Charlie sa:
Ett trasigt barn kom till mina nära släktningar som fosterbarn för några år sen. Jag har på mycket nära håll sett vilka fantastiska framsteg barnet har gjort hos sin fosterfamilj! Men då barnet krävde enormt mycket tid, uppmärksamhet samt energi så bad familjen om avlastning en helg i månaden eller dylikt. Men det neckade socialtjänsten, istället sa soc utan förvarning upp kontraktet med motiveringen att familjen är sliten. Så för ett tag sedan hämtades barnet utav soc och polisen. Barnet skulle placeras i en jourhem. Bland människor som barnet aldrig mött, i ett hus barnet aldrig varit i. BUP som har haft kontinuerlig kontakt med barnet de senaste åren fattar ingenting, utbildade barnpsykologer fattar ingenting. Förskolan var inte delaktiga i beslutet. Utbildade förskolelärare som träffade barnet dagligen. Två damer på soc hade som jobb att stötta fosterföräldrarna, de har haft långa samtal med fosterföräldrarna under årens lopp. De var inte delaktig i beslutet. 4 var delaktig i beslutet varav 2 ALDRIG mött barnet eller fosterfamiljen. Ändå vet de bättre än barnpsykologer och förskolelärare som följt barnet. Barnets liv raserades då soc kom med polis och hämtade barnet. Barnet grät hysteriskt. Men vad bryr sig soc? Jag är helt chockad att man kan behandla barn så här år 2013 i Sverige!!!
Fosterfamiljens hjärta är krossat i tusen bitar. Själv har jag svårt att glömma barnets desperata gråt då soc hämtade barnet ur sitt lekrum då barnet satt och lekte...
Hade de på socialtjänsten, som aldrig mött barnet bara besvärat sig att träffa barnet i sin miljö hos fosterfamiljen så hade de med en gång sett vilken trygghet, kärlek och omtanke som fanns mellan familjemedlemmarna..
Vilket vidrigt agerande av socialtjänsten! :x Att bara stampa in och rycka upp ett litet barn från dess hemvanda miljö, där det finns folk som älskar och vårdar barnet och ger det trygghet. Dessutom tar man med poliser, vilket gör situationen ännu mer skrämmande och traumatisk för barnet!
Får det verkligen gå till så här i Sverige?! undrar du, och jag förstår att du undrar det. Det låter ju som något som bara skulle hända i en diktatur någonstans, i ett land där invånarna saknar all rättssäkerhet. Det korta svaret på din fråga är Ja. Det får verkligen gå till så här i Sverige. Anledningen till det är lika enkel som skrämmande: I Sverige saknar barn rättssäkerhet i sådana här frågor. En och samma myndighet utreder, processar, omhändertar och placerar (vilket kan liknas med att polisen skulle utreda brotten, åtala brottslingen, döma brottslingen samt utdöma och verkställa straffet. Vi skulle knappast acceptera ett sådant system, men det accepteras när det gäller omhändertagande av barn barn.) och de gör detta utan att ha någon kunskap om hur det påverkar ett barn psykiskt eller hur anknytningen mellan barn och föräldrar (eller som i detta fall familjehemsföräldrar) påverkas.
Sådana här saker händer även biologiska familjer. de ber om hjälp, soc fattar då beslutet att de är iolämpliga föräldrar och barnet omhändertas med polishjälp och hela baletten. Eller så ska barnet omhändertas av andra skäl, och soc drar på med fulla artilleriet. Resultatet: ett barn och en familj som är traumatiserade för livet.
Vad bryr sig soc? undrar du vidare. Inte alls, vill jag påstå. "För barnets bästa" heter det, men om man brydde sig om barnets bästa skulle sådana här saker inte få inträffa. Det handlar snarare om
myndigheternas bästa, som någon skrev i en artikel jag läste nyligen (eller om det var en kommentar till artikel. Strunt samma, uttrycket är rätt träffande.)
Soc fattar sådana här huvudlösa beslut, som kommer påverka barnet för resten av dess liv, och går sedan hem till sina egna barn, trygga i förvissningen att de är föräldrar utan brister och att något sådant här aldrig skulle hända dem...
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det behövs stora förändringar i det system vi har, för detta är inte rättssäkert och det är inte effektivt.