Ja, det här med arbete är ett svårt kapitel- känner en familj som är fam.hem åt ett barn som är "normalt" på alla sätt o vis- inga diagnoser, ingen stor oro, ingenting o de ahr sporadiska umgängen av o till. Ett till synes välutvecklat o välmående barn. Den kvinnan hade viss ersättning från soc för att kunna ha nedsatt tid, men fick veta att det inte längre behövdes....kvinnan gick up i tjänst o sen visade det sig att barnet inte mådde bra av det- barnet behövde sin fam,hemsmamma lite mer...o då kunde/fick inte kvinnan gå ner i tjänst av sitt arbete...
Så var försiktig med att gå upp i tjänst....lättare sagt än gjort med soc somm tycker att allt ska normaliseras...sitter själv i sitsen att mitt soc tycker att jag ska jobba mer än barnet klarar att var på förskola...får se hur jag löser det....
Försök resonera m soc. Ett fam.hemsplaccerat barn blir aldrig riktigt som ett "vanligt" barn- det har alltid ett litet extra behov av oss som trygga fam.hemsförädrar. kanske är det just de där extra 10 timmrna hemma med dig som gör att barnet mår bra. Mitt hab för mitt barn sa att barnet kanske mår såpass bra av den anledning att jag faktiskt anpassar mig efter barnet- att jag faktiskt INNAN problem uppstår jobbar för att undvika oro och negativa bakslag...ngt att tänka på för soc....