Hej på er alla.
Finns här nån med erfarenhet av att ett uppdrag byter huvudman?. En av våra pågående placeringar (sedan 4 år och uppväxtplacering) skall under sommaren flyttas över från den kommun som tagit beslut om LVU och placerat h*n hos oss TILL den kommun där h*n nu är mantalsskriven.
Det blir alltså ett nytt avtal men hur mycket kan den nya kommunen förändra villkoren från vad som gäller INNAN överflytt? Vår farhåga är att man kommer att drastiskt sänka ersättningsnivåerna och även formerna för avlastning, och därmed äventyra möjligheten för att kunna bo kvar hos oss.
OM vi inte får behålla avlastning och ersättning som de ser ut idag så kan vi tvingas säga upp avdraget, tragiskt framför allt för som med sina svåra begränsningar skulle fara mycket illa av en sådan separation. Det handlar inte om att skall återförenas med bioföräldrar utan bara om att den nya kommunen kan vilja spara pengar.
Hur gör man om det skulle gå så illa som vi räds? Vi kan ta habilitering, psykologer, skola och anhöriga till hjälp men vad har kommunen för skyldighet gentemot att h*n skall få stanna. Och vart vänder man sig om man vill överklaga sänkning av arvode (jag har varit tvungen att helt sluta mitt arbete för att vara hemma på heltid med , därav ett högt arvode).
När vi framför dessa farhågor tilll den nya kommunen inför flytten får vi svävande svar om att det skall "tas ställning till/övervägas/ osv., allt serverat i ett kyligt tonfall.
Behöver jag tillägga att överflyttningen till nya kommunen inte känns bra :twomad:
Finns här nån med erfarenhet av att ett uppdrag byter huvudman?. En av våra pågående placeringar (sedan 4 år och uppväxtplacering) skall under sommaren flyttas över från den kommun som tagit beslut om LVU och placerat h*n hos oss TILL den kommun där h*n nu är mantalsskriven.
Det blir alltså ett nytt avtal men hur mycket kan den nya kommunen förändra villkoren från vad som gäller INNAN överflytt? Vår farhåga är att man kommer att drastiskt sänka ersättningsnivåerna och även formerna för avlastning, och därmed äventyra möjligheten för att kunna bo kvar hos oss.
OM vi inte får behålla avlastning och ersättning som de ser ut idag så kan vi tvingas säga upp avdraget, tragiskt framför allt för som med sina svåra begränsningar skulle fara mycket illa av en sådan separation. Det handlar inte om att skall återförenas med bioföräldrar utan bara om att den nya kommunen kan vilja spara pengar.
Hur gör man om det skulle gå så illa som vi räds? Vi kan ta habilitering, psykologer, skola och anhöriga till hjälp men vad har kommunen för skyldighet gentemot att h*n skall få stanna. Och vart vänder man sig om man vill överklaga sänkning av arvode (jag har varit tvungen att helt sluta mitt arbete för att vara hemma på heltid med , därav ett högt arvode).
När vi framför dessa farhågor tilll den nya kommunen inför flytten får vi svävande svar om att det skall "tas ställning till/övervägas/ osv., allt serverat i ett kyligt tonfall.
Behöver jag tillägga att överflyttningen till nya kommunen inte känns bra :twomad: