Frustation, vanmakt, ilska

[zakii]

Vi har haft en pojke i fyra år och det har varit mycket bråk, mycket skratt och mycket av allting. Han var passgångare, saknar empati och hade inga känslor. Det tog ett par år och nu rullar det väl på. Vi började med att lära honom att krypa, leka allt för att få bort passgången. Läste sagor. Efter det lärde vi honom hur man säger och gör för att visa när man är arg eller ledsen, vi lärde honom att ta efter, precis som barn gör. Men han kan fortfarande inte känna känslor så som vi gör och han kan inte läsa av andras känslor. Men nu rullar det på, han går på gymnasium, han är dokumenterad psykopat.

Så kom en ny kille.
Vi blev lovade att den här killen hade ett litet kontaktnät omkring sig, att det inte var så jobbigt med honom, att han skulle hem till mamma då och då.
Det visade sig att V är nationalsocialist med allt tillhörande som marskängor, Svenska flaggan och hitlerhälsningar. Det visade sig att han inte befunnit sig i skolan på ett och ett halvt år och det visade sig att hans favorithobby vara att hota andra människor. Han tycker dessutom inte om kvinnor och har svåra attitydproblem. Kontaktnätet som vi blev utlovad försvann till en annan stad under skyddad adress. Ringer hit då och då och hotar oss.
Att ”tvätta av” en människa nazistiska grundtankar är inte lätt och det har tärt oerhört på krafterna.
Att ständigt gå i kamp med honom på grund utav att jag är kvinna har gjort mig helförbannad.
Att han hela tiden kommer hem med MVG och VG från den svåraste gymnasieutbildning gör mig kluven.
Att inte få handledning och stöttning gör mig frustrerad.
Det är en mycket, mycket intelligent kille som utnyttjar sin kunskap på det mest vidrigaste sätt. Hans attitydproblem gör att han inte har några kompisar mer än likasinnade och den tyska marsmusiken gör mig hysterisk och galen.
Men stick och brinn, tänker jag. Stick bara och brinn! Stick!!!
Så kommer han hem med proven han gjort i skolan, MVG! Det finns hopp tänker jag och blir jätteglad.
Tills nästa dag, när kvinnoföraktet stänker utanför han själv.
Jag önskar så att jag var med i en organisation, att jag fick stöttning, ett bollplank, handledning.
Undrar ofta var skillnaden går när det gäller att placera en tonåring på behandlingshem eller familjehem.

 

[jen]

hmmm...

jag hade själv samma "hat" när jag var i övre tonåren...
hatet kommer ju från frustration/besvikelse/svek mm.
försök ta reda på vart kännslorna kommer ifrån och jabba med det. Läs också själva på om nationalsocialism och allt runt det. kvinnohatet har ju ingenting med natonalsocilasim att göra...vart kommer det ifrån tex?
uppmuntra, beröm och visa andra sätt att göra av sina kännslor.
Detta ÄR jans kännslor och de är lika viktiga som alla andra kännslor, han har också rätt till dem. Men jag kan lova att det är fruktansvärt jobbigt och tärande att ständigt känna så mycket hat.
Försök att ge närhet trots hans hatkännslor. Visa att han kan vara stolt över sig själv, sitt land och sitt ursprung och ÄNDÅ inte behöver hata annat. Jag är helt övertygad om att han känner det här hatet men att det inte handlar om andra människor utan bara hans egna erfarenheter. Han har alltså hittat ett sätt (om än felaktigt) att rikta sina kännslor på.
Detta är bara ett barn med väldigt jobbiga kännslor i sin kropp som behöver massor av kärlek och ledning.

 

[zakii]

Djupare än så

Tack för svar, men det är nog inte riktigt så ”enkelt”, om du förstår vad jag menar.
Självklart har V hat i sig, precis som de flesta av familjehembarnen. Tonåringar över lag har en massa aggressioner på grund av skolan, samhället, för att det är osv. osv.
Självklart har jag läst om nationalsocialism och tämligen mycket om nazism. Om inte annat med tanke på mitt arbete som fritidsledare, men ännu mer på grund av V. Jag har till och med läst Mein Kampf.
För honom handlar det om rädslor. Skrapar man på ytan och lite till kommer det fram rädslor för allt, alla och allting. Hans skydd har varit att slita upp näven i en hitlerhälsning, så som det gjorts i hans hem där alla andra gjort samma sak. När jag en gång (vilket bara varit en gång) kom hem till hans mamma spelade hon nazistisk Hitlermusik. Hon har uppmuntrat honom, krävt av honom att bli som henne. De har tillsammans gått på ”hemliga” möten. Vilket rimmar väldigt illa med tanke på att pappan var heroinist och även dog som heroinist.
Så V gungar mellan nationalsocialism och nazism beroende på vad han är på för humör. Att han sen dessutom i klassrummet reser sig upp och gör Hitlerhälsning mot lärare gör mig helföbannad.

Nej, kvinnoföraktet har inte ett dugg med hans politiska uppfattning att göra. Men den blandningen blir oerhört frustrerande för mig, eftersom jag är kvinna. Kvinnoföraktet kommer troligtvis från hans far. I missbrukarvärlden ligger kvinnan lågt i rang, så det är inte så konstigt att han har kvinnoförakt.

Men det är trotts allt så här. JAG är bara en människa och JAG har också känslor. Jag har rätt att bli förbannad och frustrerad. Jag har inte och vill inte ha institution här hemma, det här är inget behandlingshem, det här är ett FAMILJEHEM.
Jag tror att många familjehem känner som jag, de blir frustrerade, de vill skrika, stick och brinn med allting. Det är naturlit att få bli arg, jag bor ju mitt i allt det här. Ändå fortsätter jag....vill......
Det blir oerhört mycket billigare för socialförvaltningar att skicka ut dessa barn till familjehem i stället för till behandlingshem där de kostar 2000 per dygn. Frågan är då om det handlar om kvalitet eller kvantitet.
En sådan kille som V är svår att ha tillsammans med andra barn som också behöver lika mycket uppmärksamhet som han.

 

[Mor Anna]

Oj, så mkt känslor detta väcker!
Att jag i mitt eget hem ska behöva bli förnedrad bara för att jag tillhör ett "lägre" kön är HELT oacceptabelt! ALDRIG att jag gått med på det. Om jag nu kände så för V att jag vill hjälpa honom ändå hade jag börjat läsa på om (på djupet, inte bara skumma) nationalsocialism och nazism så jag kan få igång ett samtal med honom. Se till att JAG vet mer än V och kan hitta sidor som han kanske inte vet eller inte vill kännas av. Jag hade dragit fram så många kvinnor som möjligt som var viktiga inom de båda...hmm...eländigheterna...även om kvinnoföraktet inte ligger där. Försökt hitta ngt annat än Hitlerhälsningen när rädslan och osäkerheten sätter in. Försökt hitta ngt annat att stärka självkänslan med än nazism.

Jag hade satt ett datum för mig och för soc där jag säger "har jag inte kommit den här biten med V innan dess så kan vi inte ha honom i vårt hem - då är det instution som gäller". För som du säger - resten av familjen har det inte lätt. Det hjälper inte att V kommer hem med utmärkta betyg - han är inte dum (tvärtom många av dem är högintelligenta) , han är hjärntvättad.

Jag beundrar dig som har honom kvar i ditt hem!

 

[zakii]

Hej Mor

Oj så glad jag blev av ditt svar, det värmde. Behöver som sagt ett bollplank.
Jo, vi pratar mycket om det här. Min man är samhällskunskapslärare och beteendevetare. Han tar det här riktigt djupgående samtalen om nationalsocialism och nazism med V. Min man är duktig på det och V är lika duktig, men saknar trotts allt en hel del kunskaper om det. Eftersom V fått det i bröstmjölken, så har han lärt sig från grunden och i och med det har han fått enorma attitydproblem.
När han släpptes av här och socialtanterna åkt härifrån, slet han av sig tröjan – rev sönder den – och ritade hakkors på magen med ett läppstift han hade på sig. Jag kommenterade då honom med att han gjorde fel, hakorset ska ritas på bröstet. Hangjorde aldrig om det.
Jag är påläst, men knappast så påläst som min man och V. Jag hamnar i underläge där, vilket V naturligtvis märker.
Jag tar kvinnofrågorna med honom. Men för V är det ”så lågt”. De viktiga sakerna ta man med en man, vilket han även gör här, nationalsocialism och nazism!
Jag och han hade en lång kamp om att tvätta sina kläder själv. Han totalvägrade att befatta sig med en tvättmaskin eller göra ”kvinnosaker” i köket.
Det är klart att jag blir förbannad!

 

[Mor Anna]

Jag är nästan alltid full av ideér (en hel del är inte genomförbara..men ändå)..
Om han nu inte vill gå i diskussion med dig för att du är kvinna och du känner att du inte kan lika mkt - kan din man stå bakom dig och hjälpa dig? Inget kul samtalsämne innan nattsömnen men om han hjälper dig att fördjupa dig i de punkter som du känner att V och din man behärskar mer, menar jag.

Toppenbra det du gjorde när V kom till er! Det är just det där att kunna säga att "du tror du vet - men gör fel"...

 

[jen]

Re: Djupare än så

Tack för svar, men det är nog inte riktigt så ”enkelt”, om du förstår vad jag menar.
Självklart har V hat i sig, precis som de flesta av familjehembarnen. Tonåringar över lag har en massa aggressioner på grund av skolan, samhället, för att det är osv. osv.
Självklart har jag läst om nationalsocialism och tämligen mycket om nazism. Om inte annat med tanke på mitt arbete som fritidsledare, men ännu mer på grund av V. Jag har till och med läst Mein Kampf.
För honom handlar det om rädslor. Skrapar man på ytan och lite till kommer det fram rädslor för allt, alla och allting. Hans skydd har varit att slita upp näven i en hitlerhälsning, så som det gjorts i hans hem där alla andra gjort samma sak. När jag en gång (vilket bara varit en gång) kom hem till hans mamma spelade hon nazistisk Hitlermusik. Hon har uppmuntrat honom, krävt av honom att bli som henne. De har tillsammans gått på ”hemliga” möten. Vilket rimmar väldigt illa med tanke på att pappan var heroinist och även dog som heroinist.
Så V gungar mellan nationalsocialism och nazism beroende på vad han är på för humör. Att han sen dessutom i klassrummet reser sig upp och gör Hitlerhälsning mot lärare gör mig helföbannad.

Nej, kvinnoföraktet har inte ett dugg med hans politiska uppfattning att göra. Men den blandningen blir oerhört frustrerande för mig, eftersom jag är kvinna. Kvinnoföraktet kommer troligtvis från hans far. I missbrukarvärlden ligger kvinnan lågt i rang, så det är inte så konstigt att han har kvinnoförakt.

Men det är trotts allt så här. JAG är bara en människa och JAG har också känslor. Jag har rätt att bli förbannad och frustrerad. Jag har inte och vill inte ha institution här hemma, det här är inget behandlingshem, det här är ett FAMILJEHEM.
Jag tror att många familjehem känner som jag, de blir frustrerade, de vill skrika, stick och brinn med allting. Det är naturlit att få bli arg, jag bor ju mitt i allt det här. Ändå fortsätter jag....vill......
Det blir oerhört mycket billigare för socialförvaltningar att skicka ut dessa barn till familjehem i stället för till behandlingshem där de kostar 2000 per dygn. Frågan är då om det handlar om kvalitet eller kvantitet.
En sådan kille som V är svår att ha tillsammans med andra barn som också behöver lika mycket uppmärksamhet som han.

jag är ändå övertygad om att hatet han känner är FRUKTANSVÄRT tärande för honom. Jag menar inte att du skall stå ut utan bara att jag inte tror att han behöver bo på behandlingshem utan att han kan bli av med hatet och kännslorna bakom det ändå.

varför blir du arg när han gör hitler hälsningen i klassen?
VARFÖR gör han det?

jag menar inte att du inte har rätt att bli arg utan bara att det kan vara bra att reflektera över sina egna reaktioner och vilken reaktion som hjälper barnet. han gör hälsningen, ja, ok men varför är ju det viktiga....
han har blivit uppfostrad i detta vidriga men varför gör han hälsning just där och då?

 

[jen]

Re: Hej Mor

.
När han släpptes av här och socialtanterna åkt härifrån, slet han av sig tröjan – rev sönder den – och ritade hakkors på magen med ett läppstift han hade på sig. Jag kommenterade då honom med att han gjorde fel, hakorset ska ritas på bröstet. Hangjorde aldrig om det.
!

jag tror inte att denna "kränkning" (som jag tror han upplevde det) hjälper honom att hysa varma kännslor för dig (kvinnan). Att han inte gör det igen kanske beror på rädslan att bli generad/kränkt inte att han förstår att det är fel, eller?

 

[zakii]

Svar till Jen

Tack för svar.

Men vet du , jag tror inte att han känner så mycket hat, han känner nog snarare rädsla.
Hatet kommer nog att komma den dag han börjar att ta allt utanför sig själv, tittar på det.
Varför jag blir arg när han gör hitlerhälsning!
Ja, jag tycker att det rent ut sagt är avskyvärt, det står för allt som inte jag står. Jag har inga som helst problem med judar eller svarta människor. Jag tror verkligen att det som hänt i koncentrationslägren verkligen har hänt. Jag kan stå i en matkö även fast det står en invandrare i matkön.
Att han sen ställer sig upp i klassen och gör en nazisthälsning visar bara på att han har kraftiga attitydproblem, sätter sig själv i centrum, rent ut sagt jäkligt respektlöst gentemot lärare och klasskamrater.
Det visar på att han är rädd och vill rätta till sin egen rädsla med makt. Få kontroll.

Klasskamraterna och lärarna kan inte gå omkring och tänka: Jaha, varför gör han så där.
Tanke-handling-konsekvens.
Skolan och kamrater struntar fullständigt i om vad han har för tanke, de ser handlingen och V får ta konsekvensen. Även jag….

 

[zakii]

jag tror inte att denna "kränkning" (som jag tror han upplevde det) hjälper honom att hysa varma kännslor för dig (kvinnan). Att han inte gör det igen kanske beror på rädslan att bli generad/kränkt inte att han förstår att det är fel, eller?---------------------------------------------------

Jodå, V förstår mycket väl att det är fel. Vi har även fått en förklaring efteråt. Han gjorde det helt enkelt för att han inte ville att vi skulle ta in honom i vårt hem. Han var rädd.
Han tyckte att jag var "modig" när jag sa så, han var inte van vid det.
Å andra sidan hade det inte spelat mig någon roll om han hade blivit kränkt. Han kränkte mig, de andra barnen som bor här och min man.
Skulle jag då kunna hålla tillbaks sådana grejor med att han är rädd för att skämmas, så är det helt okey för mig. I längden skulle det gagna honom.

 

[jen]

Re: Svar till Jen

Tack för svar.

Men vet du , jag tror inte att han känner så mycket hat, han känner nog snarare rädsla.
Hatet kommer nog att komma den dag han börjar att ta allt utanför sig själv, tittar på det.
Varför jag blir arg när han gör hitlerhälsning!
Ja, jag tycker att det rent ut sagt är avskyvärt, det står för allt som inte jag står. Jag har inga som helst problem med judar eller svarta människor. Jag tror verkligen att det som hänt i koncentrationslägren verkligen har hänt. Jag kan stå i en matkö även fast det står en invandrare i matkön.
Att han sen ställer sig upp i klassen och gör en nazisthälsning visar bara på att han har kraftiga attitydproblem, sätter sig själv i centrum, rent ut sagt jäkligt respektlöst gentemot lärare och klasskamrater.
Det visar på att han är rädd och vill rätta till sin egen rädsla med makt. Få kontroll.

Klasskamraterna och lärarna kan inte gå omkring och tänka: Jaha, varför gör han så där.
Tanke-handling-konsekvens.
Skolan och kamrater struntar fullständigt i om vad han har för tanke, de ser handlingen och V får ta konsekvensen. Även jag….

jag har tydligen svårt att få fram vad jag menar.
jag försöker igen.
vad få honom att göra hitlerhälsning mitt i klassrummet? jag tvivlar på att det är pga att han inte vill ha några vänner tex. vad får honom att göra så? är det för att få uppmärksamhet (om än negativ)?
det viktiga tycker jag är VARFÖR en handling utförs...iallafall om man vill lösa problemet och ÄNDRA på beteendet.
jag menar alltså OM haninte gör det för att han tycker att judar skall dö (vilket jag inte tror) utan han gör det för att han inte kan förmedla det han vill. om man tänker på olika orsaker som kan driva honom till detta så känner jag inte ilska eller avsky utan jag känner mig ledsen och vill hålla om honom.....

 

[jen]

jag tror inte att denna "kränkning" (som jag tror han upplevde det) hjälper honom att hysa varma kännslor för dig (kvinnan). Att han inte gör det igen kanske beror på rädslan att bli generad/kränkt inte att han förstår att det är fel, eller?---------------------------------------------------

Jodå, V förstår mycket väl att det är fel. Vi har även fått en förklaring efteråt. Han gjorde det helt enkelt för att han inte ville att vi skulle ta in honom i vårt hem. Han var rädd.
Han tyckte att jag var "modig" när jag sa så, han var inte van vid det.
Å andra sidan hade det inte spelat mig någon roll om han hade blivit kränkt. Han kränkte mig, de andra barnen som bor här och min man.
Skulle jag då kunna hålla tillbaks sådana grejor med att han är rädd för att skämmas, så är det helt okey för mig. I längden skulle det gagna honom.

men det är väl klart att det spelar roll? inte har man rätt att kränka för att man blir kränkt? det blir ingen god cirkel.

jag skriver bara vad jag tror utifrån hur jag har tolkat det du skriver. jag har själv tänkt och gjort som honom och jag mådde fruktansvärt dåligt av att känna de känslorna.
jag lider med honom......

 

[zakii]

Viss sarkasm

Livet formar en, det har format V och det har format mig.
Det han har varit med om, har ingen annan varit med om och det jag har varit med om har ingen annan varit med om. Dessutom upplever vi saker olika på grund av erfarenhet
Varken dina eller mina föräldrar var som hans föräldrar och tvärt om.
Man kan inte lägga sina egna känslor på andra människor.
Du mådde dåligt av dina känslor, men för den skull innebär det inte att V mår dåligt av sina känslor. Han kanske mår dåligt av helt andra saker.
För mig är det helt oacceptabelt att han far ut i nazistiska hälsningar och jag känner knappast för att gå fram och krama honom när han gör så.
Dessutom anser jag inte att jag kränkte honom, inte ens V anser att jag kränkte honom. I dag, nio månader senare skrattar han åt det.
Jag hör mellan raderna att du identifierar dig med honom. Gör inte det, du är inte han och han är inte du.
Han gör inte det här på skoj, han mår bra när han känner makt, men det är kanske för att han är rädd. Rädslan grundar sig på hans erfarenhet. Å andra sidan undrar man då om alla nazister var rädda under andra världskriget…..jag tror inte det.
Än så länge vet jag inte riktigt vilken grupp V tillhör.
Du säger att du skulle vilja hålla om honom?
Det vore nog inte så lämpligt.

 

[Mor Anna]

Zakii.. jag är bara nyfiken på om du gjort framsteg med V i ngt?
Finns det den minsta lilla sak som är bättre idag än för nio mån när han kom? Min tanke är ju givetvis att spinna vidare på den positiva saken, hur liten den än må vara.

En varelse (människa eller djur) som är rädd är farlig - man vet aldrig vad som kommer att hända. Man behöver inte kränka personen för att fastställa bestämmande och auktoriter. En rädd och kränkt hund får du inte att lyda genom att kränka den än mer, men den får å andra sidan inte morra och resa ragg (=hat och hitlerhälsning) mot dig varje gång den ser dig. Kanske man ska försöka se förnedrandet och h-hälsningen som ett tics? Det går inte att förbjuda och ta bort men väl begränsa var det får ske... Börja med bebisteg att h-hälsningen inte får förekomma i skolan?

jag menar alltså OM haninte gör det för att han tycker att judar skall dö (vilket jag inte tror) utan han gör det för att han inte kan förmedla det han vill.

Nej, jag tror att han är så manipulerad hemifrån att han inte vet annat. Den ariska rasen ska härska och i dagsläget innebär det inte bara att "hata judar" när man är nazist. Alla som inte ser ut som den ariska rasen är "fel" och ska utrotas. Därför funderar jag på om den lärare som får emotta hitlerhälsningen möjligtvis har en liten mörkare hudfärg? Kanske lite sneda ögon? Tja, vad det nu kan vara och att V i sin hjärntvätt bara har fått lära sig att "vet du inte vad du ska göra så höj handen i hälsning".

Jag hade en gång i tiden en kollega som var nazist och sverigedemokrat. Hon var stark i sin tro om hur hon ville att Sverige skulle se ut och hade inget behov av att gå och göra Hitlerhälsning hela tiden när hon kom i trångmål. Hon tryckte visserligen ner alla som hade minsta anlag/utseende från annat land men var supergullig mot våra gamla patienter. Men hennes barn fostrades till hälsningen om de inte visste vad de skulle göra vid en konflikt eller trångmål.

Har ni kontakt med bup?
Om ja - vad säger de?
Om nej - varför inte?

Tja, som vanligt är det bara lite rassel från mig mitt i natten...svårt att skriva ner sina tankar i ett så svårt ämne.
Jag tycker fortfarande du är stark som orkar med detta ärende! Jag tvivlar på att jag själv hade orkat.

 

[zakii]

God morgon

Hej Mor Anna.

Intressanta kommentarer. Gillar ditt mjuka sätt att skriva, lugnt och sansat.
Skall stilla dina undringar.

Oj ja, V har gjort många framsteg. Han har slutat med sina ”ticks” här hemma och vad jag vet har han inte gjort det på någon lektion heller.
Vi har hårdpluggat med honom eftersom han inte befunnit sig i skolan på ett och ett halvt år. Nu kom han in på både humanist, samhäll och teknik. Han valde teknik vilket gläder mig.

Han kan ha vanliga skor och inte alltid marskängorna. Han rakar sig inte ända in i svålen med rakblad längre. V lånar trimmern jag har till hundarna.
Jodå, läraren som fick ta emot Hitlerhälsningen var mycket riktigt en invandrare och V höll på att bli avstängd från skolan, det var ett väldans liv om det här. Han vägrade till och med att sitta vid samma bord som invandrare. Sådana saker accepteras inte i skolan och inte här hemma heller.
Jag har bett mina andra ungar att ta hem invandrar kompisar och numera pratar till och med V med dem när de är här.
Men det ligger där, hans tankar syns i ögonen. Jag letar efter rädslan i ögonen när han pratar med dem, men hittar den inte. Jag ser bara kyla, iskall kyla. Han säger vänliga ord med kyla i blicken.
Eftersom jag känner V tämligen bra så ser jag de där skiftningarna i hans ögon. Lite skrämmande lite otäckt.
Jag skulle aldrig få i väg honom till BUP. Det om något skulle strida mot allt vad han tror på. Tillhörande ingredienser är att vara samhällsfientlig. Sen har han väl inte haft så bra erfarenhet av allt som har med socialförvaltning, vård, Polis och liknande att göra, vilket hans föräldrar inte heller hade.
Han var av Polisen ganska välkänd som upprorsmakare. Den biten har vi fått bort.
Så det går framåt, men jag blir så trött. Det var därför jag gick in här, ville så gärna ha ett bollplank.
Det är det här och Agility jag pysslar med.

 

[jen]

Re: Viss sarkasm

Livet formar en, det har format V och det har format mig.
Det han har varit med om, har ingen annan varit med om och det jag har varit med om har ingen annan varit med om. Dessutom upplever vi saker olika på grund av erfarenhet
Varken dina eller mina föräldrar var som hans föräldrar och tvärt om.
Man kan inte lägga sina egna känslor på andra människor.
Du mådde dåligt av dina känslor, men för den skull innebär det inte att V mår dåligt av sina känslor. Han kanske mår dåligt av helt andra saker.
För mig är det helt oacceptabelt att han far ut i nazistiska hälsningar och jag känner knappast för att gå fram och krama honom när han gör så.
Dessutom anser jag inte att jag kränkte honom, inte ens V anser att jag kränkte honom. I dag, nio månader senare skrattar han åt det.
Jag hör mellan raderna att du identifierar dig med honom. Gör inte det, du är inte han och han är inte du.
Han gör inte det här på skoj, han mår bra när han känner makt, men det är kanske för att han är rädd. Rädslan grundar sig på hans erfarenhet. Å andra sidan undrar man då om alla nazister var rädda under andra världskriget…..jag tror inte det.
Än så länge vet jag inte riktigt vilken grupp V tillhör.
Du säger att du skulle vilja hålla om honom?
Det vore nog inte så lämpligt.

jag *känner igen * mig i honom, ja.
att ni kan skratta åt det idag låter ju toppen då har jag nog helt misstolkat situationen.
men jag vill fortfarande hålla om honom :wink:

 

[zakii]

Snart sovdags

OK.

Hur har du med dina ungar då? Hur ser livet ut i ert hem, har ni många eller bara någon?

 

[jen]

Re: Snart sovdags

OK.

Hur har du med dina ungar då? Hur ser livet ut i ert hem, har ni många eller bara någon?

syftar du på mig...?

vi har biologbarn+ dagbarn och väntar på placering

 

[Helgona]

Besök

Jag tcker ni är jättestarka!
Hur går det med bio-besök?

Skulle ett besök hos någon som suttit i nazistläger kanske kunna hjälpa att nyansera?
Eller ett besök i Auschwitz?

 

[zakii]

torsdag

Jo, jag tror att det skulle vara bra. Men vet inte om jag själv vill dit. Tycker att det är oerhört otäckt,har varit där.
Skulle han inte reagera som jag skulle och önskade att han reagerade, så vete tusan om jag inte skulle bli rasande. Lite laddat fortfarande Men visst, det är ingen dum tanke. Hm......