Tyvärr så får jag den känslan......men jag kan ha fel

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
1

1683

Guest
Jag blir väl "lynchad" efter det här inlägget..... men jag kan inte låta bli!
Ser det allt för ofta bland oss! Ja både här på sidan och även i samhället.
JAG TYCKER DENNA SIDA ÄR HELT SUVERÄN, DET ÄR SÅ HIMLA MYCKET SOM SKRIVS OCH DISKUTERAS SOM ÄR TILL HJÄLP FÖR OSS ALLA.SÅ MYCKET KÄNSLOR, ENGAGEMANG,BRA JOBB, KÄRLEK, OMTANKE OCH KLOKA ORD....... men även en annan sida kommer upp till ytan då & då tycker jag.
Rent spontant kan jag tycka att det aldrig får vara/bli så att man blir jour/familjehem p.g.a att man "måste ha in en inkomst" för att ens situation ser ut på ett visst sätt....
Vi vet alla att dessa arvoden vi får in för det jobb vi utför är alldeles för låga egentligen och att ingen av oss blir rika på att hålla på med det vi gör....
VI GÖR DET FÖR ATT VI BRINNER FÖR DET, i grund och botten så tror jag att det bör/måste vara så.VI MÅSTE ÄLSKA DET VI GÖR OCH VI MÅSTE SE DET SOM OERHÖRT VÄRDEFULLT!Det är en förutsättning tror jag i alla fall!
Sen är det ju så att man själv inte ska behöva gå "bankrutt" för att utföra det vi gör och man ska självklart ha både bra arvode och rätt omkostnads del men ibland tyvärr så får man ändå en känsla av att det tyvärr finns dom som ser det här med att bli jour/familjehem som en sista utväg på ens egna situation...
Och så tycker jag inte att det ska få vara.
Dessa barn som placeras måste få komma till ett tryggt och stabilt hem både vad det befträffar familjens ekonomi och familjens sociala,mentala och fysikska bitar.....
Jag vet inte, jag kanske har fel men så känns det ibland!
 
Jag tror inte särskilt många behåller det här jobbet om dom inte brinner för det....... För det skulle man aldrig orka när man jobbar/är tillgänglig 24 timmar om dygnet.....

Hur många tar sig an svåra bokstavsbarn/tonåringar, missbrukare, traumatiserade :angel: :angel: , kriminella, psykist sjuka anhöriga om man inte brinner för det.

Möjligen att helt nya kan glorifiera det och tro att det är lättförtjänta pengar men har man varit med några år så vet man snart att så är inte fallet.

Så jag har inte samma känsla som dig utan jag tror att 99% här inne brinner för sitt jobb eller vad vi nu kallar det. Annars skulle dom inte orka.
 
Jag är nog lite tokig..... Måste erkänna att jag aldrig skulle vilja göra något annat än just det jag gör i dag och sedan 16 år tillbaka. Att kunna ta emot ett barn är en gåva. Att kunna hjälpa en förälder är en förmån. Det är en högvinst att kunna slussa hem ett barn till tryggt och förbättrat hemförhållande om det fungera.
Är 50+ och har med en vis sorg aldrig fått biologiska barn, så jag vet inte hur det är. Men jag har fått så många glädje stunder tillsammans med andras barn, som jag tar mig rätten till att kalla mina ungar.
Kalla vad du vill idiot eller en människa som brinner för sitt uppdrag här i livet...... :bow
Jag behöver inget guld eller massor av pengar på banken. Min huvudkudde är fylld av gott mod och gott samvete.
Men jag förstår din tanke..... :D
 
Jag tror inte att det är särskilt många som kastar sig in i familjehemsuppdrag för att fixa sin dåliga ekonomi. Det är placeringskommunen som ansvarar för utredning och ställningstagande om familjehemmens motiv till att ta emot barn i sina hem. De kollar ju upp hur den ekonomiska situationen ser ut. En och annan guldgrävare finns ju så klart, men de är inte överrepresenterade. Däremot finns det en massa andra som skriver skit om oss som är familjehem och det är snarare dessa som tror att vi tjänar storkovan. Jag slutade läsa sådana artiklar för ett antal år sedan och idag retar jag inte ens upp mig om jag skulle råka snubbla över någon sådan text.

Det som är intressant då det gäller familjehemmens ekonomi är att vi förväntas ge upp så mycket för varje enskilt barn, för att sedan läggas åt sidan då uppdraget är avslutat. Detta har inte hänt mig, men jag har känt av vibbarna och har några "kolleger" som råkat ut för det. Kommunerna tycker att att man inte ska tänka på detta som ett jobb, det är tabu att säga, och det är ju heller inget förvärvsarbete. När sedan ett barn flyttar vill man kanske ha ett "nytt barn" eftersom man ser det här som ett sätt att leva. Säger då kommunen att det inte finns något barn just då, eller att de vill att man vilar sig- ska man då äta gräs? Vad jag vill säga är att det inte är helt enkelt att ge upp sitt förvärvsarbete. Man ska inte vara beroende av familjehemsuppdragets inkomster, men man ska helst finnas tillgänglig 24-7 för placeringen som kanske kräver att en vuxen är hemma heltid. Och så vips, flyttar barnet. Har man lagt fem-sex år på detta utan att förvärvsarbeta är det kanske inte superenkelt att få ett jobb hux flux. Våra villkor är inte goda, det kan ingen påstå. Att vara familjehem är att göra något som man tycker man är bra på. Jag har gott samvete och de barn som flyttat härifrån tycker att det har varit bra här. Att behandla våra lånebarn väl och respektera dem, att tycka om att umgås med dem och våga sätta gränser och ge kärlek- det är vi bra på! Jag har bestämt mig för att satsa på lilla :angel: men jag kan inte säga upp mig från mitt jobb heller. Nu har jag tagit tjänstledigt och min arbetsgivare säger att efter ett år är det bara att välja. Säg upp dig eller börja jobba! Min ekonomiska situation är inte dålig, jag vill ha :angel: här för att jag tycker om den lilla personen och tror att jag kan ge :angel: den allra bästa barndom som går att få (efter omständigheterna). Jag tycker att det är de tongångar som råder här i vårt forum och hoppas att det fortsätter vara så.
 
HELT SUVERÄNT SKRIVET!!!!
Så fantastiskt att du gör just det du gör!!!
Imponerande med sådana som dig! Visst tror jag att dom flesta tänker, tycker och känner som du, vilket är underbart!!!!
Men......
Ville inte alls missuppfattas men det finns en del som man blir lite konfunderad över hur dom tänker......och varför dom egentligen gör det dom gör.
Men precis som inom alla andra områden så finns det ju "nötter" även här bland oss även om man nu absolut inte vill tro det!
Lycka till i framtiden och fortsätt gör det du gör allra bäst......att ta emot och ta hand om dom små :angel:
 
Håller också med....precis så jag känner inför det vi gör!

Och självklart finns det folk som är avundjuka på oss....för att vi kan och vill!!

Ha en skön dag!!
 
Jag tror faktiskt inte riktigt på familjehemuppdragen som pengamaskin, helt enkelt för att det betalar sig ganska dåligt. Men jag tror dock att en del som skriver här på forumet ser det som en fredad plats att ställa sina frågor helt öppet och rakt på sak. In real life kan man fråga andra familjehem om ekonomiska frågor och det sker på ett mer samtalsmässigt sätt. kroppsspråk, andra frågor, bekymmer om familjehemsvärlden, helheten helt enkelt. När man är inne på ekonomiforumet är det sådana specifika frågor man har och det kan låta lite krasst eftersom det är bara ekonomin man pratar om.

Sparris
 
Dessutom så beror nästan allt på vilken sorts placering man får/har så det är svårt att diskutera hypotetiska problem, man får ta det den dagen det kommer. Men pengar är konkret och går att fråga om.
 
Hej
Tillhör oxå dom som älskar det jag gör .Och skulle inte vilja hålla på med något annat .Men tyvärr precis som många som är familjehem .Är man " beroende" av att få ett arvode. För att vara just familjehem och få hålla på med det man älskar.Det handlar inte om att man på något sätt enbart skulle göra det för pengar .Men som med allt här i livet så kostar det .Och att vara familjehem innebär .Mer slitage på hus, saker, större bil mm . Jag har själv valt att vara hemma heltid ,och min sambo jobbar 4 dagars vecka .För att vi vill finnas till för våra :angel: .Detta kanske gör oss lite extra sårbara om vi inte skulle ha några :angel: Inte så att vi inte klarar oss .Men vid ett ev längre uppehåll skulle jag nog behöva ut och jobba med annat .Detta tycker inte jag gör oss som sämre familjehem .Vi värderar annat i livet än pengar . Vi känner oss enormt rika .Den dan då våra :angel: mår bra. Finns nog en anledning till att sk rika inte tar några :angel: Kräver för mycket jobb och för lite betalt och dom har andra prioteringar.Så visst kan det låta krasst ibland när man ställer en ekonomisk fråga .Men är nog i 99% av fallen inte så girigt som det låter .

Mvh Vilda Barn ( Härliga Barn )
 
Jag eller vi (hela familjen) älskar det vi gör. Vi är både familjehem och kontaktfamilj till barn med diagnoser. Jag har studerat på högskola i flera år för att bättre kunna tillgodose barnens behov.

Nu funderar vi på att ta emot fler placeringar vilket gör att jag isf måste vara hemma på heltid och att min man eventuellt kommer att gå ner lite i arbetstid.
Min chef kommer inte acceptera att jag är hemma med tjänstledighet längre utan isf måste jag säga upp mig. Om jag säger upp mig blir detta min enda inkomst och dämed "ett jobb" vilket gör att jag till viss del blir beroende av inkomsten. Är det fel?
 
Jag har inte sagt att det/något är fel! Det va bara en tanke som slog mig...
Jag är själv ett kontrakterat Jourhem via våran kommun men ibland tyvärr så tycker jag mig kunna märka såna tendenser!
Jag påstår inte att det är så hos alla och jag pekar inte ut någon speciell men jag vet att det finns och det tycker jag är trisst för dessa barn är det sista dom behöver en ostabil familj mentalt/känslomässigt och även ekonomiskt!
 
Jag hoppas inte du tog illa vid dig, dit svar kände lite smått otrevligt.... Isf ber jag om ursäkt.

Jag tror som sagt att det är väldigt få personer som gör detta för pengarnas skull, det är ett otroligt tufft och tidskrävande "jobb". Hela familjen engageras både känslomässigt och tidsmässigt. Man "jobbar" dygnet runt alla dagar och är aldrig ledig. Nej jag tror inte att så många gör detta för pengarna då det är enormt dåligt betalt med tanke på hur mycket man lägger ner.

Visst det kan säkert vara så att någon gör det men troligtvis blir de inte långvaraiga eftersom att man gasnka snabbt kommer på vad det innebär. Att vara familejhem är i mina ögon allt annat än ett enkelt sätt att tjäna pengar på.

Men jag ställer samma fråga och hoppas att fler vill svara och att ingen tar illa upp.

Anser ni att det är fel att "bara" "jobba" som familjehem? Om man nu vill sattsa på att vara familjehem för att man älskar det man gör?


problemet blir ju att man blir beroende av en placering..... hur man löser det vet jag faktiskt inte?
 
Re: Tyvärr så får jag den känslaenn......men jag kan ha fel

Jag förstår inte riktigt, betyder det att man skulle göra ett "sämre" jobb med barnen för att man får en inkomst? Det problemet finns ju inte inom skola/fritids/vård där får man ersättning för det man gör.

Jag tycker det är bra att man tänker på barns trygghet och försöker ha en så bra ekonomi som möjligt. Är det sen så att man ska stå till förfogande och kunna infinna sig på viss tid m.m m.m som jourhem då Är det ju ett jobb eller? Och som någon skrivit innan rötägg finns alltid och inom alla områden.

/Lilla ja
 
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att "bara" jobba med detta OM man hade samma trygghet som vid anställningar.
Pensioner, a-kassa o s v.......
Problemet är ju att det är ett UPPDRAG och uppdrag får man arvode för.
Hela familjen vore gagnad av att en kunde "vara hemma" på heltid i familjehemmet.
Slippa tjänstledigt vid möte och andra kontakter.
Umgängen för förskolebarn skulle kunna vara på vardagar istället för att ligga på helgerna.
 
Jag är hemma på heltid det är ett svårt steg att ta. Men jag har alldrig ångrat mej. Känns helt rätt för våran familj. :banan: . Tänker som så att har vi ingen placering och det drar ut på tiden så får jag väll hoppa in och vikariera nån stans, med något...........:roll: :roll

/ Vivan
 
Jag är också hemma på heltid - det är världens bästa "jobb" :claphappy:

Önskar förstås att man hade samma rättigheter som vid ett "på riktigt" jobb men det blir kanske så.....någongång i framtiden!
 
Även jag är numera hemma på heltid mer 3 :angel: .
Slutade mitt arbete som nattsjuksköterska för 3 år sen och har inte ångrat en sekund. Men visst blir man beroende av att ha placeringar som täcker utgifterna, konstigt vore väl annars. Men å andra sidan är det ju inte helt säkert på arbetsmarknaden heller (även om nattsköterskejobben brukar vara rätt säkra kort).

Har man riktigt svåra placeringar så går det bara inte att kombinera förvärvsarbete med uppdragen, då blir det halvdåligt resultat på bägge fronter.
 
Funderar ofta på att säga upp mig och vara hemma på heltid och bara hjälpa andra familjer och barn, men hur blir det med pensionen? Ska visst vara lite pensionsgrundande men inte mycket, eller? Har en mamma som varit familjehem som får en jättedålig pension pga att hon jobbat deltid och varit familjehem. Någon som vet hur det fungerar idag?

Tråkigt att behöva tänka på pensionen men .....Skulle vara roligare att få göra det man tycker om.

Man ska pensionsspara desto mer.... eller? Någon som har ngt bra tips?
 
Jag har ett pensionssparande via min bank, för som du skriver så blir pensionen lidande på att arvodet inte är pensionsgrundande. Å andra sidan kan man kanske hålla på ett par år extra som familjehem och på så sätt skjuta upp pensionen och därigenom få ett högre månadsbelopp.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp