Med tanke på att vi fick ungdomar som var placerade pga sitt eget beteende, typ att de rånat minderåriga, stöld, fd drogmissbruk osv så kan man inte lämna de själv hemma ens i en minut. Därav var det bra att de var sysselsatt under dagen så jag kunde handla, gå ut med hunden, gå på utvecklingsamtal och andra typ av möte med soss och skola. Sådana möten hade jag ett antal per vecka. Min lilla fick också lite ensamtid med mig innan de hann hem, i alla fall tre dagar i veckan. Reglerna var att man skulle vara hemma senast nio på vardagar och elva på helger, ingen rökning inne, städa sina egna rum, inget skolk, från skolan, inga lögner och ingen alkohol. De skulle lägga sin tvätt i tvättkorgen, duscha dagligen och meddela sig om de inte kom hem till middag. Skulle de sova borta skulle deras föräldrar och vi först ha godkänt det dagen innan. De fick inte begå brott och inte missbruka under tiden vi hade dem heller. Det var de själv som höll sig på sina rum och som inte blev en del av familjen, men vi tyckte inte det var konstigt och tvingade heller inte dem att umgås med oss eftersom det var jourplaceringar. Den som stannade längst var här i tre månader och han umgick med oss en del, men de flesta stannade några dagar eller några veckor. Trots att det inte hände något allvarligt hemma hos oss så snoddes det pengar under natten och ett vapen smugglades in. Så att de inte fick vara själv i huset tror jag att de flesta kan förstå, därav skulle de ha sysselsättning. Naturligtvis gjorde vi inte detta för pengarna, men jag anser trots det att det är för lite betalt, för det är ett jobb. Det är en inkomst som ska ersättas med en annan........ Eftersom min lilla ofta var rädd på nätterna slutade vi vara jourhem, inga pengar i världen är värt det.
