Suck .... jag kan inte hjälpa det ...... vissa frågor anser jag så urbotat korkade att jag blir rent trött ..... och detta sa jag nu vid en snabbintervju suck . Jag har den "deffekten" :wink: . Vissa saker är jag mycket försiktig med . men när jag sitter i någon form eller del av undersökning anser jag att korten måste på bordet för att en ärlig bedömning och ev. matchning ska ha en chans . Min sambo suckar och lutar sig bak i vetskap att när det gäller sånt här är jag ohejdbar .Min sambo tyckte efteråt att även om man tycker något är korkat så behöver man inteskriva dom på näsan för det . Sant , men jag fick veta att vissa saker är tydligen inte så självklara som JAG tycker .
" Är du beredd att uppmuntra placering till skola, utbildning , hjälpa med läxa om det behövs , följa till skola om det behövs " o s v .
Jag sitter och börjar bli lite irriterad på frågorna . Ena efter den andra och lika självklara att det GÖR man bara . Ingen fråga om något annat . Hur kan man neka en så självklar sak . Skulle du neka dina egna barn rätt till god utbildning , ev körkort o s v . Sedan kommer nådastöten ..............
" Kommer jag att ta barnet till läkare / bvc / tandläkare uppmuntra kontakt med ungdomsmottagningen / samtal om sexualinfo / arbeta för att placering får all info för att skydda sig mot sjukdom / graviditet "
Men gode tid .... en
har rätt till att få lika mycket som mina egna , jag skulle inte tveka en sekund och har inte gjort det heller för att se till att alla dessa bitar uppfyllts och lite till .
Jag menar till personen som vill veta att dessa frågor är mer än lovligt korkade , dessa saker är så självklara att det behöver dom inte fråga om .
H*n svarar att det finns en del som inte ställer upp på dessa saker eller delar av dom .
Svaret gör att jag häpnar och stilla undrar om h*n ljuger mig rakt i ansiktet .
Jag ahr försökt att föreställa mig att jag skulle ha anledning att vägra ta en
till tandläkaren eller bvc eller låta bli att uppmuntra utbildning eller vägra engagera mig i utbildningen .
Det är så fruktansvärt emot allt vad jag tror på eller deffinierar mig och jag har svårt att föreställa mig någon annan som är så engagerad i
ars välmående att man vill bli familjehem men vägrar att hjälpa dom med sin hälsa eller utbildning .
Jag är förvirrad , klentrogen och en myrstack likt New York i huvudet där jag letar någon rimlig ursäkt för att inte göra detta men avfärdar det ena efter det andra .
H*n måste ha drivit med mig eller ljugit eller är det en form av kuggis :?
Vill dela med mig av lite glädje..... vi blev tvugna att s a s stänga våra dörrar och leva i karantän den 3 jan då vår yngsta "hulligan" blev svårt sjuk och infektionskänslig till max. I mitten av feb fick vi veta att h#n hade svår aplastisk anemi och behandling sattes in.
Vi skulle behöva ett par psykologer som på nära håll fick studera det arbete som familjehem faktiskt GÖR !