Vårt lånebarn hade två kompisar på besök.
första kvällen gick jättebra. Killarna var trevliga och gick självmant och la sig vid 22.30 tiden.
Andra kvälen händer det som inte får hända. Killarna gick ut vid 18 tiden och fick tid att de skulle vara hemma absolut senast 23.
ca 21.30 ringer polisen. 2 av dem blir hemkörda varav vårt lånebarn är ett av dem. Kompisen som är 2 år äldre fick polisen släpa in för han kunde inte stå på benen.
Men vi har bara druckit öl försäkrade lånebarnet.
Efter en stund börjar kompiskillen må sämre och det var svårt att få kontakt med honom. Jag ringer en ambulans som kommer efter en stund.
3:e killen kommer hem strax innan ambulansen.
Alla 3 har druckit men den älsta 16 år åker till sjukhuset med min man i släptåg. på sjukhuset blir han ännu sämre och hamnar på intensiven. han har alla utvändiga tecken på att han tagit något mer än bara alkohol.
Jag ringer killens föräldrar strax innan ambulansen kommer och pappan sätter sig i bil för att köra 21 mil hit.
På morgonen kommer de förbi innan de åker hem. Pappan säger att proverna inte visar mer än alkohol. Men de hade haft ett samtal med barnläkaren som konstaterar att det var nära ögat. Hade jag inte ringt ambulansen då jag gjorde det så hade killen förmodligen inte överlevt.
Jag skakar när jag skriver detta.
Nu får lånebarnet en hel del konsekvenser av det inträffade. Bla reseförbud till hemorten på minst 1 månad.
Till oss sa han det klassiska att han bara druckit 2 öl. Välidgt stora öl måste det ha varit
Det är inte riktigt så att man spyr som en gris på morgonen efter 2 öl.
Men hur skall vi återuppbygga förtroendet för honom. Han är bara 13 år ska jag tillägga. Hur ska vi få honom att förstå att det blir konsekvenser av det man gör? det är lätt att vara ångerfull dagen efter när man är bakis men sen då?
A
första kvällen gick jättebra. Killarna var trevliga och gick självmant och la sig vid 22.30 tiden.
Andra kvälen händer det som inte får hända. Killarna gick ut vid 18 tiden och fick tid att de skulle vara hemma absolut senast 23.
ca 21.30 ringer polisen. 2 av dem blir hemkörda varav vårt lånebarn är ett av dem. Kompisen som är 2 år äldre fick polisen släpa in för han kunde inte stå på benen.
Men vi har bara druckit öl försäkrade lånebarnet.
Efter en stund börjar kompiskillen må sämre och det var svårt att få kontakt med honom. Jag ringer en ambulans som kommer efter en stund.
3:e killen kommer hem strax innan ambulansen.
Alla 3 har druckit men den älsta 16 år åker till sjukhuset med min man i släptåg. på sjukhuset blir han ännu sämre och hamnar på intensiven. han har alla utvändiga tecken på att han tagit något mer än bara alkohol.
Jag ringer killens föräldrar strax innan ambulansen kommer och pappan sätter sig i bil för att köra 21 mil hit.
På morgonen kommer de förbi innan de åker hem. Pappan säger att proverna inte visar mer än alkohol. Men de hade haft ett samtal med barnläkaren som konstaterar att det var nära ögat. Hade jag inte ringt ambulansen då jag gjorde det så hade killen förmodligen inte överlevt.
Jag skakar när jag skriver detta.
Nu får lånebarnet en hel del konsekvenser av det inträffade. Bla reseförbud till hemorten på minst 1 månad.
Till oss sa han det klassiska att han bara druckit 2 öl. Välidgt stora öl måste det ha varit
Det är inte riktigt så att man spyr som en gris på morgonen efter 2 öl.Men hur skall vi återuppbygga förtroendet för honom. Han är bara 13 år ska jag tillägga. Hur ska vi få honom att förstå att det blir konsekvenser av det man gör? det är lätt att vara ångerfull dagen efter när man är bakis men sen då?
A