Vi har fått en förfrågan om att ta emot en 1½-åring för uppväxt. Vi har från början fått veta att det gäller ett barn med anknytningsproblematik, understimulans samt att barnet dessutom har en grav övervikt. Föräldrarna är svåra att samarbeta med.
Kontakterna med kommunen har hela tiden känts positiv. Bra stöd, verkar som vi varit på samma våglängd. Jag kommer att få inkomstbortfall under (från början var det sagt minst ett år), troligen ett år, och det är ju som jag ser det , en självklarhet. När jag tog upp arvodet med barnhandläggaren, så sa hon att det inte var hennes bord, men att som hon såg det så skulle vi ha kraftigt förhöjt arvode. Så långt frid och fröjd.
Idag har vi fått samtal från den ansvarige för ekonomin och då låter det att "vi har som regel att alltid betala ut det lägsta arvodet så länge som fam. hemsföräldern har inkomstbortfall, sedan får man diskutera ev. förhöjt arvode".
Vad tycker ni om det? Har ni varit ute för det, stämmer det över huvud taget? Ok, jättebra att jag får vara hemma ett år (troligen) med inkomstbortfall, men det är ju för barnets skull. Jag förlorar ju ändå både pensionspoäng och sem. ersättning!
Jag och min man är inga stridisar, och tycker det känns jobbigt att argumentera.
Ni därute, hur resonerar ni i ett fall som detta?
Kontakterna med kommunen har hela tiden känts positiv. Bra stöd, verkar som vi varit på samma våglängd. Jag kommer att få inkomstbortfall under (från början var det sagt minst ett år), troligen ett år, och det är ju som jag ser det , en självklarhet. När jag tog upp arvodet med barnhandläggaren, så sa hon att det inte var hennes bord, men att som hon såg det så skulle vi ha kraftigt förhöjt arvode. Så långt frid och fröjd.
Idag har vi fått samtal från den ansvarige för ekonomin och då låter det att "vi har som regel att alltid betala ut det lägsta arvodet så länge som fam. hemsföräldern har inkomstbortfall, sedan får man diskutera ev. förhöjt arvode".
Vad tycker ni om det? Har ni varit ute för det, stämmer det över huvud taget? Ok, jättebra att jag får vara hemma ett år (troligen) med inkomstbortfall, men det är ju för barnets skull. Jag förlorar ju ändå både pensionspoäng och sem. ersättning!
Jag och min man är inga stridisar, och tycker det känns jobbigt att argumentera.
Ni därute, hur resonerar ni i ett fall som detta?