första tiden

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
väntar på våra första placeringar och har fått frågan från vissa hur jag ska orka.. :smirk:
jag tror inte att det blir några problem men skulle vara glad för lite råd om de första tidens eventuella kaos av någon med erfarenhet,

Tack på förhand :claphappy:
 
Hur gamla är placeringarna??

Jag hade när vi fick vår placering ställt in mig på att det skulle bli jobbigt. Då blir man ju istället glatt överraskad om så inte blir. Vår lille var 8mån. Och var en liten otrygg själ. Jobbade hårt med ankn. och idag känns det kanon. Varit hos oss i snart 6mån. Vissa saker jobbas det fortfarande med.

Lycka till!



pimpim sa:
väntar på våra första placeringar och har fått frågan från vissa hur jag ska orka.. :smirk:
jag tror inte att det blir några problem men skulle vara glad för lite råd om de första tidens eventuella kaos av någon med erfarenhet,

Tack på förhand :claphappy:
 
Varför kommer frågan om varför du ska orka? Troligen så har du ju tänkt så nogrant igenom det här att du själv inte är orolig för om du kommer orka eller ej.
Ta det lugnt, är mitt råd till att börja med. Räkna inte med för stora omvälvningar på en gång, räkna med ett steg framåt, 2 bakåt.....
Var helt enkelt realist, njut av det goda, ta djupa andetag vid behov och när du kan.
Har du vänner med erfarenhet så var inte rädd för att fråga om råd, stöd och hjälp.
Stort lycka till!

pimpim sa:
väntar på våra första placeringar och har fått frågan från vissa hur jag ska orka.. :smirk:
jag tror inte att det blir några problem men skulle vara glad för lite råd om de första tidens eventuella kaos av någon med erfarenhet,

Tack på förhand :claphappy:
 
Tack för tipsen.

Jag tror att folk undrar hur man orkar pga att det är många som knappt orkar med sina två
De kanske gör det mer kompliserat än vad det är och visst blir man trött men mina ungar är de som får mig att orka :D
det finns vuxna som är större energitjuvar. :smirk:
 
Den som frågar dig om du ska orka......visar tydligt vad han eller hon tycker om barn.
Vi orkar olika saker...och tur är väl det. Själv skulle jag aldrig orka åka vasaloppet. Men att ha huset fullt av barn tär inte på mig.

Men visst är det konstigt att man aldrig får den frågan -om man ska orka- Om du berättar att du ska åka på en 3 veckors resa till Thailand. eller om du vunnit 3 miljoner. Faktum är att det kan också vara jobbigt.

Njut av förtroendet som fosterförälder.
 
Trygga Rekan sa:
Den som frågar dig om du ska orka......visar tydligt vad han eller hon tycker om barn.
Vi orkar olika saker...och tur är väl det. Själv skulle jag aldrig orka åka vasaloppet. Men att ha huset fullt av barn tär inte på mig.

Men visst är det konstigt att man aldrig får den frågan -om man ska orka- Om du berättar att du ska åka på en 3 veckors resa till Thailand. eller om du vunnit 3 miljoner. Faktum är att det kan också vara jobbigt.

Njut av förtroendet som fosterförälder.


Bra svarat.....har också fått denna fråga..hur ska du orka....Blir ganska trött och besviken då...men men....Jag får väl se sleten ut...dock känner jag mig inte sån.... :angel:
 
Och jag har tagit det som BERÖM..... :claphappy:
Själva orkar dom knappt med en vid matbordet......och vi har 4....minst....för kompisarna äter också ofta här....
Och dom kan heller inte förstå hur jag fixar att själv åka till tex Sholm över en vecka med mina 4 för att maken arbetar????Eller för överhuvudtaget förstå hur vi lever......???? :banan:
Jag känner mig lyckligt lottad som är född med precis den sortens organistaionsförmåga som passar ihop med mina känslor/intresse för barn!!!! :D
 
Hej Eje!
Jag känner precis som du. Visst är det underbart att man har det organisationförmågan. Jag tampas nästan dagligen med frågor som hur orkar du? Hur ryms ni? Varför har du så många barn? Hinner du med alla barns behov? :? Tänk om man skulle fråga det till "normala" familjer. :twomad:
Jag tror att vi som är vana att ha många barn hinner lika mycket med våra barn som dom som har 1 eller 2 barn. :claphappy:
Själv så brukar jag säga att om det är stökigt och inte så välstädat hos oss så är det tecken på att vi har haft roligt ihop...... :banan:
Lite tankar från en som just nu har 8 barn i åldrarna 18-7 boende här. (5 biosar).
mvh: Fia
 
Det blir många kramar EJE,
På dagis och skolor så ansvarar 1 vuxen för uppåt 24 barn.
Jag har aldrig funderat över om fröken ska orka. jag tar för givet att hon liksom vi har valt för att vi är lämpade för just det vi förutsatt oss att göra.

Men visst är det så att det krävs en viss social kompetens för att bli fosterförälder (Tyvärr ej som biologisk).

Jag är mycket intresserad av människors sociala kompetens...eller varför den fallerar. kan man lära sig social kompetens eller är det medfött?? Är det ärftligt??

Varför är vissa väldigt duktiga och kompetenta välutbildade, men rena katastrofer i sociala samanhang. jag menar att det finns olika sociala kompetenser...men hur många??
 
Det här med social kompetens ja....

Normalbegåvade personer bör ju ha ett visst mått av soc. komp. och det är väl precis det du menar Trygga Rekan att där fallerar det väldigt ofta. Jag tycker som du att ofta välutbildade personer brister stort i sin soc. komp.
Jag tänker verkligen inte namnge några "kändisar" men rent generellt så är det ofta läkare som jag har mött som brister stort i det, men absolut inte alla!
Jag får känslan av att en del personer inte verkar tycka att det är en egenskap värd att besitta att ha ett visst mått av soc. komp.
Då menar jag inte att måttstocken ska vara maxad med s.k. utan en normal grund liksom.
Jag har haft arbetsgivare som har brustit stort i den soc. komp. och det anser jag är förödande. DET SKAPAR INGET FÖRTROENDE
Det här är ett jätteintressant ämne! Egentligen skulle den nog fått en egen tråd, men det blir så lätt att man snubblar in på något annat bara rent apropå.

Vad det gäller våra placeringars bioföräldrar så får vi nog som familjehem räkna med att dem ofta brister stort i soc. komp. Jag menar att det är nog inget som vi behöver förvåna oss över direkt.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det!
 
Det är tyvärr så i vårt samhälle att vi inte mäter eller betygsätter social kompetens. Däremot så får vi tahand om/vårda de som blivit utsatta för total brist på sociala färdigheter.

Du kan klampa vidare till läkarutbildning eller annan social-utbildning.... utan det mest elementära egenskape som borde finnas för att möta sjuka utsatta människor. Jag hoppas att vårt samhälle kommer att ändra sig och lyfta fram den sociala kompetensen.
 
Ja, det håller jag med om. Där ligger vårt samhälle efter. Just i en roll som tex läkare är det ju oerhört viktigt med social kompetens! Det vet nog alla som har varit i kontakt med vården i någon form och antingen har läkaren inte kunnat svenska, eller så har han/hon ett bemötande som är under all kritik!
Jag har personligen mött det angående mig själv och även för min son. Jag som vuxen kan hantera det o skaka av mig, även om det inte försvarar läkarens bemötande på något vis. Men att utsätta barnen för det tycker jag är helt vansinnigt!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp