Jag har funderat ett bra tag på det du skrev och kommit fram till att du har tur, underbara människor runt dig :claphappy: .
Först tänkte jag att det är klart..... jag har en benägenhet att tala om min åsikt högt i vissa lägen
Det har varit en del nyheter om familjehem och därmed diskutioner , som t ex flickan som dog i ett familjehem . Dommen från allmänheten är alltid negativ och hård med tillägg om att det är så typiskt .... ha barn för pengarna o s v. Jag är tyst och lyssnar. Till slut bara måste jag korrigera deras fantasier med hur det faktiskt ÄR. Just det här med hur mycket pengar familjehemmen tjänar och hur lite de gör för barnen och om de verkligen bryr sig om barnen är återkommande utspel. :bounce:
Det här är inte människor jag känner utan kan vara på bussen eller ett kafé eller en affär. Jag ber inte om tillstånd att blanda mig i deras prat . Jag bara gör det . Om dom anser att dom har rätt att hitta rena fantasier om hur saker fungerar anser jag att jag äger större rätt att korrigera . Slutklämmen om inget annat fungerar på dom är : Jag vet mer än dig , Jag har varit placerad själv ... har du det ??? ..... Jag vet vilken skillnad familjehem gör och att de i vissa lägen faktiskt räddar liv . :claphappy:
Men faktum är att jag känner andra familjehem som får höra liknande , men dom säger inte mycket och på ett sätt upplever jag dem mer sårbara och utsatta än mig själv . Dom vill ha så lite uppmärksamhet som möjligt för att inte riskera att hamnar i rampljuset och därmed hamnar i blåsväder .
Likadant med sådana som varit placerade . Dom är ofta tysta om att dom varit det för att inte bli dömda även om dom har samma kännslor som jag har för mina fosterföräldrar :love: .
Exempel : en som jag känner mycket väl sedan 10 år tillbaka berättade för 4 år sedan att hon varit placerad och att när hon sa att hon åkte hem till mamma var det fostermamman . Jag frågade varför hon inte sagt något och hon förklarade att sedan tonåren så hadde hon lärt sig den hårda vägen att DET ärman tyst om . Sedan att hon visste om mig hadde hon inte tänkt på .... djupt rotad rädsla för påhopp.
Det må vara att jag är korkat dumdristig ... men jag tänker INTE vara tyst när folk behöver höra sanningen .
Och i övrigt bugar jag mig och hyllar familjehemmen vardagshjältarna
:claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy:
Först tänkte jag att det är klart..... jag har en benägenhet att tala om min åsikt högt i vissa lägen
Det har varit en del nyheter om familjehem och därmed diskutioner , som t ex flickan som dog i ett familjehem . Dommen från allmänheten är alltid negativ och hård med tillägg om att det är så typiskt .... ha barn för pengarna o s v. Jag är tyst och lyssnar. Till slut bara måste jag korrigera deras fantasier med hur det faktiskt ÄR. Just det här med hur mycket pengar familjehemmen tjänar och hur lite de gör för barnen och om de verkligen bryr sig om barnen är återkommande utspel. :bounce:
Det här är inte människor jag känner utan kan vara på bussen eller ett kafé eller en affär. Jag ber inte om tillstånd att blanda mig i deras prat . Jag bara gör det . Om dom anser att dom har rätt att hitta rena fantasier om hur saker fungerar anser jag att jag äger större rätt att korrigera . Slutklämmen om inget annat fungerar på dom är : Jag vet mer än dig , Jag har varit placerad själv ... har du det ??? ..... Jag vet vilken skillnad familjehem gör och att de i vissa lägen faktiskt räddar liv . :claphappy:
Men faktum är att jag känner andra familjehem som får höra liknande , men dom säger inte mycket och på ett sätt upplever jag dem mer sårbara och utsatta än mig själv . Dom vill ha så lite uppmärksamhet som möjligt för att inte riskera att hamnar i rampljuset och därmed hamnar i blåsväder .
Likadant med sådana som varit placerade . Dom är ofta tysta om att dom varit det för att inte bli dömda även om dom har samma kännslor som jag har för mina fosterföräldrar :love: .
Exempel : en som jag känner mycket väl sedan 10 år tillbaka berättade för 4 år sedan att hon varit placerad och att när hon sa att hon åkte hem till mamma var det fostermamman . Jag frågade varför hon inte sagt något och hon förklarade att sedan tonåren så hadde hon lärt sig den hårda vägen att DET ärman tyst om . Sedan att hon visste om mig hadde hon inte tänkt på .... djupt rotad rädsla för påhopp.
Det må vara att jag är korkat dumdristig ... men jag tänker INTE vara tyst när folk behöver höra sanningen .
Och i övrigt bugar jag mig och hyllar familjehemmen vardagshjältarna
:claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: :claphappy: