Allt känns så tungt just nu, vår äldsta bio-dotter som är 10 år är inne i en så jobbig period. Hon är mammig, vill sitta i knäet hela tiden, har ont i magen och vill inte gå till skolan. bara vara med oss föräldrar hela tiden. Hon vill inte längre leka med kompisar utan bara går runt och deppar. Jag har tagit kontakt med Bup och vi har påbörjat samtal där. men tankarna maler hela tiden, är det livet som familjehem/kontaktfamilj som gör att våra egna barn börjar må dåligt. vi har en 6-åring med diagnos på heltid samt flera kontaktbarn med tung problematik och flera av dem har förlorat en förälder. hur förklarar man för en 10-åring att dessa föräldrar lever ett helt annat liv än vi med droger, kriminalitet och psykiska problem. Vill inte dra in henne för mycket i deras problem, är rädd att hon bara ska oroa sej ännu mera.har funderat på om jag ska försöka börja jobba med något annat men vet inte med vad, vi är ju egentligen ganska duktiga på det vi gör. men tänk om vi drar ner vår egen familj i träsket????HJÄLP :bounce: