Vi har haft en pojke i fyra år och det har varit mycket bråk, mycket skratt och mycket av allting. Han var passgångare, saknar empati och hade inga känslor. Det tog ett par år och nu rullar det väl på. Vi började med att lära honom att krypa, leka allt för att få bort passgången. Läste sagor. Efter det lärde vi honom hur man säger och gör för att visa när man är arg eller ledsen, vi lärde honom att ta efter, precis som barn gör. Men han kan fortfarande inte känna känslor så som vi gör och han kan inte läsa av andras känslor. Men nu rullar det på, han går på gymnasium, han är dokumenterad psykopat.
Så kom en ny kille.
Vi blev lovade att den här killen hade ett litet kontaktnät omkring sig, att det inte var så jobbigt med honom, att han skulle hem till mamma då och då.
Det visade sig att V är nationalsocialist med allt tillhörande som marskängor, Svenska flaggan och hitlerhälsningar. Det visade sig att han inte befunnit sig i skolan på ett och ett halvt år och det visade sig att hans favorithobby vara att hota andra människor. Han tycker dessutom inte om kvinnor och har svåra attitydproblem. Kontaktnätet som vi blev utlovad försvann till en annan stad under skyddad adress. Ringer hit då och då och hotar oss.
Att ”tvätta av” en människa nazistiska grundtankar är inte lätt och det har tärt oerhört på krafterna.
Att ständigt gå i kamp med honom på grund utav att jag är kvinna har gjort mig helförbannad.
Att han hela tiden kommer hem med MVG och VG från den svåraste gymnasieutbildning gör mig kluven.
Att inte få handledning och stöttning gör mig frustrerad.
Det är en mycket, mycket intelligent kille som utnyttjar sin kunskap på det mest vidrigaste sätt. Hans attitydproblem gör att han inte har några kompisar mer än likasinnade och den tyska marsmusiken gör mig hysterisk och galen.
Men stick och brinn, tänker jag. Stick bara och brinn! Stick!!!
Så kommer han hem med proven han gjort i skolan, MVG! Det finns hopp tänker jag och blir jätteglad.
Tills nästa dag, när kvinnoföraktet stänker utanför han själv.
Jag önskar så att jag var med i en organisation, att jag fick stöttning, ett bollplank, handledning.
Undrar ofta var skillnaden går när det gäller att placera en tonåring på behandlingshem eller familjehem.
Så kom en ny kille.
Vi blev lovade att den här killen hade ett litet kontaktnät omkring sig, att det inte var så jobbigt med honom, att han skulle hem till mamma då och då.
Det visade sig att V är nationalsocialist med allt tillhörande som marskängor, Svenska flaggan och hitlerhälsningar. Det visade sig att han inte befunnit sig i skolan på ett och ett halvt år och det visade sig att hans favorithobby vara att hota andra människor. Han tycker dessutom inte om kvinnor och har svåra attitydproblem. Kontaktnätet som vi blev utlovad försvann till en annan stad under skyddad adress. Ringer hit då och då och hotar oss.
Att ”tvätta av” en människa nazistiska grundtankar är inte lätt och det har tärt oerhört på krafterna.
Att ständigt gå i kamp med honom på grund utav att jag är kvinna har gjort mig helförbannad.
Att han hela tiden kommer hem med MVG och VG från den svåraste gymnasieutbildning gör mig kluven.
Att inte få handledning och stöttning gör mig frustrerad.
Det är en mycket, mycket intelligent kille som utnyttjar sin kunskap på det mest vidrigaste sätt. Hans attitydproblem gör att han inte har några kompisar mer än likasinnade och den tyska marsmusiken gör mig hysterisk och galen.
Men stick och brinn, tänker jag. Stick bara och brinn! Stick!!!
Så kommer han hem med proven han gjort i skolan, MVG! Det finns hopp tänker jag och blir jätteglad.
Tills nästa dag, när kvinnoföraktet stänker utanför han själv.
Jag önskar så att jag var med i en organisation, att jag fick stöttning, ett bollplank, handledning.
Undrar ofta var skillnaden går när det gäller att placera en tonåring på behandlingshem eller familjehem.