Nu har vi fått en förfrågan

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
inte från kommunen vi är godkända av utan från en annan kommun. Om en pojk i tolvårsåldern, egentligen hade vi tänkt oss någon yngre.... men ändå så känns det kul.

Hur har ni gjort?? Har ni fått den åldern ni tänkt er?? Hur väljer man?? Hur vet man att det blir bra?? (eller ja de vet man ju aldrig, men de bästa förutsättningarna för att det ska bli bra)

Behöver tips och någon att bolla tankarna med
 
ela sa:
inte från kommunen vi är godkända av utan från en annan kommun. Om en pojk i tolvårsåldern, egentligen hade vi tänkt oss någon yngre.... men ändå så känns det kul.

Hur har ni gjort?? Har ni fått den åldern ni tänkt er?? Hur väljer man?? Hur vet man att det blir bra?? (eller ja de vet man ju aldrig, men de bästa förutsättningarna för att det ska bli bra)

Behöver tips och någon att bolla tankarna med
Med ett öppet sinne och stort hjärta :angel: så spelar nog inte åldern så storroll. Vårt uppdrag har ju övergått från kontaktfamilj till familjehem så vi kände ju redan vårt barn.
Såklart att ett barn som står med ena benet in i tonåren behöver mycket stöd men tänkt vad mycket roligt ni kan göra tillsammans. Ni hittar säkert ett intresse där ni kan mötas och lära känna varandra. Skriv gärna mer !
Önskar Er lycka till! :D
 
tack så mycket för svaret :bow

Vi är nog mest oroliga att en äldre kille ska ta för mycket plats för våran egen son som är 8, och en ganska blyg och tillbakadragen kille.

Just nu är han störst och stolt över det, kanske behöver han få vara det, vet inte... Samtidigt kasnke han skulle må bra av en "storebror".

Vi var inställda på ett litet barn eller en tonårstjej, så detta var inte väntat, mcyket blandade känslor nu...
 
Hej Ela.
Jag skulle råda dej att tänka 2ggr.
Finns det en minsta tvekan om så bara en ytte pytte.
Så kann det bli så fel senare när det uppstår konflikter.
Det är så härligt att få förfrågningar man känner sig så behövd,
Men det finns åxå förfrågningar där man nästan skriker självklart innan dom har talat färdigt.
Och det är dom som fungerar bäst för dej Lycka till :claphappy:
 
Tack för svaret :bow

Ja denna förfrågan gör oss nästan tokiga, vi vill så gärna men tvekar pga av att det inte va vad vi tänkt oss.

Inte många timmars sömt i natt jag och sambon låg nog och pratade till lång in på småtimmarna, studndvis var det självklart att vi ksulle säga JA näste stund tveksamma och kanske är det inte rätt.

Mycket av anledningarna til att vi tvekar är vår egen son, vi har nu en pojk boende är på helger 11 år och han och sonen gtar liksom ut varandra. Båda vill vara stora och duktiga, och de kan ungefär samma saker och är bra på ungefär samma saker. Den äldre killen trycker ofta ner den yngre för att visa att han är duktig och ska så uppmärksamhet.
Fungerar nu när vi inte har honom så ofta, men att ha en kille i den ålder jämt..... ja ja vet inte.

Men vad händer om vi tackar nej?? Tror ni kommunen vill fortsätta arbeta med oss då??
 
Hej Ela....tror du har svaret i detta du skrivit. För er egen son måste ni tänka till ordentligt. Han ska inte bli lidande för att ni blir familjehem. Han märker redan av det de helger ni har kontaktbarnet. Förstår deras lust att vara störst och bäst. De vill ju vara det.

Kommunen kommer inte att ta illa upp om ni säger nej nu, däremot kommer de att inte gilla att ni säger ja nu och backar sen. Det är inte snällt mot barnet.

Tänker på er!



ela sa:
Tack för svaret :bow

Ja denna förfrågan gör oss nästan tokiga, vi vill så gärna men tvekar pga av att det inte va vad vi tänkt oss.

Inte många timmars sömt i natt jag och sambon låg nog och pratade till lång in på småtimmarna, studndvis var det självklart att vi ksulle säga JA näste stund tveksamma och kanske är det inte rätt.

Mycket av anledningarna til att vi tvekar är vår egen son, vi har nu en pojk boende är på helger 11 år och han och sonen gtar liksom ut varandra. Båda vill vara stora och duktiga, och de kan ungefär samma saker och är bra på ungefär samma saker. Den äldre killen trycker ofta ner den yngre för att visa att han är duktig och ska så uppmärksamhet.
Fungerar nu när vi inte har honom så ofta, men att ha en kille i den ålder jämt..... ja ja vet inte.

Men vad händer om vi tackar nej?? Tror ni kommunen vill fortsätta arbeta med oss då??
 
ja de e så svårt.

Detta är något vi drömt om att göra mycket mycket länge...... och så tackar vi nej när vi äntligen får en förfrågan :? fy

Känns inte kul alls, och rädslan över att de inte vill fortsätta jobba med oss är stor. Men samtidigt får man tänka på barnen, vi vill inte ta emot ett barn som vi från början inte är säkra på.
 
Jag vet hur det känns. vi väntade länge på en bebis o när vi fick förfrågan på en 4mån.
Fick jag en magkänsla som sa nej. Och det var jobbigt att tacka nej och rädslan fanns om inte fortsatt arb, (o vi fick rätt det blev tok knas med våldsam biologisk)
Men våran kommun sa att det var en styrka att tacka nej.
Ni finns och behövs Glömm inte det.Det måste stämma för alla i familjen.
Ett råd! Låt eran kille vara äldst det kommer ni vinna på i längden

En me 12 år som familjehem ,jourhem o kontakt uppdrag.
Styrke kramar :claphappy:
 
många ungar sa:
Jag vet hur det känns. vi väntade länge på en bebis o när vi fick förfrågan på en 4mån.
Fick jag en magkänsla som sa nej. Och det var jobbigt att tacka nej och rädslan fanns om inte fortsatt arb, (o vi fick rätt det blev tok knas med våldsam biologisk)
Men våran kommun sa att det var en styrka att tacka nej.
Ni finns och behövs Glömm inte det.Det måste stämma för alla i familjen.
Ett råd! Låt eran kille vara äldst det kommer ni vinna på i längden

En me 12 år som familjehem ,jourhem o kontakt uppdrag.
Styrke kramar :claphappy:

Hej!
Kan hålla med här vi har aldirg tagit barn i samma ålder eller äldre än våra egna barn. Dels har man ju inte så mycket erfarenhet med äldre barn än sina egna. Och sedan så tar ju ofta de små efter de stora vilket kanske inte alltid är så positivt. Bäddar för många konflikter.
Man måste sätta hela familjen i fokus när man väljer att ta in en person i hushållet. Hur gärna man än vill så måste man vara realist och tacka nej när man känner att det inte kommer att fungera någorlunda än vad man tänkt sig innan. Det är en stor omställning för hela familjen en lång tid fram över.
kram
 
Vi har i alla år alltid haft äldre placeringar än våra bio barn förutom vårt sista uppdrag. Visst har det varit lite trassel men jag upplever ändå att det fungerat mycket bra - men då har det skiljt några år uppåt istället. Jag tror att det känns ganska väl när man möts om det skulle fungera med hemmavarande barn - magkänslan säger mycket. Lita till den känslan du har, det vinner du nog mest på OCH var inte rädd för att tacka nej till uppdrag, det rätta kommer - var så säker :wink:
 
Hej Ela,
kom inte ihåg hur många ggr vi tackade nej! Och är det verkligen en kommun som tar illa upp så får det väl vara så....
Min familj och jag ska göra nåt för ett barn och inte för nån kommun!
Ett uppdrag påverkar hela familjen och är någon det minsta tveksamt och det känns inte rätt,tackar nej!Alla vinner i längden framförallt barn/ungdom som ska placeras!
Lycka till :razz:
 
Tack för alla kloka svar :bow

Pratade med socialsekreteraren idag och det känndes jättebra, han sa som någon annan nämnt här också att de såg det som en styrka att säga nej.

Men än har vi inte helt bestämt oss det känns lite bättre idag, våran äldsta är snart 8 och pojken är ju tolv så det blir ja ganska många år emellen, kanske för många för att det ska bli de problem jag fasar för.

Iaf skulle pojkens sekreterare ta och kontakta oss för att vi skulle få mer information om problematik, intressen, bakgrund osv. Lättre att ta ett besut då.

En sak är iaf säker och det är den att vi kommer att tänka oss för många gånger innan vi tar ett beslut och att vi nu vågar att säga nej utan att känna oss dumma.
 
Hej Ela!
Jag går då lite mot strömmen, min sambo och jag ser det också från en annan aspekt. Min bioson är 8 år, han är också, precis som du beskriver er son, lite försynt och han är även den som kanske inte är först på allting eller den som tar för sig av allting.
Men han har ett mycket gott hjärta min son.
Då sa en organisation en sak till oss som vi har tagit till oss av för det har absolut ingen annan sagt till oss någonsin.
Även vi var helt inställda på att ta emot ett yngre barn än min bio för matchningens skull. Det den underbara kvinnan på den organisationen sa var att om vi skulle ta emot ett yngre barn än min bioson så skulle det kunna bli så att lånebarnet går om biobarnet i utvecklingen och tar ut biobarnet. Det blir inte bra det heller menade hon på och däri tycker jag OCKSÅ det ligger någonting i det hon sa.
Så jag tänker på bägge aspekterna numera och önskar ta emot en placering och har andra värderingar än ålder numera, även om jag också har en inre längtan efter att ta emot ett yngre barn innerst inne, men det beror nog mest på om jag ska vara riktigt ärlig på att jag tycker små barn är väldigt gulligt och tycker det är mysigt med dem.
Så, lyssna in handläggarens beskrivning av pojken innan ni bestämmer er är mitt råd!
Stort lycka till!
 
vilka bra tankar alla har.

Pratade med pojkens handläggare idag och helt plötsligt känns allt väldigt bra, hon förstod hur vi tänkte som familj och sa att hon tyckte att det var mycket moget av oss som familjehem att tänka i de banorna. Dessutom fick vi lite tips och råd och andra vinklar av det vilket gör att vi ser saken lite annorlunda.

Dessutom fick vi mer information om pojken och han är enligt dom en mycket anpssningsbar och lugn kille, lite liten för sin ålder.

Nu kommer de hit om någon vecka för mer information.

ÅÅ va allt känns spännande. :bounce:
 
Vilken intressant tråd. Att se hur man tänker och funderar..att vi kan dela med oss. För visst sjutton funderar man och inte kan man precis ventilera på arbetsplatsen.

Vi har hela tiden varit säkra på att ta en flicka yngre än vår bio. Vi har fått 2 förfrågningar som vi tackat ja till....men barnen skulle tillslut bo kvar hemma. Snopet och jobbigt.

I nästa vecka får vi besök av en 18 årig flicka....helt mot vad vi trodde att vi skulle ta emot. Men efter att hört hennes livs historia..suck...så är vi förväntansfulla och hoppas att vi är rätt för henne. Skulle så gärna vilja återge hennes öde...men är rädd för sekretessen.

jag tror att vi ska vara öppensinniga och inte låsa våra "krav" på vilket barn vi vill ha i vårt hem. Lite ligger det nog i ödet att sammanföra oss.

lycka till med ert beslut.
 
Trygga Rekan sa:
Vilken intressant tråd. Att se hur man tänker och funderar..att vi kan dela med oss. För visst sjutton funderar man och inte kan man precis ventilera på arbetsplatsen.

Vi har hela tiden varit säkra på att ta en flicka yngre än vår bio. Vi har fått 2 förfrågningar som vi tackat ja till....men barnen skulle tillslut bo kvar hemma. Snopet och jobbigt.

I nästa vecka får vi besök av en 18 årig flicka....helt mot vad vi trodde att vi skulle ta emot. Men efter att hört hennes livs historia..suck...så är vi förväntansfulla och hoppas att vi är rätt för henne. Skulle så gärna vilja återge hennes öde...men är rädd för sekretessen.

jag tror att vi ska vara öppensinniga och inte låsa våra "krav" på vilket barn vi vill ha i vårt hem. Lite ligger det nog i ödet att sammanföra oss.

lycka till med ert beslut.


Håller med om att det ligger i ödet....så kände jag när vi fick förfrågan om vår placering.

Och hittills har jag inte ångrat en dag.....eller vaken natt......dock har jag varit trött....men det är man ju även med egna barn.
 
Idag skulle dom ha kommit men ringde precis och sa att de inte kommer på gund av sjukdom. De skulle varit här vid ett ringde nu vid 11 ..... känns fördjävligt.

Blir så ledsen alla förväntningar och oro innan och sen ställs det in..... De visste inte alls när de kunde komma nästa gång med de skulle försöka att komma inom några veckor!!
 
Nu hörde de av sig från en annan kommun och de var intresserade av att komma i morgon eftersom de trodde de kunde ha någon placering som kunde passa oss. Mer sa de inte...

svarade ja.....
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp