Hej!
Jag vill bara skriva av lite... Vi fick frågan om vi var intreserade att bli kontakt familj får en liten som är några år äldre än vår bio. För var vi intresserad, men sen hände ingenting.
Nyss ringde de igen, men då var vi inte så säkra att det var uppdraget för oss och om det var rätt tid för oss, med så mycket annat på gång nu. Min man var tveksam om vi orkar, med egna små barn och utan enfarenhet (uppdraget var ganska enkelt på pappret men man vet aldrig). Så tackade vi nej, istället av att ta deras tid för utredning.
Men fortfarade... det känns lite fel. jag har det svårt att säga nej. Om det skulle fungera bra? Om de inte hittar någon annan snabbt? Jag känner om jag skulle bara ansvaret och skulden för det. Jag försöker inte tänkta så mycket på det, och hoppas att det skulle känna bättre snart (och jobbar mycket, så jag är upptagen hela tiden).
Ni som har mer enfarenhet av att tacka nej - hur känner ni, hur hanterar ni detta?
Corri
Jag vill bara skriva av lite... Vi fick frågan om vi var intreserade att bli kontakt familj får en liten som är några år äldre än vår bio. För var vi intresserad, men sen hände ingenting.
Nyss ringde de igen, men då var vi inte så säkra att det var uppdraget för oss och om det var rätt tid för oss, med så mycket annat på gång nu. Min man var tveksam om vi orkar, med egna små barn och utan enfarenhet (uppdraget var ganska enkelt på pappret men man vet aldrig). Så tackade vi nej, istället av att ta deras tid för utredning.
Men fortfarade... det känns lite fel. jag har det svårt att säga nej. Om det skulle fungera bra? Om de inte hittar någon annan snabbt? Jag känner om jag skulle bara ansvaret och skulden för det. Jag försöker inte tänkta så mycket på det, och hoppas att det skulle känna bättre snart (och jobbar mycket, så jag är upptagen hela tiden).
Ni som har mer enfarenhet av att tacka nej - hur känner ni, hur hanterar ni detta?
Corri