Nu har vi fått nya facotidningen och det var intressant att läsa om ADHD.
Vi har ju två placerade barn med diagnos ADHD och det är så intressant att läsa om hur andra löser problem som uppkommer.
Själva har vi fått gå på föräldrautbildning för föräldrar med barn med ADHD och en stor del av utbildningen handlade om hur man hanterar skolan och barnomsorgen.
Som ADHD-barns förälder gäller det att inte vara undergiven i kontakten med skolan eftersom kunskapen oftast finns hos oss föräldrar och inte i skolan.
Vi fick också lära oss hur man ska agera om skolan inte fungerar och om man provat alla instanser så kan man alltid kontakta skolverket.
Det har vi inte behövt göra ännu men det är skönt att veta att vi har möjligheten om det skulle bli problem.
Ett av våra barns skolor har blivit anmäld till skolverket av annan ADHD-förälder pga skolans behandlingen av barn med ADHD och det har också hjälpt oss mycket.
Nu finns äntligen viljan att lära sig om dessa diagnoser på den skolan. Förr tillbaka fanns varken viljan eller kunskapen och hade det fortsatt så hade vi nog övervägt att byta skola.
Just nu fungerar skolan bra för oss och vi är inne på steg nr 2 att ordna bra fritidsysselsättningar till barnen.
Kan hålla med det som stod i artikeln om att målvakt fungerar bättre än utespelare i fotboll.
Så är det för oss också.
Det är lättare att stå i mål eftersom han då vet var han ska hålla till och vad han ska göra.
Ett av barnen har också börjat rida.
Jag tar gärna emot fler tips på saker som passar barn med ADHD.
Våra är överaktiva och behöver därför planerade aktiviteter under lovdagar.
Att bara vara hemma och mysa fungerar INTE hos oss.
En annan sak som har varit bra är att vi från början var vana med barn med särskilda behov pga att våra egna har diagnoser men vi hade aldrig varit familjehem förut.
Vi hade alltså kunskapen om hur man söker sig fram i vårdapparaten och använde den kunskapen för våra familjehemsplacerade barn.
Efteråt har vi förstått att många låter soc ordna de här kontakterna exempelvis med BUP och elevhälsa.
Jag tror att det var bra att vi var så naiva så vi trodde att vi hade ansvaret för att ordna alla kontakter med elevhälsa bvc-psykolog bup osv.
Vi kom så mycket snabbare fram i vårdapparaten än andra familjer som lämnat över sånt här till soc.
Vi agerade också som om vi varit vårdnadshavare men har sedan förstått att vi nog överträtt en del gränser av ren okunskap. Men för barnens del har det varit bra och nu så här i efterhand kan jag se att vår okunskap har gjort det mycket mer lättjobbat för oss.
Vi har helt enkelt gjort lika som vi gjorde för våra numera vuxna barn med diagnoser.
Tolmia
Vi har ju två placerade barn med diagnos ADHD och det är så intressant att läsa om hur andra löser problem som uppkommer.
Själva har vi fått gå på föräldrautbildning för föräldrar med barn med ADHD och en stor del av utbildningen handlade om hur man hanterar skolan och barnomsorgen.
Som ADHD-barns förälder gäller det att inte vara undergiven i kontakten med skolan eftersom kunskapen oftast finns hos oss föräldrar och inte i skolan.
Vi fick också lära oss hur man ska agera om skolan inte fungerar och om man provat alla instanser så kan man alltid kontakta skolverket.
Det har vi inte behövt göra ännu men det är skönt att veta att vi har möjligheten om det skulle bli problem.
Ett av våra barns skolor har blivit anmäld till skolverket av annan ADHD-förälder pga skolans behandlingen av barn med ADHD och det har också hjälpt oss mycket.
Nu finns äntligen viljan att lära sig om dessa diagnoser på den skolan. Förr tillbaka fanns varken viljan eller kunskapen och hade det fortsatt så hade vi nog övervägt att byta skola.
Just nu fungerar skolan bra för oss och vi är inne på steg nr 2 att ordna bra fritidsysselsättningar till barnen.
Kan hålla med det som stod i artikeln om att målvakt fungerar bättre än utespelare i fotboll.
Så är det för oss också.
Det är lättare att stå i mål eftersom han då vet var han ska hålla till och vad han ska göra.
Ett av barnen har också börjat rida.
Jag tar gärna emot fler tips på saker som passar barn med ADHD.
Våra är överaktiva och behöver därför planerade aktiviteter under lovdagar.
Att bara vara hemma och mysa fungerar INTE hos oss.
En annan sak som har varit bra är att vi från början var vana med barn med särskilda behov pga att våra egna har diagnoser men vi hade aldrig varit familjehem förut.
Vi hade alltså kunskapen om hur man söker sig fram i vårdapparaten och använde den kunskapen för våra familjehemsplacerade barn.
Efteråt har vi förstått att många låter soc ordna de här kontakterna exempelvis med BUP och elevhälsa.
Jag tror att det var bra att vi var så naiva så vi trodde att vi hade ansvaret för att ordna alla kontakter med elevhälsa bvc-psykolog bup osv.
Vi kom så mycket snabbare fram i vårdapparaten än andra familjer som lämnat över sånt här till soc.
Vi agerade också som om vi varit vårdnadshavare men har sedan förstått att vi nog överträtt en del gränser av ren okunskap. Men för barnens del har det varit bra och nu så här i efterhand kan jag se att vår okunskap har gjort det mycket mer lättjobbat för oss.
Vi har helt enkelt gjort lika som vi gjorde för våra numera vuxna barn med diagnoser.
Tolmia