Hur många barn orkar vi????

[Trygga Rekan]

Självklart ska man informera kommunen som redan har placerade barn hos oss. Det får de gärna ha inskrivet i våra kontrakt. MEN DET BETYDER INTE att de bestämmer om vi ska ta placeringar från annan kommun eller organisation eller privata placeringar eller rentav föda egna barn. Att informera är en sak. MEN BESLUTET ska självklart vi själva ta. Där är jag orubblig.

Ingen annan arbetsplats eller i privata samanhang eller uppdrag har jag ansetts ha dåligt omdöme eller ta åt mig mer jobb än jag klarar av.

 

[Anonymous]

har en väninna som alltid stryker över saker två saker i kontraktet
Den delen om att ha försäkring som täcker för så länge du har ett barn hos dig som inte är folkbokförd hos dig finns ingen försäkring som täcker
Sen stryker hon alltid om det står något om att man inte får ta emot från andra kommuner eller organisationer inga vare sig kommun eller organisation har opponerat sig.

 

[Fiaflopp]

Precis VI avgör hur många barn vi klarar av och som någon skrev så tackar vi ju nej betydligt fler gånger än vi säger ja och det är enbart för att VI inte känner att det skulle fungera i våran familj men ett spädbarn tackar vi INTE nej till då vi anser att det klarar både vi och resten av familjen av!
Jag kanske ska ta upp det med soc, förklara hur många uppdrag vi eg säger nej till.

Det står ingenstans att vi inte FÅR ta emot fler barn, man sa att ni har precis fått diagnosen...hmm vänta nu, vi har levt med barnet som har diagnosen i snart 3 år och det måste ju för guds skull vara viktigare att se det så än att se på ett papper VAD för diagnos barnet har?? Dessutom så har vi inte alls precis fått diagnosen utan den fick vi för 2 år sen, den är ändrad nu efter en ny utredningen men diagnos har vi haft länge!
Det som nya diagnosen innebär är ju bara positivt eftersom vi nu finns under LSS vilket innebär att vi får så mycket mer stöd,assistent i skolan är redan fixad av MIG, ingen hjälp eller stöd från någon behvödes.

Vi ser ju att våra barn mår bra av att vi i våran familj finns för utsatta barn som behöver trygga vuxna, vi inte bara ser det och märker det utan de sger det också! Vad barnens egna upplevelser och ord värda egentigen...

Jag kommer ifrågasätta om hon inte litar på vårt omdäme och är det så får hon nog fundera på om hon anser oss lämpliga att vara familjehem till deras barn ( hon uttryckte sig med orden, deras barn...)
Tycker det rent av är fräckt att ifrågasätta oss såhär, hon har varit våran sekr i några månader bara men vem är det då som känner våran familj bäst? Det är VI som lever i den. :bounce:

 

[Anonymous]

Du gör ett underbart jobb Fia ja att förstå hur vi lever med våra änglar som har diagnos är för många helt oförståligt har hört om en familj som skulle ta sitt helgbarn hel tid denne med diagnos efter tre veckor gav dom upp denne fullkomligt klättrade på taket enl dom. Jag bara skrattade för det beskrev mina barn och jag hade tre av den sorten :rollhappy:
Har blivit nekad som familjehem pga att jag har barn läs tonåring med diagnos. Då erkände jag bara den som har det på papper :angel
Nu lever jag med två placeringar med diagnos helt ok tydligen??
Alltså har huset fullt med diagnoser hit och dit men det går per automatik har levt så här i 20 år nu och då vet man väl ändå vad man orkar o klarar av eller :?
Att stångas med BUP försäkringskassa skola osv går numera på rutin. Krismöten i skolan kan få min handledare att gå i taket av oj oj oj då varpå jag som då varit med ett tag skakar på huvudet går dit och förklarar att det inte är mitt jobb att se till att eleven gör det den ska i skolan skaffa hjälp!!!
VEM tar på sig allt det som vi i dessa inlägg skriver om för att tjäna pengar ??? Att ha detta som en livs stil kärlek till dessa ungar och ett stooooort hjärta som räcker för många behövs annars går det inte det tog mig många år av hjälp, utbildningar ,tårar, förtvivlan och nu orkar jag inte mer. med mina egna troll innan allt började fungera .Jag hoppas att alla socionomer där ute läser dessa inlägg!!!!!! För jag tror aldrig att man kan förstå oss enastående familjer om man inte levt vår vardag först!! Kämpa på alla där ute :claphappy: :claphappy: :claphappy:

 

[mammac]

Hej alla!
...orkar o orkar. Det beror väl lite på vad man har för levnadsvanor, vänner och släkt. Vi är ganska rörliga av oss. Vi har tre bio barn och ett kontaktuppdrag och en liten placering, det känns lagom för oss, jag arbetar inte nu. Vill ha tid för mina bio barn och mina plac barn.
Jag vill kunna sätta mig o läsa för de minsta, sätta mig med läxor med de större, hinna med och se var och ens behov, endast det bästa är gott nog,inget halvdant!

Hur som helst vad vi klarar av och inte, GÖR ett mycket bra jobb med barnen så blir framtiden ljusare.

God fortsättning på julen....
Carina

PS jag tycker också det är min familjs val om vi kan ta emot en till, känner vi oss redo (precis som graviditet) så är det vårat omdöme...

 

[Gör mitt bästa...]

Liten undran...ni som har många placeringar....hur hanterar ni ev hemtagningsbegärningar....är ni luttrade elelr hur hanterar ni sånt dagarna iända?? Vi har ett (1!) ban placerat och det som sliter mest på oss är inte barnets problem eller att ha en till att gå påmten för eelr utredningar för...utan just denpsykiska pressen att barnet inte är tryggt....har ni en del VÖF barn...?? :? . Så att ni slipper det....

 

[EJE]

Vi har ju tre "placeringar".....med extra svårigheter.Vi har haft dom i snart 10 år.....och jag kan känna att "jobbigheten" har gått i vågor på nåt vis.....MEN de vågorna har inte helt med barnen och deras perioder att göra.....Det är nog mest en kombination med hur mycket jag arbetat på mitt vanliga jobb.....
Nu i år arbetar jag 20%.......och kan jag bli hemma helt så skulle vi ju lätt orka med nåt barn(läs tonåring) till......
Vi har också ett eget barn som är nummer 3 i fysisk ålder i vår kvartett.....men förstås mognare på alla plan eftersom hon inte har nåt handikapp.....