Uppgiven...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej på er alla!

Har varit medlem på detta forum sedan 2009, men det är första gången jag skriver här. Har varit inne och läst nästan dagligen för att finna stöd och tips.

Jag har en placering sedan februari 2009, en :angel: på 11½ år. Från början var det bara tänkt som en akutplacering då barnet inte kunde bo kvar i sitt dåvarande familjehem. Då jag fanns i barnets närhet, erbjöd jag mig att h*n kunde bo hos mig under tiden soc letade efter ett nytt familjehem. Soc hade problem att hitta ett nytt familjehem, vilket ledde till att vi bodde ihop oss och h*n önskade stanna kvar hos mig. Blev utredd och godkänd!

Nu till mitt problem...jag har efter tre år ingen ork kvar. H*n anses inte som ett "problem-barn" då placeringen är på grund av föräldrarnas psykiska hälsa. Soc och andra som träffar :angel: n lite sporadiskt ser en glad och social individ, men tyvärr är inte detta sanningen.

:angel: n förstår ej hur man skall bete sig i andra personers sällskap, avbryter andra som pratar,
lägger sig i samtal som överhuvudtaget inte rör :angel: . Ingen empati. Surar när något
inte passar h*n**, det räcker att någon skall göra något där h*n inte skall delta och då
blir h*n "skitsur" och surar i dagar. Manipulerar omgivningen med sitt glada sätt och sitt
strålande leende.

Sköter inte skolan h*n vill bara se på tv, spela dataspel eller spela fotboll och handboll. Ljuger,
lovar och lovar, att sköta sig i skolan, att göra läxan, att göra som vi kommit överens om,
men icke. Har alltid ursäkter, gör aldrig något fel, det har alltid varit någon annan som ..... .
Är kaxig med otrevlig attityd. Tycker att jag är världens sämsta och mest elaka mamma som
finns eftersom det blir konsekvenser av dåligt beteende, men vill inte ha någon annan efterom h*n får resa på semester, får fina kläder och andra presenter från mina föräldrar och deras syskon samt från mina syskon.

Är det fel av mig att inte vilja längre? Jag känner att min ork är slut och att jag är på väg att bryta ihop. Har varit sjukskriven tidigare och bad då soc om hjälp. Jag bad om avlastning en helg i månaden, men det kom inte på tal för att det var inte bra med fler vuxna i :angel: ns liv. De tyckte att mina föräldrar skulle rycka in. Vilket de gjorde, men jag blev besviken då jag anser att det var en lätt utväg för dem.

Tacksam för alla synpunkter och förslag!
 
Min spontana direkta reaktion: Va bra att dina föräldrar ställde upp som avlastning. Fick de 600 kr / dygn arvode och 150kr/ dygn i omkostnad, av socialen??????
 
Snäckan sa:
Hej på er alla!

Har varit medlem på detta forum sedan 2009, men det är första gången jag skriver här. Har varit inne och läst nästan dagligen för att finna stöd och tips.

Jag har en placering sedan februari 2009, en :angel: på 11½ år. Från början var det bara tänkt som en akutplacering då barnet inte kunde bo kvar i sitt dåvarande familjehem. Då jag fanns i barnets närhet, erbjöd jag mig att h*n kunde bo hos mig under tiden soc letade efter ett nytt familjehem. Soc hade problem att hitta ett nytt familjehem, vilket ledde till att vi bodde ihop oss och h*n önskade stanna kvar hos mig. Blev utredd och godkänd!

Nu till mitt problem...jag har efter tre år ingen ork kvar. H*n anses inte som ett "problem-barn" då placeringen är på grund av föräldrarnas psykiska hälsa. Soc och andra som träffar :angel: n lite

sporadiskt ser en glad och social individ, men tyvärr är inte detta sanningen.



:angel: n förstår ej hur man skall bete sig i andra personers sällskap, avbryter andra som pratar,
lägger sig i samtal som överhuvudtaget inte rör :angel: . Ingen empati. Surar när något
inte passar h*n**, det räcker att någon skall göra något där h*n inte skall delta och då
blir h*n "skitsur" och surar i dagar. Manipulerar omgivningen med sitt glada sätt och sitt
strålande leende.

Sköter inte skolan h*n vill bara se på tv, spela dataspel eller spela fotboll och handboll. Ljuger,
lovar och lovar, att sköta sig i skolan, att göra läxan, att göra som vi kommit överens om,
men icke. Har alltid ursäkter, gör aldrig något fel, det har alltid varit någon annan som ..... .
Är kaxig med otrevlig attityd. Tycker att jag är världens sämsta och mest elaka mamma som
finns eftersom det blir konsekvenser av dåligt beteende, men vill inte ha någon annan efterom h*n får resa på semester, får fina kläder och andra presenter från mina föräldrar och deras syskon samt från mina syskon.

Är det fel av mig att inte vilja längre? Jag känner att min ork är slut och att jag är på väg att bryta ihop. Har varit sjukskriven tidigare och bad då soc om hjälp. Jag bad om avlastning en helg i månaden, men det kom inte på tal för att det var inte bra med fler vuxna i :angel: ns liv. De tyckte att mina föräldrar skulle rycka in. Vilket de gjorde, men jag blev besviken då jag anser att det var en lätt utväg för dem.

Tacksam för alla synpunkter och förslag!


ÅÅÅ vad jag förstår dig!!! Det känns liksom inte värt det, man blir bara som en trasa och ändå verkar inte barnet nöjd. Vi bad om hjälp med två av våra och hade en kontaktperson som förslag, hon kommer en gång per månad hon får 450kr/barn och 500kr i reseersättning (hon har en bit) Vi tänker inte låta någon göra vårat jobb utan lön, gud va utnyttjad man verkar kunna bli av soc ibland.
Känn efter i djupet hur vill du ha det? Du vill väl må bra! Hur mycket arvode har du, kan det kännas bättre om dom gör en regäl höjning?
MVH jag som förstår.
 
Har flrsökt skriva 3 ggr men haft problem med nätet av o til så det går inte iväg!!! :bounce:
Du ska ha möte idag...kanske hinner du se det här...

Jag undrar om skolan reagerat på barnetsbeteende- de träffar ju barnet ofta o kan ju vara svårare att manipuöera, som med soc. Kanske kan du får skolans hjälp att beskriva barnets problem och beteende? Undra också om ngn har pratat med barnet vad som är ok och inte ok- det är ju ett barns om uppnått en ålder så man kan börja se konsekvenser av sitt sätt att vara på??!! Även m man haft en tuff start i livet och slits mellan olika världar så får man inte bete sig hur som helst!!

Har barnet förmåga att anpassa sig socialt? Eller kanske r det ngt som fattas det? BUP inblandat? Hjälp från skolan?

DEt är inte fel av dig att inte vilja mer! Att orka eller inte är en svår fråga...ställer mig samma fråga om jag ska orka o då har jag inget barn somhar särskilda behov på det sättet utan av andra skäl o här är det föräldrarna som är problemet...o soc... Kan ju vara extra svårt för ´dig att inte orka, då du hade kännskap til barnet sedan innan...kan vara svårare att då känna att man inte orkar...bara anar jag... :littlesad

Jag hoppas nu att detta går iväg- en förkortad version av mina förra inlägg som försvann...men iaf lite tankar...nu ska vi på umgänge...
 
Gör mitt bästa... sa:
Har flrsökt skriva 3 ggr men haft problem med nätet av o til så det går inte iväg!!! :bounce:
Du ska ha möte idag...kanske hinner du se det här...

Jag undrar om skolan reagerat på barnetsbeteende- de träffar ju barnet ofta o kan ju vara svårare att manipuöera, som med soc. Kanske kan du får skolans hjälp att beskriva barnets problem och beteende? Undra också om ngn har pratat med barnet vad som är ok och inte ok- det är ju ett barns om uppnått en ålder så man kan börja se konsekvenser av sitt sätt att vara på??!! Även m man haft en tuff start i livet och slits mellan olika världar så får man inte bete sig hur som helst!!

Har barnet förmåga att anpassa sig socialt? Eller kanske r det ngt som fattas det? BUP inblandat? Hjälp från skolan?

DEt är inte fel av dig att inte vilja mer! Att orka eller inte är en svår fråga...ställer mig samma fråga om jag ska orka o då har jag inget barn somhar särskilda behov på det sättet utan av andra skäl o här är det föräldrarna som är problemet...o soc... Kan ju vara extra svårt för ´dig att inte orka, då du hade kännskap til barnet sedan innan...kan vara svårare att då känna att man inte orkar...bara anar jag... :littlesad

Jag hoppas nu att detta går iväg- en förkortad version av mina förra inlägg som försvann...men iaf lite tankar...nu ska vi på umgänge...

Tack för ditt svar!
Beslutet är fattat, jag har gett upp... Fy f*n, jag kommer aldrig mer att ta emot ett barn. Dessa känslor är mer än vad jag klarar av.

Vad det gäller dina frågor om skola och BUP...
Jag skrek högt för 1½ år sedan (var då sjukskriven pga detta) och lyckades få soc att kontakta BUP. Efter 10 minuters enskilt samtal med :angel: konstaterade psykologen att h*n är som vilken annan 10-åring som helst. Ville ställa mig upp och skrika där och då, hur kan man bara kläcka ur sig ngt så dumt om ett barn som har ett bagage med hämtning av polis hos föräldrarna, barnhem och annat familjehem?! Soc accepterade detta, de tyckte förmodligen att det var skönt, då slapp ju de att bry sig mer. Ville jag ha avlastning skulle det som sagt vara mina föräldrar.

Pratade med :angel: ns mentor häromdagen som då uttrycker oro över :angel: ns beteende och attityd. De har enligt mig försökt att sopa det under mattan för lång tid, men en knytnäve i en annan elevs bröstkorg var tydligen vad som behövdes för att de skulle reagera.

Vad det gäller att prata med :angel: om uppförande, jodå, det är gjort av mig, tidigare mentorer, mina föräldrar, mina syskon. :angel: säger att h*n förstår och det tror jag faktiskt att h*n gör, men h*n skiter i det helt och hållet. H*n tycker att regler inte är till för h*n**.

Soc tycker att h*n har en stor social kompetens, men de blir lurade så det sjunger om det. H*n har social kompetens när det gäller deras 30 minuters möten, men om inte h*n står i centrum så fungerar det inte. Försökte att förklara detta i mitt första inlägg.

Jag tror att soc anser att det inte ska vara några problem med :angel: eftersom det är föräldrarna som är problemet, inte h*n. Jag har gett upp vad det gäller att få deras förståelse. Jag hade en kontaktperson som jag skulle få stöd av, som jag skulle kunna ventilera med. Varenda gång jag tog upp något så fick jag bara till svar att jag skulle tänka på :angel: ns bagage. Jag kände mig som världens sämsta förälder efter ett tag, så jag låtsades att allt var bra. Till slut fick jag en ny kontaktperson, en helt ljuvlig person, men skadan var skedd...

Mitt problem nu är att jag inte får några svar från socialen om hur vi går vidare. Jag vill berätta för :angel: n men soc ger mig inget svar mer än att vi inte ska berätta i nuläget. Jag känner mig som världens största lögnare. Jag vill att h*n ska få tid att bearbeta det och att jag finns där för att svara på frågor.

Finns det någon som kan ge mig svar på hur ni har gjort eller hade gjort om ni var i min sits?
 
Använd ljudupptagningen på mobilen och spela in åt soss.....jag har använt mobilen att filma en liten :angel: som gick bärsärkagång, svor och skulle döda allt.........(ängeln var 6 år) Det var en nyttig upplevelse för soss....dom satt tysta länge vid mitt köksbord när dom sett filmen på mobilen :angel
 
mitt tidigare inlägg ang ersättning till DINA föräldrar var mer för att förtydliga. Det är självklart att du ska ha avlastning av personer som SOC har utsett och godkänt. Soc kan ALDRIG kräva avlastning via familjhemmets släkt och vänner.

jag kan förstå dig att det är jobbigt med BÅDE barnet och SOC som inte tror dig.
 
Har jag föstått dig rätt,Snäckan, så har du redan tagit ditt beslut att avsluta uppdraget- oroligt undrar jag hu du mår nu? O har barnet fåå reda på det än? :?
 
Gör mitt bästa... sa:
Har jag föstått dig rätt,Snäckan, så har du redan tagit ditt beslut att avsluta uppdraget- oroligt undrar jag hu du mår nu? O har barnet fåå reda på det än? :?

Du har förstått det rätt...jag har sagt upp uppdraget som familjehem. Det är tungt och det har gråtits många tårar och fler lär det bli.

Efter samtal med soc ska vi inte säga något till barnet än, inte förrän de vet var barnet hamnar efter mig. Jag vacklar fortfarande, vet inte om jag tycker att det är rätt, men jag kan inte komma med motargument till varför jag tycker att :angel: ska få reda på det innan ny familj är hittad.

Tusen tack för din omtanke!
 
Kan inte heller helt förstå att det ska väntas.... :? . Som du skrev tidigare -att då hade barnet kanske hunnit vänja sig, ni prata mera....

Sänder kramar till dig ,i massvis- och gråt så mkt du vill- det är en sorg....
 
Snäckan, det är ABSOLUT INTE ditt fel att det blir så här.Dessa barn är ju bara till låns. Vissa flyttar soc på vissa säger vi upp, andra rymmer. Du ska INTE ha dåligt samvete. För den tid som låne har bott hos dig har låne med sig hela livet. DU har gett av dig själv till en annan liten människa. Tyvärr så får vi inte alltid det stöd vi skulle behöva ifrån soc. DET är inte familjehemens fel.

Men jag förstår inte, hur länge ska barnet bo kvar hos dig nu. Du har väl en uppsägningstid??
Då får väl soc ordna ett jourhem, det tar ju bara någon timme. Det är ju inte bra för varken DIG eller BARNET att barnet är kvar när du nu är helt slut.

Vi har också sagt upp placeringar. och det dåliga samvetet är ett bekant ansikte. Men i dessa lägen så får barnet det bättre någon annan stans. DET kan jag lova dig.

Styrka till dig och skynda på soc.
 
snäckan jag missade en sak.

när vi väl berättat för barnet att det måste flytta till ny familj. Då har jag tagit på mig hela skulden och sagt att det beror inte på dig utan det är JAG som inte orkar, jag måste ha mer tid för mig själv. jag är inte en så stor och stark mamma som jag trodde. Det finns så många bättre familjer som har väntat länge på ett barn som dig.men jag finns kvar, Du får ringa och skriva när du vill.om du vill så hälsar vi på dig.
 
Gör mitt bästa... sa:

Hej på er!

Det har varit en jobbig tid och det är fortfarande jobbigt. Det har varit många hårda ord mellan mig och socialen, men nu har vi väl lugnat ner oss från båda hållen.
jag kände mig väldigt kränkt vid flertalet tillfällen, men det berättade jag högt och tydligt för dem.

Just nu är :angel: på besök i sin nya skola. H*n hälsar på sin nya familj denna helgen. Jag har fullt förtroende för den nya familjen. Utstrålar massor med värme och omtanke. De har mycket mer erfarenhet som familjehem än vad jag hade så jag tror det kommer att bli väldigt bra för :angel:

Flytten går nästa helg, så det har gått väldigt fort när allt väl började rulla på. Kan inte föreställa mig hur jag kommer att må när det väl är dags, men jag måste komma ihåg att det är för bådas bästa. :angel: meddelade själv socialen att h*n ville fortsätta att träffa mig och detta gick de med på, så nu ser jag fram emot "umgänge" där vi kan ha kul och bara tycka om varandra.

Tack för er omtanke!!
 
Du är en mycket klok mamma som har insett att DU inte kan och orkar allt.
Vi har lånebarn och med det innebär inte att det ska/kan funka... vi har inga garantier...

Hoppas att detta inte har avskräckat dig för all familjehemsvård i framtiden...

Men Du har gett socialtjänsten en fajt och det ska du ha en eloge för
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp