Vår lillx var..
5 månader då hxn placerades hos oss. Hxn hade då varit i ett jourhem i en månad ungefär innan, och hade börjat knyta an till jourfamiljen.
Vi träffades 3-4 gånger tillsammans först, och så lämnades barnet hos oss ensam några timmar vid sista tillfället. De timmarna var den lillx jätteledsen, och vi kände oss verkligen som bovar.
Sedan när hxn flyttades över permanent gick det mycket bra. Men vi märkte att hxn ändå reagerade genom att vara "duktig". Hon åt och sov som på beställning. Det dröjde 6 månader innan hxn började protestera och kräva som ett "vanligt", tryggt barn.
Idag fyra år senare kan vi konstatera att allt gått bra. Den lillx är tryggt anknuten till oss, vi är anknutna till barnet på samma sätt som till biobarnen i familjen och relationen med barnets bioföräldrar fungerar bra. Vårdnadsflytt är på gång.
Mitt råd är att jobba på och ha anknytningen i fokus. Låt inte soc pressa på om att barnet ska börja för tidigt på dagis. Det tar tid att knyta an, även om barnet är litet.
Stort grattis och lycka till!!
(PS, kan berätta att vi har en placering på gång även vi och nu gäller det en 1½-åring. Mycket pirrigt är det..)