Nu sitter man här mitt i natten och kan inte sova, så mycket tankar.. så mycket känslor,
För att göra en lång historia kort.....
Inom de närmsta dagarna så ska Länsrätten fatta ett beslut.... ett beslut som oroar mig mycket. Antingen kan de gå på soc linje och låta barnet fortsätta att vara placerat hos oss, eller så anser de att "mamman till barnet" kan skydda barnet hemma och låter barnet återgå hem.
Barnet har under sommaren varit placerat hos oss, LVU. Efter att ha berättat för mig om sexuella övergrepp som skett i hemmet. Vi har varit kontaktfamilj till barnet under snart 5 års tid. Då barnet berättade sin "hemlighet" för mig, så kunde jag trots det fruktansvärda vara väldigt duktig i att möta barnet i det jobbiga som de berättade, faktiskt på ett sätt som jag inte trodde själv att jag skulle fixa. Men det gjorde jag!
Detta lilla barn som vi så länge har haft i vårat hem i vårat hjärta, berättade saker...som jag lovar skar i hjärtat!
Nu är jag livrädd att Länsrätten ska fatta ett galet beslut...
Mamman till barnet har sagt att vi kommer aldrig få träffa barnet igen, hon vill inte ha något med oss att göra när detta är över....
Hon tänker så.... jag tänker på barnet....varannan helg under 5 års tid, extra dagar under påsk, midsommar sportlov, ja, ni vet...all ledig tid, då blir mycket tid...och nu vet vi inte hur det kommer att bli...Allt hänger på länsrätten....måtte de gå på soc linje!
Tänk om ikväll, är bland de sista som jag få stoppa om henne, läsa saga....sjunga för henne, usch, bara tanken får de att vända sig i magen på mig...
För att göra en lång historia kort.....
Inom de närmsta dagarna så ska Länsrätten fatta ett beslut.... ett beslut som oroar mig mycket. Antingen kan de gå på soc linje och låta barnet fortsätta att vara placerat hos oss, eller så anser de att "mamman till barnet" kan skydda barnet hemma och låter barnet återgå hem.
Barnet har under sommaren varit placerat hos oss, LVU. Efter att ha berättat för mig om sexuella övergrepp som skett i hemmet. Vi har varit kontaktfamilj till barnet under snart 5 års tid. Då barnet berättade sin "hemlighet" för mig, så kunde jag trots det fruktansvärda vara väldigt duktig i att möta barnet i det jobbiga som de berättade, faktiskt på ett sätt som jag inte trodde själv att jag skulle fixa. Men det gjorde jag!
Detta lilla barn som vi så länge har haft i vårat hem i vårat hjärta, berättade saker...som jag lovar skar i hjärtat!
Nu är jag livrädd att Länsrätten ska fatta ett galet beslut...
Mamman till barnet har sagt att vi kommer aldrig få träffa barnet igen, hon vill inte ha något med oss att göra när detta är över....
Hon tänker så.... jag tänker på barnet....varannan helg under 5 års tid, extra dagar under påsk, midsommar sportlov, ja, ni vet...all ledig tid, då blir mycket tid...och nu vet vi inte hur det kommer att bli...Allt hänger på länsrätten....måtte de gå på soc linje!
Tänk om ikväll, är bland de sista som jag få stoppa om henne, läsa saga....sjunga för henne, usch, bara tanken får de att vända sig i magen på mig...