Re: Morgan Alling
Morgan Alling har varit www.morganalling.com/
För många kom Morgan Allings sommarprat 2009 som en chock. Den populära skådespelaren, som gjort avtryck på så väl Dramaten-scener som i "Let's dance", avslöjade en mardrömslik uppväxt. Barnhemsbarn, fosterbarn, kastad från familj till familj. Misshandel, myndigheters svek, hemlöshet, ständig otrygghet. När signaturmelodin till "Sommar i P1" klingat ut strömmade reaktionerna in - och bokförlaget knackade på dörren. Den självbiografiska boken "
Kriget är slut" blev en succé.
– Jag har inget ansvar för vad vuxna människor gjorde mot mig som barn, men det var jag som fick ta skiten. Och den försvinner inte för att man blir vuxen. Det är så himla mycket ilska och besvikelse, säger han och tillägger:
– Det är ju så med oss som kommer underifrån och krigar som satan för att överleva. Vi är jävligt bra på att kriga, men sen när vi vunnit kriget så är det fan tomt. När jag själv hade fått allt jag strävade efter så kunde jag inte ta emot det, eftersom hela min uppväxt har präglats av att när det är bra, så blir det dåligt. "Nu är jag hos en ny familj, då kommer jag att ryckas upp igen. Är det lugnt, då kommer det en örfil snart."
En person kom att göra hela skillnaden för Morgan Alling. Mötet med Anna-Maria, som i dag är hans fru, och mamma till deras gemensamma barn. Och det brutala uppvaknandet när hon lämnade honom.
– Jag blev kär, wow - henne ville jag leva med! Men jag var livrädd för kärleken, för att bli lämnad. Det eviga ifrågasättandet och testandet: "Du kommer att lämna mig" - "Nej, det gör jag inte". Och jag duckade när hon ställde krav, såg det som bevis på att hon inte älskade mig som jag var. Jag var inte närvarande i relationen. Det blir väldigt tröttsamt i längden, och det blir ju en självuppfyllande profetia, säger han och fortsätter:
– Anna-Maria gjorde slut med mig. Hon sa "Jag kan inte leva med en människa som lever i sina minnen, istället för med mig. Du kan inte straffa mig för vad människor har gjort mot dig som barn, jag är inte dem." Och det var så jävla bra. Mina rädslor gjorde att jag inte litade på henne.
– Jag var tvungen att bevisa för Anna-Maria att jag visst står här, att jag kan gå vidare med vårt liv tillsammans. Och det var svårt. Och läskigt. På många sätt mycket jobbigare än att få örfilar som barn.
Han pratar om att bryta inkörda mönster. Om att så många av våra reaktioner och känslor präglats i oss av det vi varit med om.
– Om man vill få en relation att fungera, om man vill bli pappa - en bra pappa, då måste man deala med de där gamla rädslorna.
Den resan, och familjelyckan som det resulterade i, är något han vill berätta om från Södra teaterns scen. En föreställning som han turnerat runt i landet med och som väckt starka reaktioner.
Alla typer av människor kommer fram. Företagsledare som berättar vad som hände dem när de var 10-12 år