Flyttat utan avslut

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

Mor Anna

Hej på er
Idag ringde soc och sa att vår lånegosse inte kommer hem i morgon. Enligt schemat skulle han komma hem i morgon och stanna till söndag.
Min sida av familjen/släkten fick ta adjö i söndags men min makes sida hann inte - det skulle vi göra nu när han kom hem igen.
Men det går nu inte - biofar har valt att behålla honom och det blir inget mer hos oss.

Hur kan man säga upp oss via telefon?
Hur kan man göra så här så gossen inte får ta adjö?
Hur mår han nu?

Inte ens jag och min man hann säga adjö ordentligt...
Det skär i mig och jag förstår verkligen inte hur barn kan vara så rättslösa i Sverige 2007!

Han har alltså nu flyttat hem till en biofar som inte visat sig mer än ett par ggr/år, en biofar som han säger sig hata, en biofar som inte är psykiskt stabil, en biofar som har ADHD etc.

Vi sägs upp med omedelbar verkan. Vad betyder det? I avtalet står det att de har två månaders uppsägning av oss. Kan de bryta det?

Min far har ju anmält dem till IFO-nämnden och till Länsstyrelsen. Han kommer nu även att JO-anmäla dem eftersom gossen inte ens fick ett fint avslut utan bara hux flux togs från oss.

Jag som aldrig svär (avskyr det!) har idag skrikit ut min ilska och frustration i många och fula svordomar. Gossen måste ju må hemskt dåligt av att inte få säga hejdå på ett fint sätt.

Soc kommer nästa vecka och hämtar hans saker.
Om VI är trevliga och fina mot biofar så KAN han ev tänka sig att vi är kontaktfamilj. Vi trodde att kontaktfamiljer var till för barnen... men ack så fel vi har.

En ny kommun står på tur men jag vill å det starkaste varna för denna stad i söder (den som vill veta mer får maila för jag vet inte hur familjehemmet.se ställer sig till att man svartlistar en kommun).

Många tårar
/Anna
 
Hej !

Vi har också fått lämna ifrån oss ett barn som varit hos oss i flera år. Vi kan inte klaga på vårt soc för de har försökt gjort ett bra avslut o vi vet att även de tycker det är tokigt att barnet ska hem till sin mamma. Men, men barnet blir inte fysiskt misshandlat där så de kan inte göra något. Vi lider enormt mycket för på många olika vägar hör vi att det absolut inte är bra för barnet hos mamman men barnet själv (8 år) är så in i norden solidarisk med mamman o vaktar henne varje minut istället för att få vara ett barn o vara med jämngamla kamrater, det händer aldrig!!!!!!!!! Allt det här handlar om pengar o inte om barnets bästa. Vad kan man göra mer än att tänka på barnet så gott som hela tiden.
Hoppas det tas upp på högre nivå ang ert barn så att samhället måste tänka på barnet i första hand o inte på föräldern. Tänk på vad adoptivföräldrar kollas i misnta detalj, dessa föräldrar verkar det inte vara mycket koll på!

Hälsningar från en annan familj som känner för er.
 
Det hade inte gjort så ont om gossen själv VELAT flytta. De sista nätterna hemma har han legat kloss intill mig och gråtit i sömnen.

Barnens Bästa - de kan ta och stoppa det uttrycket där det är 37 grader varmt och mörkt!

Jag har ALLTID hävdat att man omhändertar ett barn för "dess bästa". Sen när barnet har fått ordning på sitt lilla liv och kan börja LEVA då kommer soc och slår undan benen på dem! POFF, så följer man bara biosarna och barnet får "gilla läget", "lära sig att ta", "acceptera vad vuxna beslutar" etc.

Jag hoppas så innerligt att JO-anmälan hjälper! Gossen - ja, han kommer nog hem till oss igen som det paket han var för 4,5 år sedan. Orkar vi dra upp honom ännu en gång? Det har varit mkt tuffa år för att få honom där han är idag.

Livet är pest och jag kommer blöta ner min kudde rejält i natt! Jag gråter för ett barn som tror han ska få komma hem i morgon.

Tack för att man får "gråta av sig" här!
/A
 
Mor Anna sa:
En ny kommun står på tur men jag vill å det starkaste varna för denna stad i söder (den som vill veta mer får maila för jag vet inte hur familjehemmet.se ställer sig till att man svartlistar en kommun).
Klicka för att se resterande...

Hej
Vi kan inte hindra er från att mejla eller skicka PM till varandra om de kommuner ni inte anser är bra. Dock är det nog bra om vi kan hålla oss till det och inte skriva ut kommunernas namn i forumet.

För övrigt så är jag lika chockad och bedrövad som alla andra hur man kan behandla ett barn på detta sätt. Kan inte föreställa mig hur ni mår just nu eller hur barnet mår. Hoppas verkligen att alla anmälningar som görs leder till något. Så här får det inte gå till :x

Skickar ett fång med kramar till er och hoppas att ni reser er starkare ur detta.

Hälsningar
Anne
familjehemmet.se
 
Tragiskt och tråkigt - stackars barn, men även oerhört jobbigt för er! Ni har ju i alla fall kvar varandra och tryggheten i det - men vad har barnet :?
Jag tänker på er och hoppas att det trots allt går bra- för både er och barnet! Ni vet ju att ni gjort en bra insats och alltid kommer att ha en speciell plats i barnets hjärta!
Massor med kramar!
 
Hej igen !

Visst är det skönt att få skriva av sig här, vårt barn var väldigt kluven när det gällde hemflytt. Barnet var helt inställt på att få vara med oss mycket ändå o göra roliga saker men det gick vi inte med på. Barnet har varit sängvätare m m men det fick vi ordning på, när det var på gång med hemflytt så satt det igång igen - undrar hur det är nu. Ja det är mycket man undrar över o inte får svar på. Som det är nu så är det genom andra kontakter vi vet lite om hur dåligt det är hos mamman, soc får ju inte berätta något.

kram på er o trevlig sommar trots allt.
 
Vår tonårsflicka flyttade också hastigt och lustigt för ett par månader sen. Mamman ringde på måndagkväll och på onsdagen flyttade hon. Mamma hade då varit fri från heroin i tio veckor (går på behandling inom öppenvården) och tyckte att nu kunde flickan flytta hem. Skillnaden här var ju att flickan själv ville hem. Hon hade bara bott hos oss i sju månader. Flickan ansåg att hon klarat av att bo med sin mamma alla dessa år när soss sagt att hon missbrukade så det var klart att hon klarade det nu, hon blir ju bara äldre.... Mammans familj påstår att mamman inte är missbrukare, att hon bara provat en gång och hade sån otur att åka fast just då och detta tror även flickan. Mamman ljuger alltså för sin familj, vilket kanske är förståligt. Jag hör på omvägar att det går sådär, men flickan vill ju vara hemma och gå i skolan där hon alltid gått, med sina kompisar. Mammans man kommer ut från fängelset efter sommaren och då kommer även han och hans två små barn att flytta in. Men så länge barnen som placeras inte är lvu:ade så bestämmer vårdnadshavarna när de ska hem igen. Barnens bästa kommer ofta efter föräldrarnas bästa. Här tyckte de som behandlade mamman att det skulle vara bra för hennes behandling att flickan flyttade hem så hon slapp oroa sig för hur hon hade det. Vi får väl se hur det går för tösen i framtiden, hon har ju inte den bästa "ryggsäcken" för att få ett bra liv.
 
jessie sa:
Här tyckte de som behandlade mamman att det skulle vara bra för hennes behandling att flickan flyttade hem så hon slapp oroa sig för hur hon hade det.
Klicka för att se resterande...

Här är ett KLART lagbrott! I socialtjänstlagen (sorry, kommer inte ihåg var det står men ska fråga juristen) står det att man ALDRIG får använda hemflytt av barnen som förälders rehabilitering! Se bara i Vetlanda...

Er flicka VILLE hem - vår gosse ville INTE hem!
 
Förtvivlan!

Jaa, du Mor Anna! :?

Jag hänger helt enkelt inte med i svängarna. Vad är skälet till att allt sker så abrupt för er lille kille? Även om det är så att det var bestämt att ett barn ska hem så bör väl alla parter göra allt för att det ska gå så mjukt och tryggt för barnet som man bara förmår? Är det verkligen så här sociala vill ha det eller är de så svaga att de inte orkar stå emot en "jobbig" förälder?

Tänk så viktigt det är att vuxenvärlden är pålitlig. Att pojken inte får komma hem som det var sagt?! Det verkar nästan som sociala agerar mot er som mot en förälder som inte lämnar barnet ifrån sig... ja, nästan som en kidnappning i stil med fäder/mödrar som kidnappar barnen till sitt eget land. De lämnar inte barnet tillbaka när de väl fått det. Och detta gör sociala!? Jag undrar mycket över hur de tänker, speciellt utifrån barnets perspektiv. Vi kan tänka oss den vanmakt ni måste känna i denna situation. Vi känner med er. Kram!
 
Ena vårdnadshavaren (biofar) drog in sitt medgivande om frivillig placering och då var soc tvungna att föja det.
IFO-nämnden hade redan gett verksamhetschefen delegationsbeslut (rätten att ta beslutet åt nämnden).

Idag ringde soc och berättade att vi endast får träffa gossen en gång till - på soc. Biofar vägrar låta honom komma hem till oss en gång till. Han får alltså ingen chans att ta adjö av de han hade kvar av familj och vänner.

Vi kommer bara få träffa honom denna enda gång - sen aldrig mer.
Vi avstår från den träffen. Han är sårad och lider som det är idag - att träffa oss en gång till och vara medveten om att det är sista ggn vill vi inte utsätta honom för.

Vi är "svartlistade" (men det kan bara var och en av kommunerna göra - det är alltså inte regionalt eller nationellt) hos dem för att vi inte kan samarbeta, varit för sanningsenliga mot gossen och de anklagar oss även för att ljuga.
Alla år vi kämpat med biomors jobbiga umgängen helt själva då?
Alla år vi kämpat med att biofar skulle komma på umgängen?
Allt slit vi fått göra utan handledning?
Alla semestrar och utflykter som fått ändrats pga bio ändrat umgänges dagar?
Jag känner mig djupt kränkt av att anses som en lögnare och sammarbetsovillig!

Inte konstigt att det inte går att få tag på famhem i landet!!

Tidningarna har fått nys om JO-anmälan och det kommer att tryckas!
 
Hej Mor Anna
Jag förstår att ni avstår sista träffen. Helt absurt att allt gått till på detta sättet. Fruktansvärt mot barnet och er.

Ja svartlistade är ju inte så svårt att bli. Man ska vara tyst och nicka, tacka å ta emot. Säga ifrån är inte populärt och man får absolut inte ha några åsikter om något. Soc vet bäst!

Tycker ändå att ni är starka som orkar vidare!

Jag har också funderat i dagarna på detta med familjehem, jag känner att jag kan inte "rekommendera" någon att bli familjehem längre. Förr så gjorde jag det men nej det tär alldeles för mycket på allt och alla när det inte fungerar.

Bra att det kommer ut, hoppas de får sig en rejäl knäpp på näsan!

Lycka till och kram från Sara
 
Alla saker är hämtade. Biofar blev nog sur för han hade gjort en lista på vad han ansåg SKULLE med punkt slut. Men se det vi köpt för egna pengar (utan att be soc om bidrag) det är VÅRT och de leksaker vi haft som barn och som gossen fått leka med är fortfarande VÅRT och stannar här.
Soc accepterade det och gossen visste det sedan innan - det var bara biofar som skulle ha...

Gossen är nu helt borta från vårt hem sånär som ett foto på väggen. Orkar vi och kan så kommer väl den väggen bli full med foto på barn som vandrat genom vårt hem... Just nu är det iaf bara jourhem som är tänkbart och ev en adoption. Vi får se, maken behöver andrum och är rädd för att även nästa soc ska vara lika hemska. En gång kan man gå genom denna skiten men två gånger?

Att var famhem innebär att man VET att barnet är till låns. Man gör sitt bästa under en tid och sen återgår det hem. I dessa fall brukar barnen VILJA flytta hem och man kan se deras glädje (vilket minskar sorgen). Men vår lånegosse ville verkligen inte flytta och det är DET som gör så ont. Jag känner det som om vi alla vuxna har svikit honom. Kan han tro på givna ord i framtiden? Kan han lita på andra människor i framtiden?
Det är tomt att inte höra honom i huset och inte gör det saken bättre att grannarna börjar tissla och tassla om varför han försvann så snabbt...

Nä, rekommendera folk att bli famhem gör jag INTE - iaf inte så länge lagen ser ut så här och barnen är totalt rättslösa!

Jag stöttar och proklamerar för BRIS förslag om hur man ska ändra lagen för att trygga barn OCH famhem.

Kram!
 
Uppföljning...

JO har valt att följa upp anmälan. Vår gamla uppdragskommuns IFO är nu anmodade att utreda och yttra sig över handläggningen kring vår lånegosse.

Inte för att jag tror det spelar så stor roll för just honom men en vacker dag kan vi visa honom vad som gjorts. Jag tror att det kan få upp ögonen för den kommunen att man faktiskt måste följa lagen och inte göra som man vill, även om man är en socialtjänst... Och skulle de inte förstå att de gjort fel ändå så är det nu en offentlig handling och kanske ngn mediaperson får nys om den och ställer frågor.

Lagen är till för att följas - för oss alla!

Ha de!
 
Nu har vi haft avslut.
Vi skulle få minst två timmar och fick en timme och tio minuter :(
Gossen var lite avvaktande - mina ben bar inte så jag satte mig i trappan och sträckte ut armarna mot honom och vinkade honom till mig. Fick en halv kram...
Vi fikade och pratade om hur det kändes att ha flyttat. "Inte så särskilt bra", var hans tunna svar.
Vi frågade vad han ville göra den korta stund han skulle vara hos oss. "Titta på Disney". :x Komma hit och se på tv???! Jag blev rasande inom mig men sansade mig innan jag hann visa ngt. Klart vi skulle se Disney!! Det gjorde vi ju varje eftermiddag när vi kom hem från dagis! På med tv:n, upp i soffan och intog våra platser som om det inte gått fyra månader! Vilket gos!! :D Psykologen från BUP var "förkläde", han och jag gick ut och pratade en stund så min man fick tid med gossen i soffan.
När det var dags att gå ville han givetvis inte det. :( Vi sa att han får komma och hälsa på igen "nej, det får jag inte för C (pappan)". Vi sa att det kommer en dag när han är stor nog då kan han komma. Han sken upp. Frågade om han kunde vårt telenr än och det kom som blixten "men jag får inte ringa er för C". Han ska prova att få ringa från biomor när han är där...
Massor med kramar och han vände sig om säkert 20 ggr på väg till bilen. Sista gången ropade han "älskar er - ses när jag är lite större". Då vek sig mina ben och min man fick fånga mig :(

Vi fick iaf kramas och pussas, förstärka honom i att vår dörr alltid är öppen för honom och tala om att vi ännu älskar honom.

Psykologen tog oss hårt i hand med tårar i ögonen sa han "ni har skött detta mkt mkt duktigt och kompetent i en så svår situation". Det kändes bra!

Resten av den eftermiddagen och helgen hade jag migrän. Gossen fattas mig men jag vet med säkerhet nu att han kommer när han kan.

Ett tragiskt men bra slut.
 
Sitter med tårar i ögonen och läser :( , vad ni är starka!!!

Jag vet inte vad jag ska säga mera men jag beundrar er. Skönt att psykologen i allafall tyckte att ni gjort ett jättejobb. Usch vad jobbigt!

Detta lever man ju alltid med som familjehem, men man önskar såklart att det blir lyckliga avslut där man fortfarande kanske kan ha en om än sporadisk kontakt med barnet och att det är okej med föräldrarna.

Kramar kommer i massor från mig!!!
 
Tack Sara!
Det är inte utan att det gör ont nu med när jag skrev det.
Tanken var att vi skulle vara kontaktfamilj åt gossen men pappan vägrar. Han får under inga omständigheter ha kontakt med oss. Avslutet blev till pga råd och stöd som sa att han behövde komma hit och säga adjö. Tydligen pratar gossen om oss varje dag. :(
 
Förstår att det gör ont :(

Ändå skönt att han fick säga hejdå.
Antagligen är det irriterande för pappan att han pratar om er. Kanske han kan ge med sig i framtiden, hoppas kan man alltid göra. Man vet aldrig vad framtiden ger. Han kommer alltid att finnas inom er och ni kommer alltid att finnas hos pojken som något som var bra och positivt. Man får komma ihåg att ni gjort en skillnad i pojkens liv under den tid han bodde hos er även om det är tungt.

Man går vidare i livet. Jag tänker fortfarande på den lilla flickan som kom till oss som en virvelvind och flög vidare nästan lika fort. Bilder finns kvar av henne och man tänker på henne, det är 2 år sedan.

Man kan undra hur man är funtad egentligen som klarar av allt men jag tror att man blir starkare och starkare. Och har man en partner som delas ens tokiga idéer så är allt så mycket lättare.

Såg också att du skrivit en uppföljning om anmälan som jag missat. Skönt att de fick sig en knäpp på näsan! Jag har gjort samma sak med en kommun och de fick sig också en känga. Man kan bara hoppas att de tänker två gånger nästa gång.

Nej nu ska vi byta lite bajs och sen sova :P

Tänker på er!

Mera styrkekramar!! Hälsningar Sara
 
Till Mor Anna

Sitter och läser om er och er lånegosse och tårarna strömmar ner för kinderna. DET FÅR INTE GÅ TILL SÅ HÄR!!!
Tyvärr har vi också liknande erfarenheter där vi anser att socialtjänsten i den aktuella kommunen brast i allt som man överhuvudtaget kan brista i.
Det absolut värsta var sättet dom gjorde det på. Så okänsligt och så utstuderat elakt mot barnen och allt bara för att "sätta oss på plats". Vi fick lära oss den hårda vägen att man absolut inte ifrågasätter något, att man absolut inte kommer med några krav eller obekväma frågor överhuvudtaget. Vi är också svartlistade i den kommunen, men det har aldrig varit något problem med andra kommuner vi haft uppdrag ifrån.
Kan tilläggas att dessa båda barn det handlade om i detta fall, inget hellre ville än att få stanna hos oss. Den minsta flickan var helt hysterisk och låste in sig på toaletten i många timmar för att hon inte ville flytta. Vi ville ha dom kvar, deras mamma vädjade om att dom skulle få stanna, mormor och morfar ringde och bönade och bad socialsekreteraren att ta sitt förnuft till fånga men inget hjälpte. Alla grät och det var bara helt tragiskt men flickorna skulle ändå slitas ifrån oss. Inte gör det saken bättre heller när man vet att det inte har gått annat än utför för dom efter att dom flyttat. Det gör så ont i hjärtat och hade detta varit vårt första uppdrag så hade vi aldrig någonsin tagit emot någon mer i våra liv.
Det är inte konstigt att det saknas familjehem. Den uppoffringen hela familjen får göra är ibland alldeles för stor, men så har man ändå något "behov" i sitt hjärta av att få hjälpa en annan människa.

Att läsa här om hur det gick till med er och er lånegosse river upp allt igen även om det har gått några år sen detta hände. Jag hoppas allt löser sig för er och den lille killen. Hur ska han kunna förstå detta?

Styrkekramar!
Millany
 
Hjälp..det är verkligen så här det är alltså..hade hoppats att det var en myt.
Vi har precis blivit godkända som jourfamilj och funderar på att bli familjehem istället men efter att ha läst detta så börjar jag tveka.
Stackars ungar som har det så här,man undrar om de har det bättre eller sämre av att ha varit hos oss/er eller om det hade varit bättre för barnen att inte veta annat.(Förstår ni vad jag menar)
Om de ända ska tillbaka till skiten så att säga.
Jag blev alldeles tom..jag som inte startat ännu..
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp