vad gör vi!!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jo....på det viset...men hur skulle det gå om han hade vardagsansvaret????
Att vara en bra förälder till ett placerat barn tror jag många förståndshandikappade klarar......men om dom har allt ansvar....jag tvivlar.... :?
 
Men...det finns ju många olika grader (om man kan säga så) av utvecklingsstörning för guds skull, att dra alla över samma linje är inte särskilt varken realistiskt eller något man kan avgöra utan alla fakta runt familjen och föräldrarna vilket vi abslolut INTE har!

Vi har egentligen ingen aning om vad dessa bio klarar och inte klarar eller hur de lever och inte lever!


För övrigt så låter det som en tuff tid för TS och hennes/hans familj och det får jag verkligen hoppas att det ordnar sig för alla på bästa sätt!
 
EJE sa:
Jo....på det viset...men hur skulle det gå om han hade vardagsansvaret????
Att vara en bra förälder till ett placerat barn tror jag många förståndshandikappade klarar......men om dom har allt ansvar....jag tvivlar.... :?


som jag skrev så klarar inte "våra" föräldrar av att ta hand om ett litet barn på heltid själva men under andra förutsättningar så tror jag att fadern skulle göra det. och man kan ju som sagt ha olika " grader" av förståndshandikapp. Det behöver inte vara avgörande i frågan om man kan vara förälder. sedan så kan man ju vara en bra förälder utan att ha möjligheten att ta allt ansvar
 
Alltså vi måste våga se lite längre här.

Jag ser inte bara risker med utvecklingstörda och små barn.
Jag ser minst lika många risker med att utvecklingstörda och stora barn.
Just tonåren är en kritisk tid då en utvecklingstörd förälder riskerar att inte kunna räcka till för sin tonåring.
Har dessutom barnet någon diagnos så behöver ju föräldern ofta försvara barnet inför skolpersonal och andra vuxna. Föräldern måste kunna hjälpa barnet ur en mobbingsituation osv. Jag kan då tänka att det lätt blir så att en utvecklingstörd förälder inte tas på fullt allvar av skolan och därför lätt "körs över". Det blir svårt att bli tagen på allvar och då riskerar barnet också att inte få rätt hjälp.

Visst måste en individuell bedömning ske men ämnet får ändå inte vara så tabu att prata om att vi bara ser situationen ur bioförälderperspektiv.
Jag håller med EJE här.

Om en person har en diagnos utvecklingstörd så vet vi ju en hel del om vilka brister som finns. Vi får ju inte stoppa huvudet i sanden och säga att vi inget vet om handikappet för det finns ganska mycket kunskap och ingen får den diagnosen om inte kriterierna för diagnosen uppfylls. Då borde vi också kunna räkna ut vilka risker det finns för barnen att växa upp i en familj där föräldrarna har en utvecklingstörning.

Tolmia
 
det finns ALLTID risk att en förälder inte "räcker till" OAVSÄTT om det finns ett handikapp eller inte. Jag tycker att det är både fördomsfullt och orätvist att säga att alla människor med minsta förståndshandikap inte kan vara bra föräldrar.

är ämnet tabu?
stoppar någon huvudet i sanden?

och alla som ÄR förståndshandikappade men INTE har någon diagnos OCH är bra föräldrar....vad gäller för dem?? eller existerar ingen sådan?
 
Så fruktansvärt Jonna! Soc. har gjort detta enbart av kortsiktigt sparbeting. Det soc. skulle bannemej anmälas! Jag blir upprörd åh det starkaste!
Jag har inga bra råd att dela med mig av heller, men det här är ju mer än fruktansvärt!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp