Ett av våra bästa beslut är att vi blev familjehem.
Glädjeämnena blir många. Känslan att kunna hjälpa någon som behöver stöd och hjälp är bra. Att kunna dela med sig och erbjuda ett eller flera barn en trygg plats , ett hem.
Min erfarenhet genom åren är att den största utmaningen som familjehem är kontakten med biologiska föräldrarna och ibland nära släktingar.
När avsaknad av förståelse för barnens bästa uteblir och vi som familjehem får lägga ner massor med tid och mycket kraft för att få föräldrar att förstå eller i samtal som inte leder någonstans.
Den biten är komplicerad. Att vara diplomat och balansera sig fram genom samtal är ibland en stor utmaning. Och jag kan känna att man blir väldigt ensam i detta många gånger.
Man vill ha en fungerande dialog med bios men man hamnar o kläm mellan bio och soc beslut.
Känner ni igen er?
Hur tänker ni?
Hur tacklar ni dessa utmaningar
Glädjeämnena blir många. Känslan att kunna hjälpa någon som behöver stöd och hjälp är bra. Att kunna dela med sig och erbjuda ett eller flera barn en trygg plats , ett hem.
Min erfarenhet genom åren är att den största utmaningen som familjehem är kontakten med biologiska föräldrarna och ibland nära släktingar.
När avsaknad av förståelse för barnens bästa uteblir och vi som familjehem får lägga ner massor med tid och mycket kraft för att få föräldrar att förstå eller i samtal som inte leder någonstans.
Den biten är komplicerad. Att vara diplomat och balansera sig fram genom samtal är ibland en stor utmaning. Och jag kan känna att man blir väldigt ensam i detta många gånger.
Man vill ha en fungerande dialog med bios men man hamnar o kläm mellan bio och soc beslut.
Känner ni igen er?
Hur tänker ni?
Hur tacklar ni dessa utmaningar