Misstänker Asperger, eller letar jag fel?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vi har en familjehemspojk på snart sju år! Vi började med att var kontaktfamilj från att han var ett och ett halvt, vid tre års ålder blev pojken placerad hos oss. När han var ett och ett halvt var han hur lugn som helst. Världens smidigaset pojk, samtidigt funderade vi på vad han varit med om. Han satt blickstilla i vårt knä. Om han vaknade klev han inte ur sängen utan låg kvar tills vi hämtade honom. Han grät inte ens, utan man fick gå och kolla hela tiden. Försökte lära honom att det var ok att gå ur sängen när man vaknar.
Han började få dille på saker, mitt i natten när han lärt sig att han kunde gå ur sängen kunde vi höra lampknappen tändas och släckas typ hundra gånger, så mycket att lysknappen slutade fungera. Sedan var det blombladen på växterna han plockade av och gömde under fotöljen. En del saker har blivit bättre, men en del sämre. Dock känner vi som familjehem att vi börjar glida ifrån pojken känslomässigt. Vi har svårt att få honom att förstå saker. När han var mindre blev han hysterisk om de på dagis skulle ta av sig strumporna i början, han var tvungen att ha koftan knäppt ända upp, vi har trott tidigare att han kanske blivit sexuellt utnyttjad, och de känslomässiga bristerna berott på att han varit anknytningsstörd. Jag har alltid varit motståndare till att sätta diagnoser för tidigt tex AdHD, egentligt utan kunskap från min sida och bara fördomsfullt.
I julas brast det och vi kände att vi inte orkar med pojken mer, inte för att han är stökig för det är han inte, men otrolig enerverande, hamnar strändigt i konflikt, och verkar inte bry sig när han gör syskonen ledsen. Själv kan han bli extremt ledsen över saker som inte är logiskt.
Han kan inte på några villkor leka själv med några leksaker, han vill bara titta på tv eller sitta vid ipad. Om jag tvingar honom att va i sitt rum utan tv och ipad, lägger han sig i sängen. Om han leker med leksaker någon gång, så använder han dem inte enligt ändamålet utan han slår dem mot varandra.
Han kan ofta inte redogöra för vad han gjort, han vet inte vad som är igår och imorgon, och frågan varför fattar han inte över huvudtaget. Många gånger har jag sagt då jag känt provocerad -Gör dig inte dum.
När jag blivit arg och skäller på honom ler han tillbaka. Jag fick lära honom vilket ansiktsuttryck man använder när någon blir arg.
Han har extremt luktsinne, och lite stel i motoriken, när han var mindre och skulle ta på sig strumporna och armarna inte räckte ned till fötterna förstod han inte att böja på benen.
Vi har känt oss misslyckade som familjehem då vi känt att vi inte klarat av att tillgodose hans känslomässiga behov, och försökt så länge att reda ut situationen.
Nu har jag läst på och insett att det låter väldigt likt Asperger. Jag tänker driva på för en utredning, men är livrädd för att det inte skall visa något. Då det i såfall känns som om det är oss det är fel på. Fröken i skolan som har han två dagar och en annan tre dagar, trodde inte att det skulle vara något sådant då hon tycker det fungerar ganska bra, då de är väldigt fyrkantiga. Hon säger att han tycker om kroppskontakt, vilket Asperger barn inte gör, samt att han kan äta ihopblandad mat. En sak till han vänder sig helst och kan umgås i timtal med vuxna, hellre än barn.
Vår känsla är att alla tycker synd om pojken och tycker vi överdriver och letar fel. Inget de säger, men det är så det känns. Våra två närmaste vänner kan dock bekräfta att de tycker att något inte stämmer.
Snälla skriv vad ni tycker, jag har registerat mig på denna sidan för att få er hjälp.
 
Tycker inte du är ute på fel väg - tvärtom!!! Som familjehem måste man agera o påtala sånt här- det ingår i vårt uppdrag gentemot placerande kommun o det gagnar barnen ! Tror att det mkt väl kan vara ngt som felar barnet - för som du beskriver är 90 % likt vår placering som är i samma ålder. Nästan läskigt likt. I höstas fick barnet diagnosen autismspektrum . Vi har anat ngt sånt i några år- o mer o mer avviker barnet. På mkt snarlikt sätt som er placering. Barnet har annan problematik också.... Klart er placering ska utredas! Synd att inte riktigt skolan ser problematiken :/ Hos oss har även de märkt det som avviker . Hur upplevde förskolan det? Skolan kanske är väldigt styrd o då blir inte problemet sett så tydligt där. Har du pratat m soc om detta?
 
Vår liten tycker om kroppskontakt. Vi har fått lära barnet att kliva ur sängen , barnet upprepar mkt, vi tycker inte alltid vi får kontakt som förr .... Mkt stämmer in...
 
Läst din text igen o det är verkligen nästan allt som är likadant mellan våra små... Motoriken , kan inte redogöra för vad som gjorts , vet inte skillnad mellan igår o imorgon .... Osv , osv...
 
Umgås hellre m vuxna än m barn , kan inte leka på normalt sätt, o vi känner oss ibland handfallna... O undrar vad framtiden har att ge... :? Vi älskar detta barn , men det är svårt att tycka om hela tiden när mkt blir tok. Men kärleken finns där... Om skillnaden förstås...o vi suckar. Andra dagar är barnet mkt lätt att tycka om
 
Ang lärarna kan det faktiskt vara så att de inte ser problemet för att de ser barnet uppdelat, alltså kanske se skulle se besvären om en/ två personer såg barnet 5 dgr/ vecka... Förlåt all text- men kände så igen vår vardag !
 
Så skönt att få svar!
Jag har också tänkt att det kan vara så med skolan. Har möte med soc 31/1, och då tänker vi ta upp dessa saker!
Jag tänker så fånigt som om, tänk om det blir en utredning, och de inte ser det jag ser, och om lärarna tycker allt går bra och inte hjälper oss. Säkert fånigt, men jag hoppas så på detta för annars vet vi inte om vi kommer orka vidare, och det känns lättare att älska om man vet att han faktiskt inte förmår mer, än att han bara "gör sig dum" vilket jag egentligen fattar att han i gör. Plus att om det skulle vara en diagnos så kanske han inte är så känslomässigt skadad som vi befarat!
 
nu blev det fel, jag menade ju att jag fattar att han INTE gör sig dum innerst inne! Såg att det blev fel på förra inlägget!
 
Låter likt en placering som jag haft, våran :angel: fick diagnosen lindrigt utvecklingsstörd och lite inom autismspektrat.
Magkänslan ska man lyssna på.
 
Jag tycker ni gör helt rätt i att vilja ha en utredning, det låter absolut som om er placering kan ha någon diagnos. Tänk inte att ni gör något fel om det skulle visa sig att hen inte har någon diagnos. Det är ändå något som inte stämmer och det behöver ni och hen hjälp med. Det är för hens skull ni vill göra det. För att hen ska kunna få den hjälp hen behöver oavsett vad som orsakar det problematiska beteendet.
 
Tack för att ni stöttar oss i detta. Det vore lättare på ett sätt om man misstänkte tex ADHD för då är de ju mer utåtagerande och krävande på det viset. Det blir ju mer synligt då!
 
Bara en tanke - alla m adhd har inte utplacerande beteende - min placering har inte det men har ändå tydligt en adhd. .. Spec om de har flera diagnoser så kan den ena diagnosen dämpa vissa tecken.... O adhd varierar
 
...de som ägnar sig åt utreda adhd osv de ÄR allt som oftast presis som andra... Yrkesskadade;) tex en elektriker ser elgrejer om det är snyggt gjort/draget osv när man är på brölopsmiddag. De bara läggermärke till saker och ting.

Sak samma med dem som ägnar sig åt xx-utredningar, och personligen ser de vart hän det lutar.
 
Ja du vilken karusell det varit! Vi hade möte med skola och fritids och de bekräftade det vi såg. De kunde hålla med de svårigheter som vi ser att pojken har. Speciellt de på fritids. Vi kom fram till att en utredning skulle göras med skolan. Problemet var bara vem skulle stå för den basutredning som behöver göras. De kom först fram till att skola och socialtjänst skulle dela på kostnaden och att en remiss skulle skickas av skola till Bup. eftersom Bup inte tar sig an en utredning om inte en remiss kommer från skolan efter att en basutredning är gjord. Senare får jag ett samtal från socialsekreterearen som säger att skolan backat efter att ha pratat med skolchefen, eftersom skolan inte skulle sett detta problem om inte jag påtalat det.
Fasst de ser problemet när jag sagt vad vi ser, men de skulle inte sett det så tidigt annars och tycker därför inte de skall stå för det. Nu har socialsekreteraren lyft frågan med läkare på vårdcentralen, men läkaren visste inte och skulle ta det med psykologen vid VC. Så nu vet vi inte hur det går.
Suck!
 
& Kom i håg Outfit & Retoriken:) när ni har med människor att göra.

Kläder säger mycket bl.a. för att tas på allvar, för att bli lyssnad på.

Retoriken korsbefruktad med psykologin.

Många tror klädsel är kunskap.. men det gäller att se det ur rätt perspektiv. Att ta vara på det ur ett bra perspektiv.
Kom i håg att man kan prima någon, dvs man kan "skvallra " om hur någon är...
Det är bara det att efter det så söker man omedvetet syftet saker som bekräftar ngt, tex att hon,/han tar plats i gruppen.

När man säger någonting då ska man säga och uttrycka sig på ett sätt som passar gruppen där man är, att de ska nå.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp