Nu har killarna flyttat

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Känns tomt o öde får jag säga..inget bus men inte heller massor av passning...
Känner mig oerhört sviken av socialförvaltningen... har skrikit mig gul o blå efter hjälp ...men inget hände...
Ibland kunde jag ringa o de återkom inte...

Man skulle vilja bannlysa en del kommuner..ha en svart lista eller ngt...

4 år är en lång tid.. och vår familj gick nästan i bitar...
Skulle behöva stöd nu...
Känner mig som en stor bov..folk ser på en som en känslokall människa...skolan, vänner, grannar osv...snacket går om hur de kunde lämna bort dessa kära grabbar,,, men de var ju inte här...de såg inte hur jobbigt det var...

Hur vi fick vaka varje minut så de inte gjorde sig illa..tog sönder saker...de tog inte emot samtalen från skolan där de berättade alla "dumma" saker de hittat på..kamrater de slagit...fula ord de sagt....

Man orkar inte hur mkt som helst...

:(
 
Hej!
Jag känner med dig. Vi är i ungefär samma sits som ni fast vårran Kille bor kvar hos oss. Vi ska ha möte med soc på torsdag för att disskutera hur vi ska kunnna gå vidare då de inte svarar i telefonen och om de svarar så tar det dagar för oss att få ett ordentligt svar. Så har vi haft det i 3 år. Våran kille fungerar något så när i skolan men det finns problem där för att han mår psykiskt inte bra då det är umgänge på gång vilket vi har varannan söndag. Soc förstår inte utan hotar med att det kanske är bättre för han att flytta än att vi tar en placering till och jag har råd att vara hemma på heltid, idag jobbar jag mer än heltid (50tim) i veckan ioch för sig hemma som dagmamma. Man undrar i bland om de inte tror att vi känner han bättre än de gör eller bättre än mamman gör. Han har bott hos oss längst. de tre föregående hemmen (på tre år) har bara haft honom i 6 mån- 1 år. Hos mamman har han bara bott korta stunder tills hon inte orka och sedan så blir han placerad igen.....Suck När kan de tänka på barnets bästa????
 
Jag förstår också hur det känns! Vi stod dock ut med alla telesamtal, extra möten på dagis, pinsamheter, förklaringar och ursäkter på lekplatser etc. Ett soc som bara bytte ut personal och inte hade tid för handledning och stöd.

Tröstekram
 
Det är hårt att lämna bort dem...men sen är det ett sätt för oss att överleva oxå...
Vi hade nog gått skilda vägar min man o jag om inte flyttningen blivit av...jag la all min tid på grabbarna...de fixade inte många saker själv...
Varför byter man kläder när man duschat?...ska jag borsta tänderna idag oxå?..osv...

Barnens handläggare byttes ut hela tiden o den handläggaren vi hade var verkligen en av de kallaste människor jag mött...och vi kunde inte få ngn annan heller trots att vi inte kom överens..för det fanns bara en?!?....

:?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp