När man tappar sugen...

[Deanna]

Ni som varit familjehem ett tag och hunnit med resor både upp och ner i motivationen. Hur gör ni för att ta er ur svackorna?

Jag svackar som fasen just nu. Nej, vi ska inte säga upp placeringen eller så. Och inget särskilt har hänt. Jag är bara så himla jämrans rackarnimejs trött på hur vi har det som familj.

Jag begriper inte hur jag någonsin ska komma tillbaka till heltidsarbete. Hur min man och jag ska kunna ha ett vettigt förhållande. Hur vi ska orka bära placeringens behov ända till vuxen ålder. Rädslan för hemflytt har ersatts av en insikt som känns ännu svårare -- att de här föräldrarna faktiskt inte vill ha tillbaka sitt barn.

Läser här om alla förväntansfulla som väntar på sin första placering och jag känner bara... BLÖÖÖÖ. Hur hittar man gnistan för familjelivet igen?

(Vi väntar på återkoppling från npf-utredning, därefter remiss till hab och/eller terapi, samt diskussion om avlastning. Så det kanske lättar av sig självt under hösten. Har ni överlevnadsknep fram till dess?)

 

[Adal]

hej Deanna... vi har väl eg inte kommit så långt som ni gjort med uppdraget så jag har inga goda råd att ge.

Tänker på dig men det hjälper inte mycket.... det löser ju inte dina problem/funderingar. Hoppas att utredningen ger resultat i att ni får avlastning och att ni då kan andas ut och vara grundfamiljen ibland och att det kanske på sikt ger dig och mannen ett bra förhållande.

Att gå tillbaka till heltid.... är det tanken? Själv känner jag att 50% räcker verkligen när man har en placering....

Sköt om dig!
kram Adal

 

[många ungar]

Deanna kan bara säga ta en paus försök att få barnvakt ....så ni vuxna får lite kvalitets tid.
res bort eller få ungarna ur huset (lät hemskt) Men för stå mej rätt :smirk: Ibland kan det räcka med ett par timmar Så man får längta (gäller även ungarna)
OCh prata Gnäll av dej /er.. Vet precis hur det kan kännas :roll: men det så viktigt att få slippa en stund o bara få diskutera eller inte prata om det alls Bara få va !

Det blir säkert kanon me rehab och avlastning va som nu behövs allting brukar lösa sig!
Styrke kram så länge och kämpa på :claphappy:

 

[mamma77]

jag kan bara hålla med dej, ibland känns livet bara stökigt. bio-barnen klagar på för lite uppmärksamhet och placerade barnet beter sej helt tokigt emmellanåt. jag vet hur det känns och kan väl bara säga att för oss går det upp och ner. ibland undrar man om vi kommer orka till sexåringen är vuxen, om det finns ett handikapp el om liten ärvt sina bio-föräldrars psykiska sjukdomar. Sedan kommer de där dagarna när vi faktiskt känner oss som en vanlig familj, el när liten kommer nattvandrande och kryper ner i vår säng och vill kramas, när jag ser alla mina barn leka tillsammans. Då orkar jag ett tag till, styrkekramen till dej och hoppas att ni kan få lite avlastning. det kommer göra susen :claphappy:

 

[Fox]

Har ni möjlighet att få en ledig natt på hotell tillsammans - du och din andre hälft?
Vi fick åka iväg en natt och äta gott, dricka vin och sova ut - vakna tillsammans
och njuta av en stillsam frukost på rummet var så skönt! En natt räckte
för att vi skulle få lite kraft igen!!

Lycka till!