Vi är förstärkt familjehem via en organisation och har haft en 
i snart ett halvår. Anknytningen har gått över förväntan och vi har ett otroligt bra samarbete med föräldrarna och familjehemskonsulenten. Vår trivs, vi trivs med och vi har många års erfarenhet av den aktuella problematiken.
Nu är det så att placerande kommun inte anser sig ha råd med förstärkt familjehem via en organisation och de vill att vi går över till att bli ett vanligt familjehem direkt åt dem.
Detta skulle innebära att vår blir av med sin terapi, kontakten med en konsulent varje vecka och dygnet runt rådgivning. Vår skulle få ställa sig i kö till BUP eftersom vi också skulle bli av med den inkopplade psykologen. Vi som familjehem skulle förlora 99 % av det stöd vi har idag och framför allt så skulle vi inte längre kunna ha en av oss hemma med på heltid eftersom arvodet skulle minskas med 60 %.
Kommunen struntar i att denna har en svår problematik och hemska minnen bakom sig och att hen till varje pris behöver det stöd som hen får i ett förstärkt familjehem. Att gå över till att bli vanligt familjehem vore ett stort svek mot och samtidigt så har kommunen hotat att om vi inte går med på detta så ska de rycka upp vår med rötterna och flytta hen till ett nytt familjehem, i en ny stad med en ny skola.
Vi sitter alltså i en rävsax! Vad vi än väljer så innebär det ett stort svek. Känns fruktansvärt!! Man har ju en stolthet som familjehem att alltid ge barnet det allra bästa och att aldrig acceptera beslut som får stora negativa konsekvenser för barnet. Vad gör vi nu? Vad vi än gör blir det fel för Finns det andra som har varit i samma situation som oss och hur gjorde ni?
i snart ett halvår. Anknytningen har gått över förväntan och vi har ett otroligt bra samarbete med föräldrarna och familjehemskonsulenten. Vår trivs, vi trivs med och vi har många års erfarenhet av den aktuella problematiken.Nu är det så att placerande kommun inte anser sig ha råd med förstärkt familjehem via en organisation och de vill att vi går över till att bli ett vanligt familjehem direkt åt dem.
Detta skulle innebära att vår
blir av med sin terapi, kontakten med en konsulent varje vecka och dygnet runt rådgivning. Vår skulle få ställa sig i kö till BUP eftersom vi också skulle bli av med den inkopplade psykologen. Vi som familjehem skulle förlora 99 % av det stöd vi har idag och framför allt så skulle vi inte längre kunna ha en av oss hemma med på heltid eftersom arvodet skulle minskas med 60 %. Kommunen struntar i att denna
har en svår problematik och hemska minnen bakom sig och att hen till varje pris behöver det stöd som hen får i ett förstärkt familjehem. Att gå över till att bli vanligt familjehem vore ett stort svek mot och samtidigt så har kommunen hotat att om vi inte går med på detta så ska de rycka upp vår med rötterna och flytta hen till ett nytt familjehem, i en ny stad med en ny skola.Vi sitter alltså i en rävsax! Vad vi än väljer så innebär det ett stort svek. Känns fruktansvärt!! Man har ju en stolthet som familjehem att alltid ge barnet det allra bästa och att aldrig acceptera beslut som får stora negativa konsekvenser för barnet. Vad gör vi nu? Vad vi än gör blir det fel för
Finns det andra som har varit i samma situation som oss och hur gjorde ni?