Känslomässigt öppna??

Oj...jag blir rädd när jag läser era inlägg :littlesad
Vi har haft vår grabb i 8 år & mer strul än vad vi har haft genom åren kan jag sällan tänka mig att ett annat familjehem har haft..(men där har jag säkert fel).
Vi har sagt vår åsikt, varit öppet ledsna, tagit strid men sedan lagt ner, för tyvärr..man kommer ingenstans. Det är soc som sitter på makten! Jag blir oroad över att soc tycker familjehem är obekväma för att de visar känslor. Detta borde väl vara den största styrkan hos familjer, det bevisar ju att man har ett känslomässigt band till barnet och därmed har lättare för att få barnet att knyta an i familjen. Vi väntar på besked om vårdnadsflytt & då hoppas jag att vi kan känna oss tryggade med att barnet får stanna hos oss även om det blir strid i en ev rättegång ang umg.

Kämpa vidare :bounce:
 
Gör mitt bästa... sa:
Kallduschen kom idag- fast ite från soc utan från en kurator jag träffat 3 ggr. Har varit öppenoch ärlig. Sutti och gråtit och varit arg, påsjukvården, på soc och allmänt trött pga mktruntomkring- främst pga placerade barnet. Jag är tött och sliten, emn fingerar ju fint.

Trodde man kunde gå till en kurator och få ur sig lite tankar och känslor....men då kom en anmälan till soc, från kuratorn...och soc sa till mig idag att jag nog inte skulle visat mina känslor och varit öppen, vi fick en anmälan på oss för en tid sedan också och det tär, så hade behov av att prata. Men tydligen måste man var en supermänniska utan känslor för egen del för att kunna vara förälder. :cry: :cry: :cry:

jag skulle varit tyst, jag skulle svalt alla tankar och all lesdnad, låtsats som ingenting,le och varit glad. Nu blir det kanske svårare för soc att förhindra hemtagningen som föräldrarna lämnat in.... så ska nu Liten behöva flytta för att jag har gråtit hos en kurator??? :?


Helt sanslöst. Kuratorn ska först och främst stödja och hjälpa dig/er. Är det så allvarliga saker så att det måste anmälas?

Betyder det här att vi som går på handledning inte kan vara öppna där? Att vi måste vakta vår tunga? Ja, detta blir bara värre och värre.
 
saalina sa:
Men hjälp!!
Trodde i ärlighetens namn att till en kurator skulle man kunna få vräka ur sig vad som helst utan tanke på hur man säger det.
Jag är sååååååååå glad för min allra allra bästa vän som även hon är familje hem. Jisses vad vi kan spy galla,dela glädje ämnen,prata oro osv. Undrar om jag någonsin vågar gå till en Kurator.
Det behövs vi är för FN inga super människor någonstans måste allt få koma ut så vi orkar vidare.
Känns som om vi snart inte kommer att han några familjehem kvar vad ska då hända med alla stackars barn???


Samma här. Jag trodde också att man kunde vräka ur sig till kurator samt under handledning.

Tack och lov så har jag också en vän som man kan prata med om allt :claphappy: . Det är nödvändigt för att klara uppdraget.
 
Såhär är det- jag har en tarmåkomma. Läkaren ville ändra en medicinering som skule innebära stor risk för stora problem för min tarm under hela våren- jag har under lååååång tid haft en behandling som fungerat och jag har inte behövt inläggningar...vilket nu riskerades i o m byte av behandling. Jag kände att jag inte orkade med att må dåligt mitt uppe i HEMTAGNINGSBEGÄRAN,avslutning i studier för min del, och då vår Liten har epilepsi och jag behöver vara hemma och må bra!!! Vilket jag ju gör nu som jag har det. Så därför tog jag kontakt med en kurator då jag behövde stöd i allt. För att få stöd i kontakten med läkaren som ville ändra behandling. Då läkaren var orubblig blev jag enormt ledsen och arg. Kuratorn var med på läkarbesöket. Såg min ilska och lednsad- SÅ nu undrar hon hur det placerade barnet har det hos oss. Hon tyckte alltså att jag kandke var en far för barnet- alltså pga att jag var ledsen och arg och bekymrad....

Jag skrek inte,var inte ofin i ordval, sa inget ont om läkaren, väkte inte ur mig en massa skit...sa bara att jag inte ville ändra behandling, att jag inte skulle orka det, att jag hede så mkt krng mig nu så därför var jag förtvivlad... Vet ju oxå att bonusbarnet rikderar en flytt vilket stressar mig enormt mkt....

Jag tycker inte det är konstigt att jag är trött och ledsen. Men jag gick ju till en kurator för att hantera det fint, för att må bra. Kuratorn fick ju veta vad mitt liv just nu innehåller....menhemma är det ju inga problem, klrar ju av vanlig vardag och mkt mer därtill med glans...ville bara ha någonstans att slänga all oro...för att vara en optimal mamma!!!!!

Jag vet om anmälningsplikten- har sjäv jobbat inom barnomsorgen och gjort anmälningar för att barn verakt fara illa....men min vanliga distriktsläkares kommentar var spontan: man måste ju ha rätt att vara ledsen som förälder! och det är" ju det man har en kurator till!!!" Ang det att prata om svårigheter och vara ledsen...

Nu kommer föräldrarna använda detta emot mig i hemtagningsprocessen. Undrr om Liten får bo kvar. Soc anser inte anmälan vara av så allvarlig art. De vet om mina fysiska sjukdomar minutiöst- då jag tidigare fått en anmälan på mig ang det...men barnet mår finfint oh visar inga som helst tecken på att må dåligt pga mig....

Jag är liksom inte dödskjuk alls, har aldrig behandlat barn illa, värnar om våra små som behöver ett tryggt hem!!! Jag var bara ledsen- men klarar liet bra. Behöver bara gåta ut någon gång emellanåt...
 
Och även om det inte finns något att oroa sig för så kan ju denna kurator känt en oro. Men det låter inte som att denna anmälan påverkar eftersom soc resonerar så som du skriver att de gör. Klart att man får och ska vara både ledsen och arg ibland. något annat vore omänskligt!

Krya på dig!

ps. Hur blev det med behandlingen?
 
....ang behandlingen...jag mår fint sen låååång tid tillbaka....fick rådet av soc igår att försöka undvika sjukvården vad det gäller mig och min tarm- att sköta detta på mitt eget sätt....så som jag gjort tidigare...
Så nu ska jag avsluta den läkarkontakten då hon är involverad i anmälan...kan ju inte prata mer med den läkaren. Förtroende finns ju inte kvar där inte...så jag fortsätter som jag gjort- och mår bra...

Ja, en kurator kan ju oroa sig, men kvinna kunde ju prata mer med mig än de korta och få stunder vi varit i kontakt med mig..första gången jag träffade henne var veckan före Jul...det var ju liksom inte så att jag slår barn eller så...och anmälan kom mkt, mkt olämpligt enligt soc...så det är fara å färde här...barnet har bioföräldrar utan dess like...

All denna skit pga av att jag är familjehem...familjehemssekreteraren sa att hade barnet varit mitt biologiska hade hon aldrig anmält..han menar på att familjehem är lättare att anmäla. Och han har många års erfernhet av fam.hemsarbete. Så han vet nog vad han säger i mångt och mycket....

Blir så trött på att vara granskad. Ständigt. Ifrågasatt. Sen tycker jag att det är märkligt att fam.hem lättare blir anmälda. Som det är i vårt fall så har ju vi kontakt mkt, mkt ofta- soc och jaag- så de granskar ju oss ständigt och jämt...behövde liksom inte en anmälan i papprena när bios ska leta fel för att använda i sin strävan att få hem sitt barn...något som jag tror är förödande för barnet av käsnlomässig art...barnet har ju aldrig bott med bio...så nu kännsdetsom att kuratorn är den som kanske förstör detta barns liv!!!!!

Till saken hör den att jag går i utecklande kbt har en del sjukvårdskontakter och de som jag varit i kontakt med lääänge har aldig hyst ngnoro för att jag inte klarar mammarollen- och det visste kuratorn om.

Nej. är rriterad och ledsen- mest å barnets vägnar om detta barkar åt fel håll.... :evil:
 
....tystnadsplikt och ingen anmälningsplikt och dessutom är du som ringer anonym.

Man kan ringa prata av sig :twomad: till.... en telefonlinje. :idea: :love: :evil: :cry: :rollhappy: :littlesad :angel: :D :bounce: :bow 8) :x

Jobbar själv sedan många år tillbaka som tarot tolkare / sierska på en telefonlinje & tycker om det:)
Ringer människor ur alla samhällsklasser, yrken. En del ringer 4minuter öser ur sig i stället för att ta hem de jobbiga tankarna från sitt arbete, och andra saker som annars bara tär.

Bra eller dåligt det avgör var och en.
Några finner ut vilka de vill samtala med och har då några de helst väljer mellan.

:)
 
Vi har en extern handledning där vi själva valt företag och handledare, detta får sen soc betala. Då vi har två olika kommuner så delar dom på kostnaderna. Där kan vi kräka av oss om vi vill.
Nu har vi 3n kommun där vi har upplägget 1 socsekr till oss och 1 socsekr till vår plac, det är för oss det perfekta upplägget. Vi har gemensamma möten där vår placerades socsekr kan hjälpa till att vara ett stöd och talesman för vår plac då det inte alltid är lätt att ta det direkt med oss. Vi kan oxå ringa henne och be henne ha extra möte med bara vår plac då vi kanske vill framföra nått eller kolla läget.

Än så länge har vi inte haft kågra konflikter, och då är vi en ganska viljestark familj.
 
MoALanta sa:
Nu har vi 3n kommun där vi har upplägget 1 socsekr till oss och 1 socsekr till vår plac, det är för oss det perfekta upplägget. Vi har gemensamma möten där vår placerades socsekr kan hjälpa till att vara ett stöd och talesman för vår plac då det inte alltid är lätt att ta det direkt med oss. Vi kan oxå ringa henne och be henne ha extra möte med bara vår plac då vi kanske vill framföra nått eller kolla läget. .
Detta upplägget hade vi jätteproblem med då allt ändrades mellan socsekr.
Det vi sa blev något helt annat när det fördes vidare.
Allt vändes och vreds så till slut visste vi inte vad vi sagt och inte sagt.
Barnhandläggaren valde att missuppfatta alting så uppdraget avslutades hastigt och lustigt efter 3 månader. Det var det grymmaste vi varit med om, att stå och vinka åt en störtledsen liten 3,5-åring som kördes iväg mot sin vilja.
 
Det låter som att själva upplägget kanske inte var så fel.. utan att soc.sekr var den felande länken. Våra möten sker varannan gång gemensamt med båda soc.sekr. När någon stor fråga tagits så har vi efter mötet mejlat ett förenklat mötesprotokoll så det inte finns utrymme för misstolkningar. Mest pga bio.föräldrar som ständigt begär ut alla journaler men oxå för att varken vi, soc eller plac ska bli misstolkade. Ibland har vi separata möten men vi har aldrig stött på problem. Vår plac har uppskattat mycket att få ha en egen soc som är "bara" på hens sida. Vi önskar att alla hade detta upplägg, men vi önskar också att alla soc.sekr vore professionella såklart.
 
Tillbaka
Topp