Min målsättning är att ägna mi8g åt familjehemsuppdraget. Jag tror inte själv på att jag ska orka/hinna med ett förvärvsarbete. För detta känner jag sällan gehör från någon annan.
Hur gör ni alla andra? Fortsätter ni ert förvärvsarbete? Orkar och hinner ni med det? Är jag en dålig människa som vill stanna hemma och ägna mig åt det här? Jag kände senaste gången vi vat på vår utbildning när jag nämnde det här lite grann att en av familjehemskonsulterna, kallas dem så? Svarade lite arrogant att kommunen inte går in och betalar så högt arvode att det kan kompensera en inkomstbortfall för någon längre tid än just den närmsta tiden för att knyta ann till varandra.
Jag svarade då tillbaka att det var inte heller vad jag påstod, jag bara sa hur jag känner inför uppdraget.
Suck, jag skulle ju önska att människor tog mig på dem orden jag sa och inte lägger in extra värderingar! Borde inte kommunerna bli tacksamma för att det finns människor som helhjärtat vill ägna sig åt sådan här verksamhet! Jag menar, med deras inställning/policy är det ju verkligen inte konstigt att många familjehem söker sig till privata intressen/organisationsverksamhet istället! I( alla fall enligt min mening.
Men hur känner ni och hur gör ni? Jag skulle gärna vilja få veta, få till en diskussion om det här.
Vänlig hälsning från en blivande fostermamma
P.S. Tyvärr får jag in en massa 8r i min text beroende på att ungdomen vi hade i somras här förstörde mitt tangentbord, sorry. Jag ska köpa nytt så fort som möjligt.
Hur gör ni alla andra? Fortsätter ni ert förvärvsarbete? Orkar och hinner ni med det? Är jag en dålig människa som vill stanna hemma och ägna mig åt det här? Jag kände senaste gången vi vat på vår utbildning när jag nämnde det här lite grann att en av familjehemskonsulterna, kallas dem så? Svarade lite arrogant att kommunen inte går in och betalar så högt arvode att det kan kompensera en inkomstbortfall för någon längre tid än just den närmsta tiden för att knyta ann till varandra.
Jag svarade då tillbaka att det var inte heller vad jag påstod, jag bara sa hur jag känner inför uppdraget.
Suck, jag skulle ju önska att människor tog mig på dem orden jag sa och inte lägger in extra värderingar! Borde inte kommunerna bli tacksamma för att det finns människor som helhjärtat vill ägna sig åt sådan här verksamhet! Jag menar, med deras inställning/policy är det ju verkligen inte konstigt att många familjehem söker sig till privata intressen/organisationsverksamhet istället! I( alla fall enligt min mening.
Men hur känner ni och hur gör ni? Jag skulle gärna vilja få veta, få till en diskussion om det här.
Vänlig hälsning från en blivande fostermamma
P.S. Tyvärr får jag in en massa 8r i min text beroende på att ungdomen vi hade i somras här förstörde mitt tangentbord, sorry. Jag ska köpa nytt så fort som möjligt.