Ny placering

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!

Tänkte höra lite med er hur ni hade gjort. Vi har nyligen blivit stödfamilj till en kille på 9 år. Han har varit här två gånger nu, första gången bara över dagen och nu denna helgen har han sovit här en natt. Han trivs här och har stora förväntningar när han kommer hit. Han har en diagnos.

Första helgen var det fullt upp hela helgen, denna helgen har vi inte kunnat vara ute så mycket men vi har ändå varit ute en del. Att vi inte varit ute lika mycket som förra gången beror på det dåliga vädret denna helgen.

Nu till mina funderingar: Denna kille har ingen ro i kroppen, vill att det ska hända något precis hela tiden. Kan inte sysselsätta sig själv, inte ens i 10 min. Men när vi gör något så tycker han det är kul i fem min sen är det tråkigt och han vill göra annat. Han har sagt många gånger denna helgen att det är tråkigt, han har inget att göra. Till saken hör att vi har två hundar, en valp och en äldre som han är på hela tiden, även när de sover så väcker han dem och vill rusa hela tiden. Våra hundar är inte vana vid det och jag vill inte heller att de ska bli stressade utan att även de ska kunna få lugn och ro.

När jag föreslår något vi ska göra eller att han kan göra te x bygga lego som han har haft med sig, eller att vi ska spela spel, titta på en barnfilm eller något så säger han att det är inte roligt.

Vi bor på en gård där det finns mycket att göra och där även han skulle kunna sysslesätta sig mycket själv men det har han som sagt svårt för. Och vi sysselsätter honom mycket men det räcker tydligen inte för honom :) Hur hade ni agerat i detta läge?? Sysselsätter ni verkligen "era" barn hela tiden??

Kan ta ett ex, i går kväll vid sju när vi känner att nu är det dax att börja ta det lite lugnt för kvällen så går han och tjatar hela tiden att han inget har att göra. Vi ger en massa förslag men det vill han inte göra. Helst vill han vara ute hela tiden, i stormen också. Men inte själv.

När jag säger till honom så ser man att han blir lite ledsen, jag menar om jag t ex säger till honom att han måste låta hundarna vara ibland och att de behöver sin vila så går det 10 min sen börjar han ropa på hundarna igen. Våra hundar är inte vana att bli kelade med hela tiden :) och vill vara ifred så går de ifrån honom så tjatar han på dem att de ska komma till honom.

Jag tar ett ex till: När vi har ätit en måltid så äter han upp, vi hinner knappt äta färdigt förrän han säger, jag har inget att göra vad ska vi göra nu?
Han vill att det ska gå i hundra hela tiden.
Hur ska vi hantera detta tycker ni??

Det blev långt det här :) Hoppas jag har förklarat så ni förstår vad jag menar. Och jag hoppas ni kan ge mig lite förslag och ideer.

Han ska vara hos oss var tredje helg, fredag till söndag.

Tack Lotta
 
Hej.Låter som några vi haft.
Köp GAMLA radioapparater och andra elapp. + en skruvmejsel låt honom skruva isär och säg att han ska skruva ihop.En maskin åt ggr.Ca.en 5 kr. på loppis.
Gamla brädlappar han ska bygga tx och en låda spik ca:200kr 7-8 cm långa går till det mesta.Göra fågelholkar jag ha massor av sådana.Alla är inte snygga men fåglarna finns,
Gamla lakarn spika fast i bräder till ett skydd.
En handsåg han får såga brasved (handskar på om han glider) sälja till någon.Ska vara samma längd på alla.
Kan handla godis själv sedan.

Har varit poppis hos oss.Lycka till
 
känner så väl igen dina problem. vi har varit kontaktfamilj i 15 år till olika barn med diagnoser och jag tycker detta är bland det svåraste att hantera. vi är också en aktiv familj men man kan ju inte göra något hela tiden. just nu har vi en flicka på 14 år varannan helg sedan 3 år tillbaka. Hon är precis likadan, hon kan inte sysselsätta sej med något själv, sitter bara och suckar och pustar om hur tråkigt det är att vara här. Man vill ju gärna att barnet ska trivas och tycka det är roligt här men jag har nog tyvärr inte mycket tips att ge dej. Vi har verkligen försökt att få denna tjej att trivas här men nu har vi kommit till en punkt när vi är redo att säga upp henne. tycker det är så jobbigt att varje söndag hon ska hem stå kvar med känslan av att hon inte tycker att hon gjort något kul här utan bara väntat på att få åka hem. enda trösten är väl att dessa barn är lika otåliga vart de än är. vår tjej har provat korttids en tid men ville ändå tillbaka till oss igen. lycka till iallafall :banan:
 
Hej

Tack för era svar. Känns skönt att jag fick dem, var lite orolig att ni skulle svara att det får man räkna med när de har diagnos :) Känns ändå skönt att ha någonstans att skriva av sig lite.

Vi ska handla hem lite spik och sånt till nästa gång, så får vi hoppas att det går bra. Här ska göras fågelholkar.

Man känner sig otillräcklig, och som ni skriver man vill ju så väl och så blir det så fel. Man vill ju att de ska trivas.

Jag berättade för föräldrarna, mamman sa att han varit lite så sista fjorton dagarna och pappan sa att det är så han brukar vara. Men jag tänkte att jag berättar för han kanske börjar berätta hemma att han haft tråkigt och så och då känns det ändå skönt att jag gett min version av det.

Och jag känner ju att ska han vara här så måste han försöka sysselsätta sig lite själv, vi orkar ju inte hålla igång 24 h / dygn. Och vi är ändå rätt aktiva med djuren och gården. Och är mycket i naturen, men denna gången kändes det som att han hade energi till att göra saker men att det inte var något som passade.

Ja, vi får avvakta och se, hoppas det ordnar sig. Och jag önskar er också lycka till med era extra barn.

Lotta
 
oj oj du har mycket att kämpa med...
Problemet när du har denne på lån någon helg då och då är att du får ingen struktur...förstå mig rätt...
kan inte mer än dela med mig av mina erfarenheter då jag har biosar och haft många lånebarn med diagnos.
FYRKANTIG tillvaro är A o O med dessa barn.
Rutiner struktur nogrann förberedelse på vad som ska hända.
Saker att meka isär är en jätte bra ide. här har vi byggt mycket lego har haft hink vis men också kartong städer...
Min bios nu tonåring vill fortfarande att jag ger en dröm om något som ska hända dagen efter tex en dröm om att du ska till skolan imorgon.
Det är en balansgång tycker jag och alla är olika i sin problematik
Men även om dom nu är hyper aktiva så måste dom lära sig ett sätt att varva ner min måttstock genom alla år har varit att dessa barn måste även dom bli vuxna och klara av ett självständigt liv och vi är deras lärare som ger dom verktygen att klara av dom.Man packar en osynlig ryggsäck att ta med genom livet.
Tex min son kunde och kan inte göra två saker samtidigt ja då lär man sig klä på först prata sen.
Att äta framför tvn är ju bara att glömma det blir ju ett misslyckande som man kan undvika
genom att ha som regel att aldrig äta framför tvn.
Lycka till med lite sunt förnuft och kärlek kommer man långt
 
Hej

Tack för ditt svar. Ja, det är väl lite så jag tänker, att även de med en prognos behöver lära sig livets stora gåta. Jag behövde nog bara höra det från andra här och få bekräftelse på att jag inte tänker fel.

Vi tycker redan jättemycket om denna kille, och helst vill man ju höra att han trivs och mår bra här när han är här. Men därför kan han ju inte få styra hur mycket som helst. Bl a att han måste lära sig respektera djuren när han är här. Även att vi inte kan sysselsätta honom varje minut.

Men att han behöver struktur förstår jag. Jag har jobbat mycket som personlig assisten innan och då med ungdomar med olika diagnoser och utvecklingsstörning. Men det är lite skillnad när man får hem barnet i hemmet.

Som jag skrev innan i tidigare inlägg, det är skönt att kunna ventilera med andra som är eller har varit i samma situation.

Lotta
 
Ja just det hunden var det ju även fråga om...
Har du någon möjlighet att ge hunden ett eget rum att va i där denne ska vara ifred?
Lite där också för att ta bort tjat det här är hundens rum här ska du inte vara här måste hunden få vara ifred
Så gör iaf jag....
 
Har en :angel: med dessa problem, inga djur i köket när man äter, ordentliga tillsägelser vad det gäller hunden (låt hunden vara annars blir den snart arg) man måste säga till på skarpen.Frågor kan komma om vad som ska hända i morgon ja det tar vi i morgon. Vi har många despyter, men det kommer alltid efter att jag tror jag älskar dig. Detta gör att jag tror :angel: känner sig trygg i vetskapen att här gör vi inte som vi vill. Håller på fyrkantighet.

/ Lilla ja
 
Vad tror ni om att göra ett schema för dagen och att man sätter ut vissa klockslag att så och så dax gör vi det. Innan dess sysselsätter vi oss själva om vi inte vill hålla på med det vi håller på med fram till dess. Och ja, hundarna ska få ett eget rum de kan vara i emellanåt. Men vi ska också på ett klart och tydligt sätt tala om att vi rör inte eller ropar på hundarna titt som tätt.

Det är bara lite tankar att man kanske ska försöka få det lite mer rutinmässigt de dagar han är här.

Sen har ju jag den uppfattningen att han även ska klara att sysselsätta sig lite själv, jag menar att inte ha förväntningar att vi ska sysselsätta honom hela tiden men att vi givetvis också ska vara med på det vi hittar på. Det lät kanske lite konstigt men hoppas ni förstår vad jag menar :)

Lotta
 
Låter som en kanon ide då vet han vad han har att förvänta sig varje gång han ska till er....
 
Ja det låter bra, vår :angel: har oxå problem med att sysselsätta sig själv. Där tar vi till datan det enda :angel: kan göra en stund utan att hela tiden fråga om vad som ska hända. Här är datan ett sätt att varva ner tvärtemot vad man har fått göra med sina egna. Naturligtvis under ordnade förhållanden. Nu bor ju :angel: hos oss på heltid.

/Lilla ja
 
Viktigt att säga till om att när hundarna har gått och vila då ska hundarna få vara ifred oavsett var dom ligger det måste han lära sig..och om du hör han börjar ropa på dem efter 10 minuter så visa igen att detta är inte tillåtet och sen gå å lägg hundarna på plats igen om dom skulle gå dit så dom får den vila dom ska ha och behöver..förr eller senare lär han sig det...!
Det är ju som dom andra skrev att han ska ju lära sig hur det funkar i eran familj och vilka regler ni har också..!
MVH Melle
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp