Ta emot bebis med hjärnskada?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Ok, det är bra, vi har en liten förskola där vi bor också med bara något fler barn än hos er. Det är också väldigt lugnt i omgivningarna, vilket känns som en fördel=inte så mycket intryck att bearbeta.

Tusen tack för all information och alla tankar från er alla, det har verkligen varit till hjälp! Vi har pratat och pratat dagarna i ända nu känns det som, och kommit fram till att vi vill gå vidare och se hur barnets hemkommun tänker sig att en placering av liten ska se ut. Det får vi förhoppningsvis besked om i veckan, så håll tummarna för att allt faller på plats då... våra tankar känns i alla fall lite klarare nu! :razz:

Kram på er!
 
Vilken frustration... När vi äntligen trodde att vi kommit fram till något mötte vi på oväntat motstånd, och magkänslan just nu är inget vidare. Redan när de ringde med det definitiva beskedet att liten hade en hjärnskada (först kunde de inte säga det) så sa jag att om vi ändå vill gå vidare så vill vi i så fall prata med och få chans att ställa frågor till läkare eller sjuksköterska som varit inblandad i vården av liten. Fick till svar att org skulle prata med kommunen först, vilket är förståeligt.

Pratade med dem igen och sa att vi bestämt oss för att vi vill gå vidare, och sa igen "men vi vill förstås veta allt som går att säga om liten", fick då till svar att det går inte att säga hur det kommer att bli i framtiden. Försökte igen förklara att nej, det förstår vi, det vi vill veta är hur det ser ut nu: Var i hjärnan skadan sitter, hur omfattande den är etc.

Så pratade även min man med dem och fick exakt samma respons! Han blev lika frustrerad han, hade försökt säga flera gånger att vi förstår mycket väl att det inte går att säga något om framtiden utan det vi vill veta är naturligtvis hur läget är nu, vilken del av hjärnan som är skadad och i vilken omfattning. Fick till svar att det vet inte läkarna... Ok...Det känns som att allt vi säger tolkas som att vi vill ha facit om framtiden när det enda vi vill är att få alla fakta som finns om den fysiska skadan i dagsläget. Är det verkligen för mycket begärt??? Och varför verkar de tycka att det är så konstigt, det vi frågar efter? Hade barnet haft benbrott hade det väl varit logiskt att få veta vad som är brutet? För oss känns det här lika självklart.
 
I dag har vi MR där ser man exakt vad och hur mycket som är skadat. Drar slutsattsen att väldigt mycket är skadat där av deras avighet. Om man försöker mörka redan nu hur ser framtida sammarbete ut då????

Bara mina tankar...
Kram till er båda i denna jobbiga sitts.
 
Ja, jag vet inte om den här personen vi pratar med missförstår med flit eller omedvetet, för att det känns som att vi hela tiden får svaret att ingen vet hur det ser ut i framtiden, när det vi frågar efter är hur det ser ut nu. För naturligtvis vet läkarna hur det ser ut nu, med själva skadan, och det är ju det vi vill veta. Som du säger, de har ju möjlighet att ta bilder av hjärnan och det är självklart att de har gjort det i ett sådant här fall.

Kan vara så att vi haft otur med den vi pratat med de senaste gångerna, för den här känslan har ingen av oss haft innan. Men som det är i nuläget så är vi ganska avvaktande. Vi får se, förstår inte kommunen heller vår önskan att få svar på de här frågorna så känner vi inte att det funkar att gå vidare. :/

Kram.
 
Min erfarenhet är att soc oftast är helt främmande från fysiska skador o sjukdomar- de är inkompetentea när det gäerl det- de är osäkra o därför har de nog svårt att förstå det som ni begär.... Det är min erfarenhet av vår Liten med hjränskada.... De känns bortkomna...o vilsna....o det hjälper inte oss!!
 
Äntligen en bra känsla i magen! Hade möte idag med org vi går genom och fick bra info om liten, mycket bättre än vid de frustrerande telefonsamtal vi haft på sistone :claphappy: Så nu tar vi nya tag och avvaktar rättsligt beslut eftersom en förälder motsatt sig omhändertagande.
 
Ja, bebisen är i jourhemmet nu, och vi väntar på beslut om omhändertagande. Innan dess lär det inte hända så mycket, men det känns spännande att det rör lite på sig i alla fall :D
 
Hur har det gått med bäbisen ? i december tog vi emot en liten bäbis som då var 3 månader, h#n har varit med om svår misshandel och har haft en omfattande hjärnblödning pga yttre våld. Som genom ett mirakel ser allt bra ut med liten just nu och vi bara njuter av bäbistiden här :love: men vi har ju förstås stora frågetecken över framtiden. och vi får inte heller glömma att vi själva ligger sömnlösa många timmar och funderar och ältar, VEM kan göra ett så litet knyte så illa?? Mycket starka känslor har det varit för oss i takt med att vi knyter an till liten.
 
Hej, vad skönt att höra från någon mer i en liknande situation, och att det än så länge ser så bra ut med er liten! Har det gått bra med anknytning från litens sida också? Då är er liten lika gammal som den placering som ev är aktuell för oss. :razz: Hoppas vi kan följa och stötta varandra om det blir så att liten får flytta in hos oss.

Här blev det ytterligare en "besvikelse" idag, då vi skulle ha haft möte med barnets hemkommun i eftermiddag och hoppades komma någon vart, men det blev inställt eftersom en av dem var sjuk. Så det blir mer väntan...både för oss och för jourhemmet, som inte alls var tänkta att ha liten så länge som det lär bli.

Samtidigt väntas besked från rätten i dagarna (även datumet för när ärendet skulle upp i rätten blev uppskjutet en gång, det verkar nästan som att det har gått troll i det här...), så det formella beslutet är fortfarande inte klart. Ingen väntar sig nåt annat än att omhändertagandet ska gå igenom, men det är klart att 100 procent säker går det ju inte att vara. Hur var det för er, lika segdraget som för oss eller gick det smidigare?

Förstår att det snurrar mycket i huvudet på er, samma här. För att ett ev framtida umgänge med bio ska funka så försöker jag att inte tänka så mycket i termer av vem som har gjort det här, eller rättare sagt jag gjorde det väldigt mycket när vi först fick förfrågan men har försökt släppa det. I dagsläget är det tätt med umgängen och telefonsamtal mellan bio och jourhemmet. Hur har ni det med umgängen? Ofta, sällan, funkar det bra eller dåligt?
 
Även om det går ååå så långsamt så går det iaf framåt! Domen om lvu har gått igenom och till veckan ska det inställda mötet bli av. Håll alla tummar ni har.... :rollhappy:
 
Å nu, nu ni! Idag har jag pratat med min chef (som vetat om att detta varit på gång) om att jag kommer att behöva vara ledig. Ärendet ska formellt tas upp i nämnden i slutet av månaden, men i går hade vi ett jättebra möte med Litens hemkommun där jag fick klartecken för att börja förbereda ledighet! :rollhappy: Så fort beslut är taget ska vi lägga upp en plan för hur Liten ska flytta från jourhemmet och hem till oss. Känns så otroligt pirrigt och spännande! :banan:
 
Vi tog ju för ett halvår sedan imot en liten med hjärnskada. Men jag tveka aldrig.
Vi fick ju lämna åter liten så vet ju inte hur det kommer gå.
Nu är det på tapeten igen, för tillfället avblåst. Men jag sa Ja rakt upp och ner på stående fot.
Nu får vi vänta och se vad som händer.
Jag är SÅ redo. Vill bara fara och shoppa loss!
 
Oj, vad spännande WoodyBuzz! Ja, det minns jag, det var där läkaren tog tillbaka sin anmälan eller?

Vad är det som gör att det blivit avblåst nu? Förstår precis hur du känner dig, själv satt jag uppe igår och gick igenom gamla barnkläder och sorterade ut det som kan bli användbart. Ändå så är jag samtidigt fortfarande rädd att det inte ska bli av, eller bli som för er förra gången, även om det inte alls är samma omständigheter här.

Tala om hur det går! :)
 
Hej på er, idag firar vi tre veckor med Liten :claphappy: Det har gått över förväntan! :) Det känns självklart att hen är en del av vårt liv. Svårast var att ha besök av bekanta med en liten i ungefär samma ålder, då blev det så tydligt vad hen inte kan. Annars gläds vi väldigt mycket åt de framsteg Liten gör, för framsteg gör hen verkligen.

Borde kanske flytta över till en annan tråd, men har en fråga till er som tagit emot mindre barn som varit utsatt för misshandel: Kan känslouttryck för rädsla börja komma när barnet känner sig tryggare? Vi upplever att Liten de senaste dagarna börjat reagera väldigt tydligt med att rycka till då det är plötsliga ljud eller annat som hen inte är beredd på, något sådant visade hen inte innan. Nu har Liten iofs hämtat sig väldigt bra och utvecklats sedan hen börjat med en ny medicin, så det kan ju även ha med det att göra. Det jag är nyfiken på är era erfarenheter, har ni upplevt att barnet så att säga går igenom sitt register av känslouttryck och prövar dem ett i taget med er för att se responsen? Så som ett annat barn skulle göra i tidigare ålder. Spädbarn rycker ju annars till vid plötsliga ljud.

Kram!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp