Hej alla!
I maj blev vi kraftigt förstärkt familjehem till en ungdom som vi trivs oerhört bra med. Problematiken som finns har vi många års erfarenhet av och personkemin är den allra bästa.
Hela familjen tycker mycket om den här ungdomen och allt har känts toppen.
Då ungdomen har bott hos oss i någon vecka ringer placerande kommun och säger att de vill ha oss som jourhem i stället och motiverar det med att ifall inte ungdomen skulle trivas hos oss så finns det ingen uppsägningstid. Och det köpte vi, dumma som vi var.
Placerande kommun har gjort flera hembesök och har berömt oss varje gång och sagt att de tycker att de har gjort en otroligt bra matchning. Ungdomen själv har varje gång sagt att hen har det bra och trivs.
Nu kom de på ett nytt hembesök förra veckan, inte bara socialsekreteraren utan två till. En chef av nåt slag och en till socialsekreterare. Vi tyckte det var lite konstigt men tänkte inte mer på det.
Jag bjöd dem på mat eftersom de hade åkt långt. De var här i två och en halv timme och pratade om ALLT mellan himmel och jord utom ungdomen. Kändes helmysko. Förstod inte riktigt vad hembesöket hade för syfte och varför de kom så många.
Precis då de ska åka så vill socialsekreteraren träffa ungdomen enskilt för ett kort samtal. Vilket socialsekreteraren gör varje gång för att kolla att allt är ok.
Sen far alla tre härifrån och ungdomen går upp på sitt rum.
Sen kommer hen ner och berättar vad socialsekreteraren hade sagt under samtalet. Jo, att hen ska flytta till en annan kommun, den kommun som ena bion bor i. Hen svarade att hen inte alls vill flytta utan bo kvar hos oss.
Så det här beslutet dumpar de på en som nyss kommit in i tonåren, utan att vare sig vi som familjehem eller de biologiska föräldrarna fått höra ett pip.
Föräldrarna är upprörda för de vill att han ska bo hos oss. Vi har en oerhörd bra och öppen kontakt. De känner sig helt överkörda.
Jag och min man känner oss tillintetgjorda. Här satt vi och pratade hur mycket vi tyckte om ungdomen, att vi ska resa utomlands tillsammans till hösten, vi pratade om skolan som hen ska börja i osv. Och ingen av TRE stycken från soss öppnar munnen och säjer att de har beslutat att hen ska flytta! Känns fruktansvärt, kan jag säja.
Men den som mår sämst är ungdomen. Hen har slutat äta, hen säjer att hen vill slå soss och sen aldrig mer se dem. Hen är riktigt arg.
Hur kan de göra så här? Fattar ingenting! Jo, en sak fattar jag och det är att de försöker dumpa kostnaden på en annan kommun. Det är så genomskinligt att det är skrattretande.
Föräldrarna känner sig blåsta för alla deras önskemål och allt de har sagt har nonchalerats. Och det här är en sol-placering.
Att vi som familjehem inte har något att säja till om, det förstår jag. Men man måste väl få slå näven i bordet och ryta ifrån att så här behandlar man inte folk! Man går inte bakom ryggen på ett familjehem, ljuger och spelar fula spel. Man rycker inte upp en ungdom som trivs för att spara på kronor. Man kör inte över bios totalt, beslutar saker utan att de får veta ett pip!!
Visst har jag rätt att få säga min mening? Har någon erfarenhet av sånt här fult spel, av lögner och ett soss som sitter och mumsar av god mat och sen dumpar ett beslut på barnet för att sen bara dra? Och lämna spillrorna till oss.
I maj blev vi kraftigt förstärkt familjehem till en ungdom som vi trivs oerhört bra med. Problematiken som finns har vi många års erfarenhet av och personkemin är den allra bästa.
Hela familjen tycker mycket om den här ungdomen och allt har känts toppen.
Då ungdomen har bott hos oss i någon vecka ringer placerande kommun och säger att de vill ha oss som jourhem i stället och motiverar det med att ifall inte ungdomen skulle trivas hos oss så finns det ingen uppsägningstid. Och det köpte vi, dumma som vi var.
Placerande kommun har gjort flera hembesök och har berömt oss varje gång och sagt att de tycker att de har gjort en otroligt bra matchning. Ungdomen själv har varje gång sagt att hen har det bra och trivs.
Nu kom de på ett nytt hembesök förra veckan, inte bara socialsekreteraren utan två till. En chef av nåt slag och en till socialsekreterare. Vi tyckte det var lite konstigt men tänkte inte mer på det.
Jag bjöd dem på mat eftersom de hade åkt långt. De var här i två och en halv timme och pratade om ALLT mellan himmel och jord utom ungdomen. Kändes helmysko. Förstod inte riktigt vad hembesöket hade för syfte och varför de kom så många.
Precis då de ska åka så vill socialsekreteraren träffa ungdomen enskilt för ett kort samtal. Vilket socialsekreteraren gör varje gång för att kolla att allt är ok.
Sen far alla tre härifrån och ungdomen går upp på sitt rum.
Sen kommer hen ner och berättar vad socialsekreteraren hade sagt under samtalet. Jo, att hen ska flytta till en annan kommun, den kommun som ena bion bor i. Hen svarade att hen inte alls vill flytta utan bo kvar hos oss.
Så det här beslutet dumpar de på en som nyss kommit in i tonåren, utan att vare sig vi som familjehem eller de biologiska föräldrarna fått höra ett pip.
Föräldrarna är upprörda för de vill att han ska bo hos oss. Vi har en oerhörd bra och öppen kontakt. De känner sig helt överkörda.
Jag och min man känner oss tillintetgjorda. Här satt vi och pratade hur mycket vi tyckte om ungdomen, att vi ska resa utomlands tillsammans till hösten, vi pratade om skolan som hen ska börja i osv. Och ingen av TRE stycken från soss öppnar munnen och säjer att de har beslutat att hen ska flytta! Känns fruktansvärt, kan jag säja.
Men den som mår sämst är ungdomen. Hen har slutat äta, hen säjer att hen vill slå soss och sen aldrig mer se dem. Hen är riktigt arg.
Hur kan de göra så här? Fattar ingenting! Jo, en sak fattar jag och det är att de försöker dumpa kostnaden på en annan kommun. Det är så genomskinligt att det är skrattretande.
Föräldrarna känner sig blåsta för alla deras önskemål och allt de har sagt har nonchalerats. Och det här är en sol-placering.
Att vi som familjehem inte har något att säja till om, det förstår jag. Men man måste väl få slå näven i bordet och ryta ifrån att så här behandlar man inte folk! Man går inte bakom ryggen på ett familjehem, ljuger och spelar fula spel. Man rycker inte upp en ungdom som trivs för att spara på kronor. Man kör inte över bios totalt, beslutar saker utan att de får veta ett pip!!
Visst har jag rätt att få säga min mening? Har någon erfarenhet av sånt här fult spel, av lögner och ett soss som sitter och mumsar av god mat och sen dumpar ett beslut på barnet för att sen bara dra? Och lämna spillrorna till oss.