[/code]"Trixen"]Ja jag har jourpaceringar på heltid MEN jag har också haft en uppväxtplacering i 15 år som kom när h*n var 2 år. Det ÄR annorlunda att ta en liten men jag vet också vilka problem det är när man har ett arvode på kanske 6000 och lägsta omkostnaden, efter ett tag kommer man på att man faktiskt går back varje månad :littlesad
Jag hade våran
från en snålkommun som vägrade förhandla, när jag tyckte att jag behövde gå ner i arbetstid så tyckte dom inte det....(det visade sig att vår
hade diagnoser) och för barnets bästa så gick jag ner i arbetstid i allafall.
(Självklart utan ett öre i extra ersättning eller inkomstbortfall)
Att
mådde bra var så klart viktigare, sen att ens biobarn och vi själva fick dra in på semestrar och leva snålare var något som vi bara gjorde.......
Nu sist när jag räknade ut dom FAKTISKA kostnaderna för
så kom jag upp i 7.400 och då hade jag INTE räknat med skidresa varje år och en utlandsresa, jag blev själv snopen över kostnaderna men mina kostnader stämde väldigt bra mot konsumentverkets uträkningar.
Jag räknade boende kostnaderna till 1.800 för att konsumentverket räknar så (för en familj med 2 barn i en mellansvensk stad i en lägenhet) MEN räknar jag ut boendekostnaderna i en kåk i Stockholm med direktverkande el så blev dom faktiska kostnaderna faktiskt det dubbla.
Eftersom
hade diagnoser så var det OFTA möten, bup, besök i skolan o.s.v så att kunna ha ett heltidsjobb var bara att glömma, men det tyckte soss att jag skulle ha..... och när dom TYCKER nåt och har chefer med besparingskrav så är det en omöjlighet att få igenom nåt.
Nu kanske du har en toppenkommun och inte behöver fundera ens men jag vet vilket helsike det kan vara, och att vara medveten om fällorna tycker jag alla nya bör vara så dom inte gör samma misstag som oss.
Nu mera har vi lärt oss och ställer kraven innan vi träffar
annars tar lätt känslorna för
över hand och man får betala dyrt för det.