Jag har verkligen dragit mig för att skriva denna fråga, känns jättedumt egentligen... Men vilka ska jag be om råd annars, om inte er... :roll:
Ett ynkligt " problem" kan tyckas, men det ÄR ganska påfrestande eftersom det handlar om ett barn som BARA pratar med mig. Jag är med x alla dagar, timmar i veckan , utom 4 timmar totalt.
X maler och maler och maler HELA tiden, med enda avbrott för sömnen. Jag ska vara brutalt ärlig och erkänna att det är jättejobbigt... :roll:
Visst är det på många sätt även bra att x pratar istället för att vara HELT inbunden (som x är mot resten av vår familj) , men är det någon av er som förstår mig ?
När x ska berätta något, kan det ta 10 min bara att " komma till saken".
Måånga EEEH,många upprepningar( inte stammning alltså) och jätteomskrivningar om ALLT.
Bara att berätta att x ( tex) såg en röd bil på vägen, tar alltså runt 10 min. Jag har hittills ( i 3 mån drygt) varit väldigt tålmodig och inte skyndat på berättandet eller på något sätt visat att det är " jobbigt". X vet absolut inte / kan inte ha märkt någon " otålighet" från min sida.
Jag är helt sönderpratad och vill bara ha helt TYST omkring mig när kvällen kommer.... Orkar inte ens höra tvn i bakgrunden ! Detta är faktiskt en helt ny erfarenhet för mig, visst pratar barn mycket, och det brukar uppmuntras här, men detta ÄR faktiskt extremt.
Ingen annan i familjen har en chans att sitta med mig och tex prata om dagen, då måste de avbryta X.
OM man lyckas börja en konversation med någon annan, kommer X som en blixt och avbryter. Det säger jag iof ifrån, man väntar på sin " tur". Och det GÖR x, går runt som en liten osalig ande bredvid oss och väntar.... Hur vänder man detta till något positivt ? Just nu är det bara väldigt jobbigt... :littlesad
För att överhuvudtaget få chans att tex gå på ett längre toabesök , måste jag sätta x framför tvn.
Annars vankar x utanför dörren, alt pratar med mig genom dörren !
Vid matbordet FÖRSÖKER jag säga att vi inte pratar med mat i munnen, men då glömmer x att äta för att kunna prata....
Jag vet att det finns värre problem, men för mig ( och övr familjen) ÄR detta ett problem. Vill gärna ha era ( inte alltför hårda) synpunkter på detta... :roll:
Ett ynkligt " problem" kan tyckas, men det ÄR ganska påfrestande eftersom det handlar om ett barn som BARA pratar med mig. Jag är med x alla dagar, timmar i veckan , utom 4 timmar totalt.
X maler och maler och maler HELA tiden, med enda avbrott för sömnen. Jag ska vara brutalt ärlig och erkänna att det är jättejobbigt... :roll:
Visst är det på många sätt även bra att x pratar istället för att vara HELT inbunden (som x är mot resten av vår familj) , men är det någon av er som förstår mig ?
När x ska berätta något, kan det ta 10 min bara att " komma till saken".
Måånga EEEH,många upprepningar( inte stammning alltså) och jätteomskrivningar om ALLT.
Bara att berätta att x ( tex) såg en röd bil på vägen, tar alltså runt 10 min. Jag har hittills ( i 3 mån drygt) varit väldigt tålmodig och inte skyndat på berättandet eller på något sätt visat att det är " jobbigt". X vet absolut inte / kan inte ha märkt någon " otålighet" från min sida.
Jag är helt sönderpratad och vill bara ha helt TYST omkring mig när kvällen kommer.... Orkar inte ens höra tvn i bakgrunden ! Detta är faktiskt en helt ny erfarenhet för mig, visst pratar barn mycket, och det brukar uppmuntras här, men detta ÄR faktiskt extremt.
Ingen annan i familjen har en chans att sitta med mig och tex prata om dagen, då måste de avbryta X.
OM man lyckas börja en konversation med någon annan, kommer X som en blixt och avbryter. Det säger jag iof ifrån, man väntar på sin " tur". Och det GÖR x, går runt som en liten osalig ande bredvid oss och väntar.... Hur vänder man detta till något positivt ? Just nu är det bara väldigt jobbigt... :littlesad
För att överhuvudtaget få chans att tex gå på ett längre toabesök , måste jag sätta x framför tvn.
Annars vankar x utanför dörren, alt pratar med mig genom dörren !
Vid matbordet FÖRSÖKER jag säga att vi inte pratar med mat i munnen, men då glömmer x att äta för att kunna prata....
Jag vet att det finns värre problem, men för mig ( och övr familjen) ÄR detta ett problem. Vill gärna ha era ( inte alltför hårda) synpunkter på detta... :roll: