Träffar och hembesök innan inflytt?

hej!
Hur har det sett ut för er som öppnat upp era hem för tonåringar, hur många gånger innan inflytt har ni träffats och hur många gånger har tonåringen varit hem till er och hälsat på?
 
Vi har först mötts på soc på att "se" varandra.
Det mötet är också avgörande om det är någon idé med hembesök eller inte.
Går vi vidare har den tänkta placeringen gjort hembesök hos oss.
Där efter har flytt planerats.
Beroende på tid har de ibland till bringar mer tid med oss innan flytt, ibland har de kommit några dagar efter.
 
Vi fick ett besök där soc bio och ungdom kom hem till oss. En månad senare damp hen ner hos oss oplanerat mitt i juletider. Men tanken var att bara ha ett besök ändå och hrn hade redan sagt Ja.
 
Vi sågs 1, 5 tim och då var vi familjen, socialtjänst och god man. Sen gav båda parter klartecken inom ett dygn. Därefter sågs vi ett par timmar till vid ett senare tillfälle och sen var det dags för inflytt en dryg vecka senare. Inte mycket att vinka på och killen hade inga andra direkta alternativ i närområdet att välja på, vilket han var ganska medveten om.
 
Tack Solrosa
Förstår att det kan se väldigt olika ut, vi har en ev. placering på G och hur upplägget inför hitflytten ska se ut varierar från var gång vi har kontakt med soc. Så nu känns det mer som att det blir som det blir och kanske inte alls som vi planerat.
 
Ja, jag har ingen större erfarenhet men förra gången var det inflytt utan möte före. Denna gången är det tänkt som en långvarig placering och möjlighet gavs till ett par möten. Jag får säga att socialtjänsten i fråga är jättebra i varje kontakt vi har haft med dom. Så nöjda är vi.
 
Är även jag väldigt nyfiken. Har nu kommit såpass långt att vi haft soc, bio samt barnet på besök hos oss. Vi trodde allt var i princip klart (under förutsättning att bio var nöjd med oss) då vi tackat nej till andra placeringar osv. Mötet gick bra men på slutet säger barnsekr till barnet att " du behöver ju inte bestämma dig nu" samt föreslår att om hen bestämmer sig kan vi börja träffas då och då för att hitta på olika roliga aktiviteter. Vi känner väl att givetvis kan vi hitta på roliga saker tillsammans som en del av "inskolningen" men vi är inte beredda på att ta ledigt från jobb osv utan ersättning för att agera kontaktfamilj vilket hen själv egentligen från start istället ville ha. Min fråga är, när börjar isf vanligtvis placeringen? Vid tidigare placering har vi gjort på samma vis, dvs ca 2-3 träffar med kommun och sedan bios och ev "barnet" sen har det då direkt bestämts om placering när soc, vi och bio har känt att det varit rätt. Men inte har en tonåring fått styra allt som hen själv önskar.

Under mötet hos oss uttryckte även barnet att hen verkligen inte tycker om barn (vilket vi har 2 små hemma). Detta gör mig lite tveksam då detta alltid är en av mina första frågor vid förfrågan om placering. (Vad tycker placeringen om barn, är hen van vid barn, kan hen tänka sig att bo med barn, samt har placering ett utåtagerande beteende?)

Hoppas på lite råd, trots att jag lägger mig i någon annans tråd <3
 
Vi skulle tacka nej till placering som gillar inte barn, då vi har 3 ganska små. Och när vi skulle få en tonåring då var det en flicka som ville vara en förskolelärare och sommarjobbade på en förskola. Då var det inget problem och hon fick träffa vara barn också så de skulle kunna känna varandra också.
Men en placering som gillar inte barn, är inte van och kommer från en familj utan syskon, då kanske finns det bättre familjer, typ 2 vuxna med utflugna barn.
Och vissa kommuner faktiskt erbjuder lönebortfall för inskolning och utredning, vet att Stockholm gör det (om man frågar efter detta).
Corri
 
Ja va ska man säga...jag hade fått förfrågan om två små killar...en i taget...en skulle kolla på andra ställen...en hade bättre där han va på instutition...förmodligen kommunens egna...men så fick jag förfrågan om en tjej...lite speciellt...jo tack de vill jag lova..fick förfrågan lite löst på onsdagkvällen..de skulle ringa med mer info på torsdagen...sen anlände de på fredagen...de va rätt lugnt..men de dök upp saker lite allt eftersom under mötet...jag skulle ha total koll..tjejen fick inte va inte va själv på rummet..de skulle gå efter en lista...ok så långt...men sen börjar de fråga om jag har djur..nää för de står att de är djurfritt..har haft hund längre tillbaka men inte nu...ok hon vill gärna ha hund..kan du skaffa en..öhh näää...okk men du kan fundera på de...jaha men vems är hunden sen då om hon inte stannar...öjjj jo den är ju din..jaha..och jag tål bara vissa raser och vem bekostar den...öh jo de är ju din hund så du får betala..jo jag tackar..15-20 000 kr...NEJ TACK...andra kvällen stack hon..just de ja...hon brukar stick inom loppet av 3 minuter...de glömde vi nog säga...tredje kvällen stack hon...just de ja..hon har bara fått vara ute tillsammans med personal...öhhh..VA!...just de ja skolan är inte fixad och hon har bara gått i skolan 2-3 timmar om dagen..jippie jag har just blivit arbetslös...och de lovade fixa med vabb genom bup...nä de får du göra själv kom de nu...vilket de inte ens hade skickats över...och här säger de så lätt är de inte att få sånt och de skulle hemkommunen fixa...jag hjälpte henne fixa en ny mobil och la ut en massa pengar...ett par dagar efter så träffar hon grannens dotter...de frågade på kvällen om de fick gå ut med hunden..ja runt kvarteret sa jag för de är mörkt nu...1 timme senare var de inte hemma..jag var ilsken som ett bi...svarar inte på nya mobilen...batteriet dött som vanligt...då ser jag dem komma...jag sa tack då tar jag mobilen...den är min rör den inte..ja jag har betalat..då sätter hon headsetet i och går bort mot grannens...mamman står ute...henne har hon inte träffat innan..jag höjer rösten..hon går fortare...då blir mamman sur att jag härjar..och varför har jag inte talat om för henne att jag har ett barn hemma hos mig..varför har jag henne inlåst...vänta lite nu..jag visste inte att jag måste informera grannarna...men förklarar...honär sur att jag pratar öppet för de är tystnadsplikt..nope sorry och jag har inget sagt som har nått med det att göra...jag är irriterad att de är så smidigt att sätta hörlurar i..inte lyssna bara vända och gå när man inte vill göra saker...eller helt enklet sticka...gissa vad som händer...jodå...grannen tycker att jag har låt in henne inte låtit henne få ha frihet...att hon inte får träffa kompisar...så japp..nu bor hon hos grannen...inte ens en utredd sådan...med föräldrarnas tillåtelse...gör jag är labil pengatokig och jag vet inte vad allt...misstänker att de är grannen för nu försöker hon få våran kommun att tydligen ta över detta...härjar lite här och lite där...jösses amalia...det började bra med första placeringen...men om de nu ska ske så fort med en placering...hur sjutton vet man att man har fått all info från början...JAG FICK DET INTE!!...de ville inte ens att jag skulle gå på min brors 30årskalas..för hon skulle inte träffa killar äldre än henne...hmmm...undra hur de ska gå nu när hon har frihet hos grannen...LYCKA TILL !!!
 
Ja, det verkar ju rörigt. Informationen verkade brista om vad flickan behövde.
Undrar lite varför du skulle ta telefonen ifrån henne. Var den urladdad så är det ju inte så konstigt om hon inte svarade. Och att ta den ifrån henne är ju väldigt provocerande. Och att bli arg som ett bi...? Man kommer inte långt med det. Ett lågsffektivt och lugnt bemötande är mer effektivt. Barn och ungdomars tillit får man när man gjort sig förtjänt av det, inte genom att vara arg och tvär.
 
Jo för att den lilla fina saken köpte jag för mina pengar ett par dagar innan...kostade ju bara 7500 med försäkring...stora fina pengar..men varje gång jag försökte få tag på henne...så var batteriet "dött"...hur stor chans tror du att den var död VARJE gång...4 dagar efter man hade köpt den och jag hade varit dum hela den helgen sa hon..japp..mobil och kläder för över 1000 kr...bio och äta ute...de va bara fredagen...var iväg hela den helgen...sen avslutades de snabb på tisdagen då denna tjej fixade slutet...och denna tjej hade fått till sig att gå runt kvarteret var ok...och detta var sent på kvällen...klockan var nästan 22.30...13 år..och när det hade gått över 1 timme var hon inte hemma...men...spelar inte så stor roll nu...det hennes föräldrar gjorde sen avslutade de hela så att säga....hon visste precis hur man trycker på knappar och utnyttjade det...de måste jag dock säga...väldigt duktig...hon stack stup i kvarten...hon hörde aldrig va man sa för hon stoppade smidigt headsetet i öronen...men man hade skikit..hmm..ja jag höjde rösten för annars hörde hon inte för som hon sa..."jag hade ju headsetet i"..de blev lite ologiskt...om hon inte i ena sekunden hörde vad jag sa..för hon som hon sa hade hörlurarna i...hur kunde hon då höra hur jag skrek...hon hörde ju inte sa hon precis innan...nåja...detta är nu mer ett avslutat kapitel...och jag vet nog varför hon tycker jag "skriker"...det är åtgärdat...eller iaf på i startgroparna...nya hörapparater på G-..jag hör ju inte själv att jag höjer rösten så mycket !!! så nu ska det problemet försvinna iaf..:D
 
Jo för att den lilla fina saken köpte jag för mina pengar ett par dagar innan...kostade ju bara 7500 med försäkring...stora fina pengar..men varje gång jag försökte få tag på henne...så var batteriet "dött"...hur stor chans tror du att den var död VARJE gång...4 dagar efter man hade köpt den och jag hade varit dum hela den helgen sa hon..japp..mobil och kläder för över 1000 kr...bio och äta ute...de va bara fredagen...var iväg hela den helgen...sen avslutades de snabb på tisdagen då denna tjej fixade slutet...och denna tjej hade fått till sig att gå runt kvarteret var ok...och detta var sent på kvällen...klockan var nästan 22.30...13 år..och när det hade gått över 1 timme var hon inte hemma...men...spelar inte så stor roll nu...det hennes föräldrar gjorde sen avslutade de hela så att säga....hon visste precis hur man trycker på knappar och utnyttjade det...de måste jag dock säga...väldigt duktig...hon stack stup i kvarten...hon hörde aldrig va man sa för hon stoppade smidigt headsetet i öronen...men man hade skikit..hmm..ja jag höjde rösten för annars hörde hon inte för som hon sa..."jag hade ju headsetet i"..de blev lite ologiskt...om hon inte i ena sekunden hörde vad jag sa..för hon som hon sa hade hörlurarna i...hur kunde hon då höra hur jag skrek...hon hörde ju inte sa hon precis innan...nåja...detta är nu mer ett avslutat kapitel...och jag vet nog varför hon tycker jag "skriker"...det är åtgärdat...eller iaf på i startgroparna...nya hörapparater på G-..jag hör ju inte själv att jag höjer rösten så mycket !!! så nu ska det problemet försvinna iaf..:D
Hej IckaL. Tänkte bara ge dig några råd inför framtiden och eventuella kommande placeringar. Att ta emot tonåringar med ofta en hel del i bagaget kräver ett stort tålamod och långsiktigt tänk. Det tar tid att bygga upp en relation och bäst resultat får du om du istället behärskar ditt humör när det inte går som du tänkt och istället håller dig lugn. Målet är ju att få flickan att känna sig trygg och önskad. Att få en tonåring att passa tider är oftast bara det ett jobb normalt. Och många bakslag får man räkna med på vägen. Jag tänker att du kanske kunde hanterat situationen med att istället tagit emot henne när hon kom med " Å vad bra att du kommer nu för jag började bli lite orolig över att det hänt dig något" ( hon var ju faktiskt bara på en hundpromenad med grannflickan) . Alltså vad jag menar är att resultatet man vill uppnå är att hon så småningom ändrar sitt beteende och vill höra av sig om hon t.e.x är försenad. Men om hon istället känner sig kritiserad och "påhoppad" så kommer du aldrig nå dit. Mitt råd är att du försöker förstärka det hon gör bra även om hon gjort något fel. Hon kom ju faktiskt hem även om hon var sen och det var ju bra.
Det tog mig ca 5 mån med min nuvarande placering som växt upp utan några som helst gränser och omsorg från bio. Hade mer eller mindre drivit runt på gatorna sedan 5-6 års ålder. Det gällde alltså att gå varsamt fram och ha kortsiktiga mål för att nå de långsiktiga. Och det har varit värt mödan kan jag lova. Visst händer det att hen fortfarande kan vara sen men hör alltid av sig numera. Och det där med urladdad mob har nog de flesta med tonåringar erfarenhet av :)
Att jobba med tonåringar som haft det tufft och kanske tappat tilliten till vuxna kräver ett stort mått tålamod och jag hoppas du inte tar illa upp av mina råd som bara är välment.
 
Jodå goda råd..men detta var 3e gången samma dag hon gjorde exakt samma sak...och varje gång...va mobilen död...tre gånger samma dag med en splirrans ny telefon...och efter samtal med mamman tycker hon de är helt ok att tjejen flyttar in hos min granne...där de är typ som hemma...ser ut som...tjejen mötte hon samma eftermiddag...och mamman i samma ögonblick...ärligt talat..om tjejen försvinner mer eller mindre...när en promenad runt kvarteret tar 5-10 minuter..och hon inte kommit hem på över en timme...de är beckmörkt ute och klockan är runt 22.30...hade inte du med blivit upprörd...nåja..detta är inte ett problem längre..inte för min del...mamman lät henne flytta in hos min granne...som nu försöker få det att skrivas över till vår hemkommun...så hon kan få bli familjehem...lycka till har hört från säker källa att hon är hos kronofogden...så de lär nog inte hända....

Jodå men ibland tryter tålamodet...speciellt när det händer flera saker samma dag...nu har jag hört av närmsta grannen att hon sagt att jag har haft henne inlåst och överbevakad....haha ja ytterdörren har varit låst...har alltid dörren låst när jag är hemma...och jag satte på larmet annars hörde jag inte närhon smet...hon sket ju dock i att larmet gick..va ju inte hennes problem..och övervakad...japp...på order av hemkommunens social...om hon gick ut ensam var jag tvingad att ha kontakt med henne var 10e minut...så jag vet inte vem man ska skylla de på...eftersom hon stack kunde jag ju knappast se till att mobilen var laddad innan hon gick ut...visade sig att hon hade ju inte ens fått vara ute själv för hon stack inom loppet av 3 minuter...och de sista hade hon tydligen bara fått vara ute med personal...de funkar knappast när man är ensam...så ja...tro fanken de att man är upprörd när hon inte svarar eller kommer hem...när jag hade order som det...
 
Jag väljer att besvara din undran om inte jag också hade blivit upprörd över att den unge kom 1 Tim försent och det var beckmörkt ute. Nej inte speciellt. Jag hade varit glad över att hon faktiskt kom tillbaka. Jag vill inte på något sätt göra dig mer upprörd än du redan verkar vara men att ungdomen kommer försent och ignorerar samtal och sms tror jag alla varit med om som arbetar med ungdomsplaceringar. Och speciellt i början på placeringen är det nog mer regel än undantag. Och att det måste få ta tid att bygga upp en tillit. Det görs inte på några dagar. Nu vet jag ju inte vad som är orsaken till att flickan är placerad men det är inte ovanligt att ungdomar placeras p.g.a någon beteendestörning hos denne. Den information du givit om henne tyder på det. Och då måste man inse att det tar tid att bygga en bra relation och en förändring och att det ofta blir en tuff tid de första månaderna. Det allra största jobbet blir att motivera den unge till att vilja en förändring. Och det gör man inte riktigt genom en konfrontation. Det trappar oftast bara upp konflikten vilket inte gynnar er relation alls. I min värld så är graden av " brott" att komma försent eller smita ut bland det lindrigaste du kan råka ut för såvida den unge faktiskt återvänder. Så åter igen: försök att se det positiva i det som sker och uppmuntra just det. Och sätt rimliga mål. För min del så hade jag varit nöjd med att hon faktiskt kom tillbaka och inte försvann. Det skapar ju förutsättningar att jobba vidare på.
Och nästa gång Soc ställer orimliga krav
som att näst intill bli fångvaktare så säg nej till det. En ungdom som inte alls får röra sig ute själv ska inte placeras i familjehem.

Och att man inte får all information från Soc vid placeringar är tyvärr heller inte ovanligt. Det kommer ofta mycket som man inte visste om eller räknat med från början. Ibland tror jag att de t.o.m undviker att berätta en hel del, då de tror att man kommer säga nej, och chansar på att det kommer gå bra ändå.

Hoppas det går bra för både dig och flicka i framtiden.
 
Ja eftersom hon nu mer bor hos grannen....så är de grannens problem...eller ja..med tanke på att hon inte har någon som helst koll på sin egen tjej så lär de väl snarare bli så att jaja ni kommer hem när ni önskar...jag kanske är hemma då...ha de så gott...hennes ungar har fått ta hand om varandra...är väl bara att hoppas att de får till ett lvu någon gång...för annars är de nog bara en tidsfrågan förrän ryggsäcken är öppnad igen..tyvärr...
 
Topp