Nu rullar det på:)

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej hej!
Har tidigare varit fam.hem till en ungdom som flyttade till eget boende för ca ett år sen.
Nu verkar det som om "tåget börjat rulla" igen :banan:
Ska träffa :angel: handläggare inom kort för mer info.
Vi har väntat ett år på detta ögonblick och nu vill vi bara att dagarna ska rusa iväg så dagen-D kommer!
Bara längtar att få ge den trygghet som kärlek som detta lilla barn så väl förtjänar.
 
Ledsamt! Vi var tvugna att dra oss ur i sista stund :littlesad

Allt gick så fort. För fort för våra biobarn. Utbildning varje vecka. Möten hit och möten dit...Tiden var knapp. hon/han var tvungen att flytta in inom en snäv tidsram.
Så våra biobarn fick träffa lilltrollet hemma hos oss första gången vilket nog inte alls var bra. Det hade varit bättre på allmän plats för deras skull.
Fort fort fort skulle det gå. Och våra biosar som är 6 och 7½ klarade inte det...

När lilltrollet varit hos oss på första besöket sa vår store gosse "jag vill att hon/han ska ha ett hem, men jag vill inte att det ska vara här. Men jag vill inte säga det, för då säger ni att hon/han inte får flytta hit och då har hon/han ingenstans att bo..."...ja vad gör man.... :littlesad vi hade inte mycket val. Tänk att vår 7½ bar detta på sina små axlar. Tur att han berättade detta nu och inte senare. Så vi kände att det var bättre att dra sig ur innan det gått för långt. Lilltrollet är så liten så det kommer inte finnas några minnen. Vi har bara varit två som hälsat på och lekt lite...
Vad som även visade sig ganska snart under denna tiden var att lilltrollet var väldigt utåtagerande och personer i hon/hans närhet hade tyckt det varit lite konstigt att de ville placera :angel: i en småbarnsfamilj. Även fast hon/han var yngre än biosarna. Hon /han behöver så mycket tid. Ska inte behöva dela uppmärksamheten med andra småbarn.
Hur som helst har jag hört att de nu hittat rätt familj till denna underbara :angel:

Konstigt, även om vi inte lärde känna varandra speciellt mycket, har lilltrollet lämnat ett stort tomrum i våra hjärtan...Tänker hon/han varje dag... :littlesad
 
Hej Trollmor

Vad ni är kloka som tänker på era egna barn i första hand. :claphappy:
Även om det känns hårt att tacka nej till ett barn som behöver en, måste man gå på sin egen magkänsla om det är rätt. Det viktigast att det fungerar hemma.
Men är ni redo för ett nytt barn så kommer säkert chansen igen
Lycka till

Mammamoa
 
Kära trollmor!!!

När jag växte upp var mina föräldddrar fam.hem åt olika barn och jag var alltifrån tio år och uppåt då och jag och mina syskon fick alltid var med och godkänna - vilket jag är enormt tacksam för. Jag sa både ja och nej till några olika placeringar. Vilket fantastiskt barn ni har och vilka kloka föräldrar ni är!! Guld till er!!!

Men det finns en mor med barn som jag fortfarande kan tänka på ibland, hur det gick för dem och då hade ingen av oss ens träffat dem, vare sig vi barn eller våra föräldrar. Fast där var det inte vi som sa nej, det blev anhörigplacering för barnet o mamman in på behandling istället... Men tänker på dem och hur det kunde ha blivit, ja, det gör jag ibland, fast det gått 15-20 år sen dess!!

Må väl!!
 
Tack snälla för era uppmuntrande ord! det värmer!

Visst är man medveten om att man kommer att stöta på motgångar, men jag var nog inte riktigt beredd att det skulle bero på oss utan snarare pga andra skäl.
Men nu i efterhand är det väl "bra" (missförstå mig rätt) att få känna på detta med...
Man kan nästan säga att vi är en erfarenhet rikare...Trots att det var en tråkig erfarenhet...
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp