hemma, men det är inte alla gånger så lätt, ibland ifrågasätts rollen som kvinna, den respekten som de visar min man visar de oftast inte mig, troligtvis för att jag är kvinna, och det kan jag reta ihjäl mig på! Känner ni av samma sak att kvinnan i familjen inte blir visad lika mycket respekt som mannen?

Nu i veckan blev vi uppringda av en av "alla" våra social kontakter, hon berättade att det fanns fler familjehem i kommunen där jag bor som också hade tagit emot ensamkommande barn/ungd som gärna ville träffas och utbyta lite erfarenheter, vilket vi blev jätte glad för, det är ju precis det vi har velat länge!

Jag lämnade mitt nummer och inom en timme blev jag uppringd av en man vars familj också var i samma sits som vi, vi pratade gott och väl en halv timme och bestämde oss för att höras snart igen.

Och det kändes jätte bra trots att vi går på handledning en gång i månaden och det är givande så är detta på en helt annan nivå, man pratar med någon som verkligen förstår, någon som lever som man själv gör, inte bara någon som sitter på socialkontoret och "förstår" precis vad man menar, trots att de överhuvudtaget inte har varit inärheten av att leva det liv vi lever!
"hoppas att du förstår vad jag menar! slängde ett öga på klockan och inser att jag borde ha lagt mig för nån timme sedan =) men jag tycker att tiden bara springer iväg, trots att jag för en gångs skull har hunnit titta på en långfilm nu i kväll, vilket det aldrig brukar finnas tid till på helgen då vårat hem fylls med helgbarn! =) vilket är jätte roligt men ibland kan man längta efter de ensamma kvällarna.=) som i bland kommer alldeles för sällan =) :wink:

Häls Elisabeth

 

[andreas]

Ja, tid är en bristvara...

Vi känner allttför väl igen oss i bristen på respekt för kvinnor. Vi är glasklara i frågan att både jag och min fru står på lika fot i allt vi gör och båda ska respekteras lika. Det har blivit bättre men jag vet inte hur pass det kommer från insidan på riktigt. Som jag ser det kan vi bara fortsätta att visa en enad front.

Det intressanta är att det är Somaliern som uppvisar den lite tråkiga attityden. Afghanen verkar leta efter substitut till sina egna föräldrar och vi finns till hands. Han kommer lika gärna till mig som till min fru. Det beror på vem som är närmst för stunden.
Somaliern är snart 16 och Afghanen 13. Kanske kan vara lite åldersrelaterat också..?
Kämpa på bara! Backa aldrig om du skulle hamna i en diskussion, och stå rak i ryggen. :evil:
Ibland måste man ta fram sin lite mörkare sida.

Idag är det dags för ännu ett i raden av alla utvecklingssamtal. Det är Somaliern det handlar om idag. Ser inte alls fram emot det. Att prata med hans klassföreståndare är som att smälta is med skrevet.
Hoppas bara inte att svenska a-läraren är med. Snacka om självgod. Dessutom har hon inte ett vitten till lärarutbildning. Fast det vet inte hon att jag vet.

Se till att ha en bra dag allihopa!
/Andreas

 

[Elisabeth]

Usch, ja dessa utvecklingsamtal... Hoppas att det gick bra!! :wink:

Vi var på ett kris möte idag med en av killarna, han har börjat visa upp sin "mörka sida" här hemma, något som är världigt påfrestande för resten av familjen.

En enkel tillsägelse blir som att tycka på start knappen (speciellt när "nej" kommer från mig! Han totalt slår bakut, blir vansinnig när han inte får sin vilja igenom, detta är något vi inte har märkt av innan, han har ändå varit hos oss länge nu, de senaste två veckorna har varit lite tuffa, men det kan vara bra ena dagen och andra katastrof (!)

Men efter ha pratat tillsammans med tolk och soc sek, så känns det som han själv förstår att han ska kunna tåla en tillsägelse, har även BUP inkopplat, till han men även att vi får en kontakt att jobba med parallelt , då vi behöver lära oss hur man hanterar hans vredes utbrott och framförallt jobbar tillsammans för att lära han själv att hindra utbrotten från att bli så enorma som han har haft de senaste veckorna, det vi känner mest rädsla för att han nån dag ska få sitt utbrott när vi har våra kontaktbarn här, och att den fina kontakten som de har emellan sig ska förstöras, den minsta är 5 år.

Han är verkligen en underbar storebror och barnen älskar honom, och det är precis så vi vill att det ska fortsätta!

Hur fungerar era killar tillsammans?, jag tänkte eftersom de kommer från olika länder, våra killar tycker inte om afganer, och det tänket hade de med sig när de kom till oss...

Härligt att eran lilla kille, känner sig trygg med er, och att han går till båda.
Varje gång våra killar vill "gnälla-klaga" så kommer de till mig, det slår aldrig fel, tex, så kan de komma och säga:varför får han det och inte jag, (du förstår säkert vad jag menar) men aldrig skulle de gå till min man och "klaga", många gånger när de kommer till mig så skickar jag dem till mig man: de får du prata med Henrik om, just för att det ska gå och prata lika bra med min man som jag, jag vet inte om det är något fel som vi gjort från början eller om det bara har blivit lättare att klaga hos kvinnan i familjen!

En ljus glimt i kväll: en av killarna hade varit med skolan på biblioteket i dag och lånat en film, "ciao bella" och undrade om vi hela familjen kunde titta på den tillsammans, ett stort steg för honom som annars helst sitter på sitt rum framför datan och chattar med sina kompisar! :P

Men, gud vilket "pinsam" film, kände att jag satt och blev lite små generad under varje sex scen (!)
killarna tyckte klart att det var så roligt!
Nästa gång blir det en annan typ av film, mr bean kanske? =)

Ha det bra!
Hälsn Elisabeth

 

[andreas]

Jodå, utvecklingssamtalet gick bra. Vår Somalier har som jag tidigare nämnt påtagliga problem att lära sig svenska. Nu har även skolan reagerat och vill starta en mindre utredning om var spärrarna sitter. Känns skönt.

Några mörkare sidor har vi gudskelov sluppit. En sak som däremot drar igång mitt varningssystem är att Somaliern tjatar om pass. Han fick PUT för ca 10 månader sedan och det första han sa var att han ville ansöka om pass. Vad ska en 16 årig grabb utan några medel att prata om med ett pass till??

Vad gäller den kulturella delen mellan våra lånegrabbar så är nog mixen så lyckad den kan bli. En från Afrika och en från Asien. De känner inte till något om varandras länder, och därför finns det heller inga fördomar.

Jag och frugan fick läsa Afganens historia som advokaten sammanställt. Det framkommer att han tillhör ett minoritetsfolk i Afganistan som ursprungligen tros komma från Mongoliet. Han ser mer Kinesisk än Afgansk ut. Detta gör att de blivit systematiskt förföljda och trakasserade i Afganistan. Det finns historier om att hans ursprungsfolk skövlade en hel del när de först kom, men det var för många hundra år sedan.
Det är ju möjligt att detta förakt spridit sig över till Irak.
I hans historia framkommer också att han varit med om en massa skit. Hans pappa gick från jobbet och kom aldrig hem. Det var tre år sedan nu. Då fick vår kille börja arbeta för att försörja familjen, så han har knutit mattor och jobbat på bageri.
En dag bröt sig maskerade män in i huset och knivskar hans mamma i ansiktet.

Det är ju helt uppenbart att det måste finnas en massa uppdämda känslor i den gossen, men jag har aldrig träffat på en mer ödmjuk trettonåring. Helt klart borde han behöva lasta av sig allt det där, och då tror jag att fotbollen är till stor hjälp.
Om det nu kommer en big bang hoppas jag bara att vi är beredda.

Har era grabbar fått gå till psykolog eller liknande? Jag menar att då måste man ju ha tolk med och det blir ju då för dyrt för den stackars kommunen.

/Andreas

 

[Elisabeth]

Hej!

Härligt att utvecklings samtalet gick bra!

Det här med pass är jätte intressant, det är SUPER viktigt för våra killar också, den ena ska ha ett främlings pass då han har svårt att få ett hemlandspass, den andra killen ska ha ett hemlandspass, och det har vart många diskussioner om dessa pass, med deras godman, våra killar har planer på att resa "jorden runt" så fort de får passen i handen, tror dock ej att de förstår att allt kostar pengar! :?

Jag tror att "de" påverkas mycket av sina vänner som tycker och skyndar på passen! Mina killar har många äldre kompisar som har stor inflytande över dem!

Deras bakgrundshistoria är verkligen så tragiskt, "hur blev det så här kan man många gånger tänka"
En av våra killar berättar "mycket" om sin bakgrund, hur hans bror (likt din Afganskakilles pappa) gick ut en kväll och kom inte hem igen, så det blev han som var tvungen att försörja familjen då, hans pappa var för sjuk! Han berättar hur han jobbar från tidig morgon till sena kvällern!

Efter att han kom till sverige så bröt hans familj kontakten med honom, eftersom han inte har hjälpt familjen med pengar, som han hade lovat innan han kom hit, vilket är så orättvist, tycker så synd om honom, var ska han få pengar ifrån att skicka till sin familj (!)

Hur kan hans familj bara "lämna" honom här, kan bara "försöka föreställa "mig hur det hade varit att vara i hans kläder, totalt ensam iett främmande land, usch, ryser av bara tanken....

Nu har han ju oss, och sitt nätverk men familjen är ändå familjen, han måste lida nått fruktansvärt!

Har dina killar kontakt med sin biologiska familj?
Våran andra kille har kontakt med sin pappa, mamman finns ej i livet, pappan försöker hjälpa honom med pass och så, vilket är en stor trygghet för honom!

Om/när "big bang" kommer så var inte rädda för att be om hjälp av folk som verkligen vet vad de snackar om, vi ska äntligen få hjälp av Bup i hur vi ska stötta och hjälpa våran kille i det jobbiga som han nu går igenom...vilket känns otroligt skönt!

De har blivit erbjudna hjälp, men har avböjt, tills nu då den ena killen rasade helt, (två dagar på sjukhus) har fått en kontakt på BUP som han ska träffa en gång i veckan! Med tolk, utan problem från kommunens sida!

Blev även erbjuden att vi kunde ha en tolk som kom hem till oss varannan vecka under en period, för att underlätta att prata med varandra( fast att våra killar pratar bra svenska) För säkerhets skull,

Har ni problem med kommunen med att få tolk vid behov?

Önskar dig en trevlig morgondag!
Häls Elisabeth

 

[Mina Goa Barn]

Jag har med intresse läst inläggen om ensamkommande flyktingbarn. Det är ju verkligen ett ämne som det inte har skrivits alls mycket om förut i forumet så det tycker jag bara är kul och berikar forumet.
Jag kan önska att det här är en så stor del och finns så mycket att prata om, faktum är ju att det här är ett av dem ämnen som håller forumet allra mest aktivt.
Vad jag menar är att det här ämnet borde kunna få ligga i en gen undergrupp, eller hur säger man?
Förstår ni hur jag menar?

 

[andreas]

Hej!

Härligt att utvecklings samtalet gick bra!

Det här med pass är jätte intressant, det är SUPER viktigt för våra killar också, den ena ska ha ett främlings pass då han har svårt att få ett hemlandspass, den andra killen ska ha ett hemlandspass, och det har vart många diskussioner om dessa pass, med deras godman, våra killar har planer på att resa "jorden runt" så fort de får passen i handen, tror dock ej att de förstår att allt kostar pengar! :?

Jag tror att "de" påverkas mycket av sina vänner som tycker och skyndar på passen! Mina killar har många äldre kompisar som har stor inflytande över dem!

Deras bakgrundshistoria är verkligen så tragiskt, "hur blev det så här kan man många gånger tänka"
En av våra killar berättar "mycket" om sin bakgrund, hur hans bror (likt din Afganskakilles pappa) gick ut en kväll och kom inte hem igen, så det blev han som var tvungen att försörja familjen då, hans pappa var för sjuk! Han berättar hur han jobbar från tidig morgon till sena kvällern!

Efter att han kom till sverige så bröt hans familj kontakten med honom, eftersom han inte har hjälpt familjen med pengar, som han hade lovat innan han kom hit, vilket är så orättvist, tycker så synd om honom, var ska han få pengar ifrån att skicka till sin familj (!)

Hur kan hans familj bara "lämna" honom här, kan bara "försöka föreställa "mig hur det hade varit att vara i hans kläder, totalt ensam iett främmande land, usch, ryser av bara tanken....

Nu har han ju oss, och sitt nätverk men familjen är ändå familjen, han måste lida nått fruktansvärt!

Har dina killar kontakt med sin biologiska familj?
Våran andra kille har kontakt med sin pappa, mamman finns ej i livet, pappan försöker hjälpa honom med pass och så, vilket är en stor trygghet för honom!

Om/när "big bang" kommer så var inte rädda för att be om hjälp av folk som verkligen vet vad de snackar om, vi ska äntligen få hjälp av Bup i hur vi ska stötta och hjälpa våran kille i det jobbiga som han nu går igenom...vilket känns otroligt skönt!

De har blivit erbjudna hjälp, men har avböjt, tills nu då den ena killen rasade helt, (två dagar på sjukhus) har fått en kontakt på BUP som han ska träffa en gång i veckan! Med tolk, utan problem från kommunens sida!

Blev även erbjuden att vi kunde ha en tolk som kom hem till oss varannan vecka under en period, för att underlätta att prata med varandra( fast att våra killar pratar bra svenska) För säkerhets skull,

Har ni problem med kommunen med att få tolk vid behov?

Önskar dig en trevlig morgondag!
Häls Elisabeth

Hej igen!

Kan inte nog understryka va skönt det är att se att fler sitter i samma båt som vi. Man vet ju om det, men likväl.

Nej, tolk har vi fått när vi känt behov av det. Vi har en kontakt på kommunen som jag verkligen har förtroende för, men jag skulle önska att man någon gång kunde få ha en tolk utan kommunens närvaro. Givetvis har de ett särintresse i pojkarna, men ibland dyker det upp saker som man vill ta utan yttre inblandning. Men, men det är väl bara att gilla läget. Hur som helst fungerar det ju på ett sätt, fast man strävar efter något ännu bättre.

Det där med kontakt med familjerna i hemländerna är intressant. Somaliern ville inte ens prata om sin mamma när han först kom. Efter många samtal berättade han att han kände sig otroligt sviken och inte ville ha någon kontakt. Att han skulle ha kommit hit för att tjäna pengar tror jag inte. Hans mamma ville nog bara skydda honom. Hans äldre bror försvann i samband med kidnappning för pengar. Strax därefter försvann hans pappa.
Däremot för inte alls länge sedan fick han reda på att hans mamma lyckats ta sig ut ur Somalia och befinner sig i Etiopien. Vad jag förstår så försöker hon ta sig till Sverige med det som finns kvar av familjen. Har inga bekräftade uppgifter för ingen vill svara rent ut på våra frågor. Det verkar som om misstron sitter så djupt rotad i gossen att han har svårt att släppa in folk även om de aldrig visat annat än kärlek.

Afghanen där hemma är annorlunda. Han säger att han vet att han aldrig kommer att se sin familj igen. De flyttar ständigt runt och bort från förföljelse. Däremot sparar han flitigt sin månadspeng i hopp om att han ska kunna skicka dem till Afghanistan. Jag känner mig tom när han berättar sånt. Har så svårt att sätta mig in i hur det egentligen har varit för honom. Visst har vi mobbing i Sverige, men mobbarna brukar ju inte vara beväpnade med automatvapen.

Passet fortsätter att förbrylla. Antagligen har du rätt. Insikten om vad det kostar att resa är inget som finns i de här grabbarna. Deras fattiga familjer hade ju råd att skicka hit dem, så npg måste vi med alla våra pengar kunna sponsra. Det är känslan jag får. Vi tassar fram med försiktig optimism och fortsätter att ifrågasätta.

Nu till jul ska vi till Sälen och åka skidor. Grabbarna ser helt livrädda ut när vi tittar på bilder därifrån, men nånstans tror jag nog att det pirrar lite också. Jag tycker att det ska bli apskoj!

/Andreas

 

[andreas]

Jag har med intresse läst inläggen om ensamkommande flyktingbarn. Det är ju verkligen ett ämne som det inte har skrivits alls mycket om förut i forumet så det tycker jag bara är kul och berikar forumet.
Jag kan önska att det här är en så stor del och finns så mycket att prata om, faktum är ju att det här är ett av dem ämnen som håller forumet allra mest aktivt.
Vad jag menar är att det här ämnet borde kunna få ligga i en gen undergrupp, eller hur säger man?
Förstår ni hur jag menar?

Kul att se att ämnet intresserar. Ingen är gladare än jag för den respons som tråden fått. Prescis vad jag behövde.

Huruvida den ska bilda en egen grupp osv överlåter jag till webmaster. Nu vet jag ju var den är och hittar lätt "hem"...

Ha en fortsatt bra dag!
/Andreas

 

[Anna123]

Främlingspass m.m

Helt klart är det mycket viktigt med pass och ID-kort för de här barnen och det är nästan alltid det första barnen säger efter PUT (permanent uppehållstillstånd) och det är kanske inte så konstigt då de inte kan få några som helst papper på sin identitet ifrån Somalia, då det inte finns någon regering och ej heller någon slags folkbokföring där. Människor från Somalia vet oftast inte heller exakt vilken dag o månad de är födda och personnr de blir tilldelade grundas oftast på om de uppgifter som de uppger i asylutredningen om dom är födda på sommaren eller vintern och personnr. i Sverige blir ofta årtal+0101 om man är född på vintern och annars årtal+0701. Barn o ungdomar från Somalia kan få främlingspass, då det inte går att få ett hemlandspass. F-passet kostar 750 kr och tar ca 1-2 månader att få efter betällning. F-passen bör förvaras hos godman eller på annat tryggt ställe tills det behövs för en planerad resa. Kom ihåg att om famlijen/ungdomen ska resa utomlands, så måste de oftast söka visum som också ska vara instämplat i F-passet, vilket ibland kan ta sin lilla tid innan det är klart.
Att den somaliska pojkens mamma har tagit sig till Etiopien, förvånar mig heller inte speciellt mycket, för det gör nästan alla barns föräldrar där barnen blivit beviljade uppehållstillstånd. Att de tar sig till just Etiopien beror på att där ligger närmaste svenska ambassad och det är där som ansökan om uppehållstillstånd pga anknytning lämnas. Om detta skett, kommer barnet att tillsammans med sin godman åter bli kallad till Migr.verket på en ny intervju om föräldrana och sina syskon. Om familjen får komma beror mycket på omständigheterna för just den familjen och vilken beslutsklass som barnet i Sverige har på sitt PUT ex G eller A3 som är mycket vanliga klassningskoder. I besluten står ofta också att en ev. återförening ej behöver ske i Sverige, utan kan kanske ske i ett tredje land. Samma sak, så är det beslutklassen för Irakiska barn som avgör om de kan få hemlandspass som söks på Irakiska ambassaden i Stockholm eller om de kan beviljas F-pass.

 

[Anna123]

Tänkte på det här med tolk vid enskilda samtal med pojken. Ni har rätt att be soc.sekr att boka en tolk till er, som kommer och pratar med er, utan att de är med. Ni kan även beställa en telefontolk, vilket är mycket bra sätt om inte kontakttolk finns att tillgå. Fråga eran socialsekr. om ni kan få beställa egen tolk och vilket best.nr ni skall uppge till den tolkförmedling som kommunen har avtal med. Kom ihåg att kommunen återsöker alla kostnader för denna grupp barn fram tills barnet fyllt minst 18 år och tror att det numera är höjt tills 21-årsdagen och kostar alltså inte kommunen en krona extra, så det är väl det minsta de kan göra, om ni har behov att tolksamtal.

 

[Mina Goa Barn]

Jag frågar bara av ren nyfikenhet nu, men vem bekostar den tolken? Varför jag frågar beror på att jag vet hur mycket en tolk kostar/påbörjad timme. Jag har själv i mitt tidigare arbete haft mycket med tolkförmedling att göra och fick på det viset insyn i kostnaderna och dessutom hur svårt det var för oss att tillgodose våra kunders önskemål om olika språk i just den statliga verksamheten jag jobbade i.
Tolkar fanns det, men tolkarna ville sällan tolka pga hot och våld från klientens sida. Vi hade därför faktiskt bara Sorani och Arabisk tolk att tillgå.
Det var trist när vi visste att det fanns fler tolkar på fler språk på tolkförmedlingen men att tolkarna inte ville tolka!

Tänkte på det här med tolk vid enskilda samtal med pojken. Ni har rätt att be soc.sekr att boka en tolk till er, som kommer och pratar med er, utan att de är med. Ni kan även beställa en telefontolk, vilket är mycket bra sätt om inte kontakttolk finns att tillgå. Fråga eran socialsekr. om ni kan få beställa egen tolk och vilket best.nr ni skall uppge till den tolkförmedling som kommunen har avtal med. Kom ihåg att kommunen återsöker alla kostnader för denna grupp barn fram tills barnet fyllt minst 18 år och tror att det numera är höjt tills 21-årsdagen och kostar alltså inte kommunen en krona extra, så det är väl det minsta de kan göra, om ni har behov att tolksamtal.

 

[andreas]

Tänkte på det här med tolk vid enskilda samtal med pojken. Ni har rätt att be soc.sekr att boka en tolk till er, som kommer och pratar med er, utan att de är med. Ni kan även beställa en telefontolk, vilket är mycket bra sätt om inte kontakttolk finns att tillgå. Fråga eran socialsekr. om ni kan få beställa egen tolk och vilket best.nr ni skall uppge till den tolkförmedling som kommunen har avtal med. Kom ihåg att kommunen återsöker alla kostnader för denna grupp barn fram tills barnet fyllt minst 18 år och tror att det numera är höjt tills 21-årsdagen och kostar alltså inte kommunen en krona extra, så det är väl det minsta de kan göra, om ni har behov att tolksamtal.

Jisses! Var har du varit när vi haft alla våra frågor? Tackar allra ödmjukast för info.
/Andreas