Får det verkligen gå till så här i Sverige?!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
C

Charlie

Ett trasigt barn kom till mina nära släktningar som fosterbarn för några år sen. Jag har på mycket nära håll sett vilka fantastiska framsteg barnet har gjort hos sin fosterfamilj! Men då barnet krävde enormt mycket tid, uppmärksamhet samt energi så bad familjen om avlastning en helg i månaden eller dylikt. Men det neckade socialtjänsten, istället sa soc utan förvarning upp kontraktet med motiveringen att familjen är sliten. Så för ett tag sedan hämtades barnet utav soc och polisen. Barnet skulle placeras i en jourhem. Bland människor som barnet aldrig mött, i ett hus barnet aldrig varit i. BUP som har haft kontinuerlig kontakt med barnet de senaste åren fattar ingenting, utbildade barnpsykologer fattar ingenting. Förskolan var inte delaktiga i beslutet. Utbildade förskolelärare som träffade barnet dagligen. Två damer på soc hade som jobb att stötta fosterföräldrarna, de har haft långa samtal med fosterföräldrarna under årens lopp. De var inte delaktig i beslutet. 4 var delaktig i beslutet varav 2 ALDRIG mött barnet eller fosterfamiljen. Ändå vet de bättre än barnpsykologer och förskolelärare som följt barnet. Barnets liv raserades då soc kom med polis och hämtade barnet. Barnet grät hysteriskt. Men vad bryr sig soc? Jag är helt chockad att man kan behandla barn så här år 2013 i Sverige!!!

Fosterfamiljens hjärta är krossat i tusen bitar. Själv har jag svårt att glömma barnets desperata gråt då soc hämtade barnet ur sitt lekrum då barnet satt och lekte...
Hade de på socialtjänsten, som aldrig mött barnet bara besvärat sig att träffa barnet i sin miljö hos fosterfamiljen så hade de med en gång sett vilken trygghet, kärlek och omtanke som fanns mellan familjemedlemmarna..
 
Man blir ju mörkrädd! Vilka är de här människorna som sitter och fattar såna här vansinnesbeslut? Man undrar hur de är funtade! Det värsta är att en sån här traumatisk händelse och en sån enormt stor förändring tyvärr sätter stora spår i ett litet barn. Går det inte att överklaga?
 
NEJ!!!!! NEJ, det BOREDE verkligen inte få gå till så här i Sverige!! Vi borde veta bättre än så , att slita upp barn från trygghet o god omsorg!!! Blir så j......vla förbannad :bounce: :bounce: på vårt svenska system emellanåt, på personer som arbetar med barn o som inte har kunskap o käsnla för vad som är BÄST FÖR VÅRA BARN!!! För alla barn är allas! Det finns så mkt okunskap o tas många fel beslut av människor som har huvudansvar för barnen. det enda jag kan säga som konkret råd är att det anmäls till Socialstyrelsen. Det kanske inte kan hjälpa just detta barn- men andra som kommer efter...för detta kommer hända igen... :littlesad VI har alla ett ansvar att det förhindras.

Vi har själv ett barn placerat sedan många år o med tiden upptäcks alltfler svårigheter hos barnet o vi har nu börjat fundera på om inte avlastning vore nödvändigt framöver....inte ska detta barn behöva flytta pga att vi - i likhet med biologiska föräldrar med barn med handikapp- behöver tid att andas utan att behöva vara superföräldrar som är superpedagogiska . Vi behöver också sova, slippa klä på o mata barn som skolåldern som fortfarande behöver den hjälpen ...

Undrar även om det fanns tecken på handikapp hos det barn som du skrev om, "Charlie"? Såg inte socialtjänsten behovet??? Även "normala" barn som ärpacerade o placeringen/uppdraget i sig kan ju vara krävande o göra så att ett välfungerande familjehem behöver avlastning....

VI i Sverige borde ha mer vett än att skilja barn från trygga anknytningspersoner- vi borde ha mer kundskap år 2013!!!!!
 
Ja man slutar aldrig förvånas:(
Anmäl till Socialstyrelsen!! Det måste få ett slut nån gång...
Oavsett orsak till kontaktfamilj ska man inte bli uppryckt från sin trygghet, hur som helst!
Många biologiska familjer råkar ut för just detta (så man ska inte dömma för snabbt, visst finns det oftast anledning men inte alltid!) nu händer det även i familjehemmen...
Hur ska vi då orkar???
Man går in så hårt i vissa uppdrag, så visst blir man trött mÅnga gånger. Att vara släkthem är tyngre än vanligt familjehem!

Kämpa vidare kräv upprättelse för barnet!!

Med vänlig hälsning, Carina

Ps MEN finns det anledning till omplacering, det vet ju inte jag, men jag utgår ifrån att det Charlie berättar är av rent mjöl i påsen:) och därav tycker jag det jag tycker
 
Tror inte det var släktingplacering o iatt det var familjehemsplacerat o inet avlastningsfamilj- utan nära släktingar till Charlie som var familjehem till ett barn ...?! Givetvis tror jag idetta läge på att det som Charlie skrev var sant....visst vet vi inte allt, men vi vet ju att liknande saker sker så ofta - IALLAFALL alltför ofta bland våra familjehem- o vi är väldigt utsatta- vi o BARNEN. :littlesad

Jag tror att man snabbare flyttar barn ifrån familjehem än från biologiska hem- det ska liksom kännas mindre smärtsamt för barnen- vilket jag definititvt inte tror på...många barn har en mkt stor anknytning till sina familjehemsföräldrar o syskon- mkt närmare o tryggare anknytning än till biologiska föräldrar...
 
Sen undrar dom varför det inte går att hitta familjehem :evil:
Se till att dom kämpar...Socialstyrelsen måste dom ringa pronto!!!
Sen tycker jag att dom ska höra av sig till Eva "Markmamman" hon har mycket tips och råd
http://fostermamman.blogspot.se/

Berätta hur det går, önskar dom all lycka.
 
Sorry, jag läste för snabbt igen:))
Släktingar tog hand om ett barn (jag läste släktingar som tog hand om ett släktbarn) hade nog inte vaknat ordentligt...

Men hur som, anmäl till socialstyrelsen, uppryckta utan anledning från bio/familjehem blir alltid ett trauma för barnen
och blir de det från familjehemmen blir det ju dubbelt trauma....
Ibland blir det ofattbara fel, undrar igen bbic

Menade inget illa med att om det var rent mjöl i påsen, tycker bara det är svårt att skriva ibland... Om man bara gar en sida sedd, därför ville jag påpeka utifrån vad jag läst:)

Alla måste se till barnens bästa, alltid
 
Tack så jättemycket för alla fina, stöttande ord! Det bär vi med oss i våra hjärtan.. Det ger oss ny styrka.
-Nej tyvärr kan man inte överklaga som fosterfamilj. Vilket är helt galet kan jag tycka. Man kan vårda, älska och ta hand om ett barn i flera år men har inte rätt att överklaga. Man är ingen part i målet som det så fint heter.
-Ja vi har rent mjöl i påsen annars hade vi knappast lagt ner tid och energi i ett anonymt inlägg..
- Media, helt rätt det är det enda som skrämmer. Men dessvärre skriver de stora tidningar mest om händelser med färdiga domar. Det tar lång tid att "utreda" sådana här händelser då det är sekretess från alla håll och kanter. Det är typ mest Uppdrag granskning och Kalla Fakta och sådana program som gör sånt.
- Tack för tipset om Eva "Markmamman". Familjen har redan varit i kontakt med henne.

Det låter så fint med barnombudsman men de tar inga enskilda fall!

Om 2 på soc som aldrig mött barnet anser att man ska flytta barnet för att man tycker tex att något fattas i familjehemmet ( även om dagis o Bup och alla andra är av annan åsikt) Men poängen är att då fattar ju vilken tänkande människa som helst att man måste ta det succesivt. Tex att under en tre månaders period så får barnet bo varannan helg i ett jourhem och sedan flytta. Det är ingen ko som man bara kan flytta från en hage till en annan på en och samma dag.

Vi inbillar oss inte att vi ska kunna få tillbaka detta barn. Men vi vill uppmärksamma ALLA på att så här kan det gå till i Sverige. Som någon skrev det är "allas våra barn" Tycker det var fina ord. För det är sant. Barnen kan inte slåss för sig själva, det är vi vuxna som alla har ansvar för att barnens talan kommer fram. INGET barn ska bli behandlad så här!!
 
Ja, jag skrev att alla barn är allas barn.....o tycker att det är så vi borde tänka- det är så vi alla borde tänka....om alla barn i vårt samhälle.... Jag tror att det krävs ett "helt samhälle att fostra ett barn"som jag läste för många år sedan då jag studerade till förskollärare. SÅ tror jag det är....

Jag blir djupt berörd av o bedrövad när jag läser om detta barns öde. Vi har levt med oron över att vår Liten kanske skulle bli förflyttad- nu verkar det (peppar, peppar- ta i trä....om man är skrockfull..) vara några månader av lugnare period.... Vår Liten har problem med utvecklingen o har fysisk svår sjukdom o tar mkt tid o energi i anspråk- o detta blir alltmer tydligt. Med tiden tror vi att även vi behöver ngn form av avlastning o har även en familj som känner barnet väl o som finns i det offentliga (förskolepersonal) som kan tänka sig att bli avlastningsfamilj. MEN sånt här gör oss oroliga- för vi hanterar barnet o dess biologiska nätverk o soc- men vi kan behöva lite egentid för att orka. Har mkt stöd i egna familjen, men ibland kan man behöva andra som tar vid- det har andra föräldrar med barn med funktionshinder oftast rätt till...på ngt vis ska vi familjehem vara stålmänniskor o robotar som inte har känslor , men som ska ha känslor på beställning o som ska orka dygnet runt...

Sänder en kram till er- igen . Känner er inte, men känner MED er.
 
Gör mitt bästa - Tack för att du tagit dig tid att ge oss styrka och stöd!
Exakt känner igen det att fosterföräldrar ska vara några stål människor som orkar och klarar allt. Varför inte ge stöd genom avlastning så att det hem där barnet rotat sig i får ny energi och styrka?
Man måste ju hela tiden utgå från barnets bästa. Det var som jag sa till soc chefen då jag talade med honom i telefon, han sa - jag vet att detta har varit jobbigt för fosterhemmet och även för vår personal som fattat beslutet. Då blev jag arg, jag sa - Skit i fosterhemmet, skit i din personal. Den som det VERKLIGEN har varit o är jobbigt för är det stackars barnet!!! Det är väl barnet vi ska sätta i centrum och utgå från.
Jag önskar dig all lycka till med er Liten! Man kan läsa mellan raderna vilken kärlek du har till er Liten! Det finns tyvärr en del fosterhem som inte är fosterhem av helt rätt anledningar. Därför gör det så ont i mitt hjärta och själ att soc inte ger stöd och uppskattning till de familjer som verkligen öppnat sina hjärtan o hem för att ge barnen trygghet o kärlek o gemenskap..
Tack för kramen, den behövdes..
Vi är en hel släkt som sörjer detta barn som vi följt på så nära håll i flera år..
 
Skulle åxå villja veta vilken kommun det är ,,,,,, om du vill ha den vänligheten att pm mig så vore jag tacksam .
Styrkekramar i flera lass skickar jag .
 
Kärlek finns det gott om i vår familj o i släkten....så mkt så det gör ont ibland..tänkte på det där med att man sälan får uppskattning...tänkte på det senast idag på förmiddagen. Barnets soc.sekr ringde upp o vi hade ett mkt positivt samtal. SÅ mkt feedback o erkännande som vi fick på de 30 minuterna har vi nog inte fått på över 3 år....o då pratar viinte om att h*n sa att vi gjorde ett så bra jobb med liten- utan soc.sekr sa att vi kan lyssna på vår magkänsla, vår intuition att vi gör det som är bäst för barnet, att vi är så goda föräldrar som vi kan vara i dena extremt svåra sits vi sitter i, att vi ska beakta vår oro för Liten o tillåta oss att ha den i likhet med den oro som bioogiska föräldrar har för sina barn - i synnerhet de som har mkt stora särskilda behov. Det denna nya soc.sekr sa kom som en gåva- för vi har slitit så mkt....o kommer att göra framöver också... TÄnk vad mkt det gör att en person ser det vi ser, att h*n uppfattar att vi gör saker o ting bra- o det nog allra viktigaste just idag-vi fick erkännandet att h*n litade på oss o på det vi gör för detta underbara lilla liv! :love:

SÅ idag är jag hoppfull...sådana här dagar behöver man emellanåt...att tänka på när vindarna viner hårt o snålt runt våra öron...

Bra Charlie att du flyttade fokus till barnet när soc inte gör det...vi behöver markera det för att få till en tankeändring . FÖr det är just barnen det handlar om...eller iaf borde handla om....
 
Att flytta på ett barn med polis hjälp är och kan aldrig vara barnperspektiv om inte barnet är i omedelbar fara .

Att flytta på ett barn efter så många år utan att först försöka sätta in stöd och hjälp .Är inte heller barnperspektiv .

Jag lider med er ,men mest lider jag med barnet .

När sådant här sker vilket det tyvärr gör allt för ofta .Eftersom ett enda sådant fall är ett för mycket så står man helt maktlös .Detta då soc har mer makt en någon annan myndighet i Sverige .För dom behöver bara tro att det inte fungerar inte bevisa att så är fallet .

Jag skickar styrkekramar i massor
 
Vilda barn- , håller helt med dig. Värst är det för barnet! Min största smärta är att barnet blivit sviken utav soc!
Exakt, ett enda barn är ett för mycket! När ska det införas nolltolerans mot otrygghet för våra barn i detta land?
Precis, soc behöver inte bevisa någonting.. Någonstans är det ju hel tokigt att de kan få fatta ett sådant beslut utan att behöva bevisa någonting överhuvudtaget.

Jag vill tacka er alla som har skrivit här och skickat Pm. Tack för ert stöd!
Ni som är gamla i "gemet" som familjehem kanske vet, en sak som vi verkligen vill ha svar på är:
Familjehemmet har begärt skriftlig kopia utav beslutet men har blivit vägrad, med motivering att beslutet rör barnet och inte familjehemmet (?!)
Va?! Har man inte rätt få en kopia av det? Nu har de ändå sett en kopia via den ene bio föräldern som har motsatt sig beslutet (utan resultat dock) Men det är inte poängen, kan verkligen soc vägra de en kopia utav beslutet? Beslutet rör väl i högsta grad familjehemmet då de förlorat sitt fosterbarn som de haft i flera år..
 
Charlie sa:
Vilda barn- , håller helt med dig. Värst är det för barnet! Min största smärta är att barnet blivit sviken utav soc!
Exakt, ett enda barn är ett för mycket! När ska det införas nolltolerans mot otrygghet för våra barn i detta land?
Precis, soc behöver inte bevisa någonting.. Någonstans är det ju hel tokigt att de kan få fatta ett sådant beslut utan att behöva bevisa någonting överhuvudtaget.
Det sorgligaste är ju dock att barnen inte känner sig svikna av soc, ........
I deras värld är det familjehemmet, som de litat på, som sviker!
Den vuxenvärld som dom förhoppningsvis känt sig trygga med vänder dom ryggen!

DET är oftast vad de upplever!
Klicka för att se resterande...
Klicka för att se resterande...
 
Ringde dom socialstyrelsen? Var det något dom skulle gå in och granska?
Ring socialstyrelsen IGEN och fråga om dom kan vägra ge er kopior.
Ju mer vi ringer och "besvärar socialstyrelsen desto bättre....då kanske dom ser hur stora problemen är.
Förr så sa jag åt våra vänner att också bli familjehem.....nu har jag slutat med det, allt för mycket såna här fall, helt galet.
Styrkekramar till er Charlie
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp