Varför så svårt!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag vet inte riktigt men detta forum består av så många fina föräldrar som sliter å sliter för sina bio o :angel: tänk om vi kunde samlas på ett ända ställe, då skulle vi utstråla så mycket värme kärlek och erfarenhet att allt grymt försvann flera mil runt oss.

Att då 2013 fortfarande ha svårt att prata ekonomi måste vi jobba bort. Vi har inte tid eller ork att hålla på att schaffsa om pengar hit eller dit. Mitt råd till alla Begär högsta ersättningar rakt över. en :angel: kan vara hur lugn o go i början men utveklas till :evil: när den får trygghet hos oss. Och då mitt i smeten måste vi löneförhandla för :angel: kräver så mycket av oss att vårat liv påverkas helt horribelt tycker jag

Kör hårt där ute glöm inte den där extra kramen eller vänliga leendet, vi kan förändra så mycket och tusentalet familjehem gör mirakel varje timme här och nu.

Mikkeman
 
Ny här o har inga placeringar än, men väntar:)
jag tror det hela handlar om att det fins två läger. De som ser familjehem som ett arbete där man samtidigt gör nåt fint för andra människor eller de som ser det som att man gör nåt fint för andra människor och så få man lite ersättning för det. Och dåverkar det vara som att det blir fult att ställa lönekrav. Som att man inte kan ga goda avsikter och samtidigt få bra betalt. Vilket blir väldigt konstigt tycker jag. Byt ut jobbet familjehem mot tex läkare. Och fundera sen över, gör en läkare sämre eller bättre jobb av högre lön? Om hon får ut 15000 på sitt jobb eller 45000, på vilken lön jobbar hon bäst? Brukar vi ens fundera i dessa banor? " jaha hon är specilist och får 45000 i lön....nej då är hon nog inte seriös... Allt det är ju mina skattepengar...och hon borde väl jobba för att vilja bota andra människor...inte för sin lön.."

Ja för mig så att detta är ett jobb, om än lite ovanligare sådant. Ska bli spännande att följa denna debatt! :smirk:
 
Oftast är det ju först när man "blivit varm i kläderna" som man VÅGAR ställa krav, jag har också varit nytt familjehem för 15 år sen.....då tackade vi och bockade för 3000 i arvode och 3000 i omkostnad :x
"Man ville ju hjälpa till".
Men åren gick, det blev tuffare o tuffare med den lilla :angel: man märkte att man gick BACK varje månad, :angel: fick diagnoser och lönebortfall tyckte verkligen inte kommunen att dom skulle behöva betala, att förhandla upp arvode och omkostnad var som att prata för döva öron.
Så fort man förde ekonomin på tal så sa dom outtalat att "-aha har ni inget hjärta, vil ni tjäna pengar på det stackars barnet?" samtidigt var man rädd för att förlora ängeln om man ställde för mycket krav.

Nu 15 år senare så VET jag att vi gör ett mycket bra jobb med våra änglar, vi har snart 40 placeringar bakom oss, nu skäms jag inte det minsta för att löneförhandla, varför skulle vi göra det? Tvärtom så tycker jag det är lite kul att se reaktionen och jag drar mig inte för att spalta upp faktiska kostnader och argumentera för min sak, jag drar mig inte det minsta för att begära extrapengar för skidresor, datorer eller annat jag tycker barnet behöver.
Att kräva normala löner för det JOBB vi gör är inget jag skäms för längre, Att få ut lika mycket netto som jag skulle haft om jag jobbade utanför hemmet är ett helt normalt krav tycker jag.

I somras fick jag en förfrågan från en kommun uppåt landet om jag kunde ta en 17 årig gymnasiekille, som behövde gå i skola i Stockholm, skulle han bo hos oss så skulle han få bott i bredvidboende, i en egen liten etta..... kommunen blev superglada och tyckte det skulle vara perfekt, sen kom vi till arvodet och omkostnaden...... socialsekreteraren tystnade.....och sa sen, jo jag förstår att en egen lägenhet kostar pengar i Stockholm men jag tror inte våra politiker gör det....... mycket riktigt hon återkom dagen efter och sa tyvääääär mer än 5000 i omkostnad kunde det inte bli tal om.
Så jag önskade dom lycka till med att hitta en familj i Stockholm...... nu 8 månader senare så letar dom fortfarande :angel

Skulle jag sätta ut våran etta 33 kvm på blocket och hyra ut den till en skötsam person utan problem så skulle jag lätt kunna ta 5000 i hyra, och det var vad kommunen ville betala oss, en 17 åring kostar förutom hyran, mat, kläder, mobilpåfyllnad, SL-kort, hobbyn, hygien o.s.v.......

Men tur att inte alla kommuner resonerar likadant, kommun 2 som hörde att vi hade en etta och kunde ta en :angel: i bredvidboende betalade utan knussel 7.500 i omkostnad + att ängeln har sitt studiebidrag,
jag la fram en uträkning där jag skrev hyra 5000:- mat 1.600:- (enligt konsumentverkets regler) klädpengar 600:- (enligt konsumentverket) telefon mobil 180:- (enligt konsumentverket)
så 7.400:- i baskostnader och det var inga problem.

Jag tror att vi alla måste lära oss spalta upp även småsummor så soss får underlag på allt som faktiskt kostar, man glömmer så lätt kostnader för milpengar, hobbyn, intressen, frissa, skolfoton, presenter till fröknar inför sommarlovet, semesterkostnader, datorer och mobiler som faktiskt slits och måste köpas nya med jämna mellanrum.

Som Mikkeman sa : att gå med på under SKL´s lägsta borde INGEN göra, tyvär blir det så att kommnerna gått tillbaka till 1800-talet.....den som kräver minst för barnet får det :x

Så numera jobbar jag inte med snålkommuner, jag tar bara änglar från dom som uppskattar det vi gör och tycker vi är värda normala löner som man kan leva på.
 
Trixen sa:
Oftast är det ju först när man "blivit varm i kläderna" som man VÅGAR ställa krav, jag har också varit nytt familjehem för 15 år sen.....då tackade vi och bockade för 3000 i arvode och 3000 i omkostnad :x
"Man ville ju hjälpa till".
Men åren gick, det blev tuffare o tuffare med den lilla :angel: man märkte att man gick BACK varje månad, :angel: fick diagnoser och lönebortfall tyckte verkligen inte kommunen att dom skulle behöva betala, att förhandla upp arvode och omkostnad var som att prata för döva öron.
Så fort man förde ekonomin på tal så sa dom outtalat att "-aha har ni inget hjärta, vil ni tjäna pengar på det stackars barnet?" samtidigt var man rädd för att förlora ängeln om man ställde för mycket krav.

Nu 15 år senare så VET jag att vi gör ett mycket bra jobb med våra änglar, vi har snart 40 placeringar bakom oss, nu skäms jag inte det minsta för att löneförhandla, varför skulle vi göra det? Tvärtom så tycker jag det är lite kul att se reaktionen och jag drar mig inte för att spalta upp faktiska kostnader och argumentera för min sak, jag drar mig inte det minsta för att begära extrapengar för skidresor, datorer eller annat jag tycker barnet behöver.
Att kräva normala löner för det JOBB vi gör är inget jag skäms för längre, Att få ut lika mycket netto som jag skulle haft om jag jobbade utanför hemmet är ett helt normalt krav tycker jag.

I somras fick jag en förfrågan från en kommun uppåt landet om jag kunde ta en 17 årig gymnasiekille, som behövde gå i skola i Stockholm, skulle han bo hos oss så skulle han få bott i bredvidboende, i en egen liten etta..... kommunen blev superglada och tyckte det skulle vara perfekt, sen kom vi till arvodet och omkostnaden...... socialsekreteraren tystnade.....och sa sen, jo jag förstår att en egen lägenhet kostar pengar i Stockholm men jag tror inte våra politiker gör det....... mycket riktigt hon återkom dagen efter och sa tyvääääär mer än 5000 i omkostnad kunde det inte bli tal om.
Så jag önskade dom lycka till med att hitta en familj i Stockholm...... nu 8 månader senare så letar dom fortfarande :angel

Skulle jag sätta ut våran etta 33 kvm på blocket och hyra ut den till en skötsam person utan problem så skulle jag lätt kunna ta 5000 i hyra, och det var vad kommunen ville betala oss, en 17 åring kostar förutom hyran, mat, kläder, mobilpåfyllnad, SL-kort, hobbyn, hygien o.s.v.......

Men tur att inte alla kommuner resonerar likadant, kommun 2 som hörde att vi hade en etta och kunde ta en :angel: i bredvidboende betalade utan knussel 7.500 i omkostnad + att ängeln har sitt studiebidrag,
jag la fram en uträkning där jag skrev hyra 5000:- mat 1.600:- (enligt konsumentverkets regler) klädpengar 600:- (enligt konsumentverket) telefon mobil 180:- (enligt konsumentverket)
så 7.400:- i baskostnader och det var inga problem.

Jag tror att vi alla måste lära oss spalta upp även småsummor så soss får underlag på allt som faktiskt kostar, man glömmer så lätt kostnader för milpengar, hobbyn, intressen, frissa, skolfoton, presenter till fröknar inför sommarlovet, semesterkostnader, datorer och mobiler som faktiskt slits och måste köpas nya med jämna mellanrum.

Som Mikkeman sa : att gå med på under SKL´s lägsta borde INGEN göra, tyvär blir det så att kommnerna gått tillbaka till 1800-talet.....den som kräver minst för barnet får det :x

Så numera jobbar jag inte med snålkommuner, jag tar bara änglar från dom som uppskattar det vi gör och tycker vi är värda normala löner som man kan leva på.

Jag skrev SKL´s lägsta....skulle så klart stå SKL´s högsta.
 
Det största problemet våra kommuner i sveriga har, är att hitta familjehem som orkar och är varaktiga.

Jag anser att kommunerna bidrar till den allt mer vanliga formen av MISSHANDEL av familjehems placerade barn.
Barn och unga som blir flyttade från familjehem till familjehem. Det är klart man som familjehem säger upp sig lättare om man är underbetald. Likaså om man inte har det som huvudsysla. Vilka hem orkar då, när det krisar.

Nej normala löner som man kan leva av och vi blir hem att växa upp i.


Vi har jobbat i 8 år nu och jag har det som huvud sysla. När vi förhandlar men org och kumuner så är det vårt starkaste argument. Vi står kvar vad som än händer. Och det har vi alltid gjort. Vi har aldrig sagt upp ett uppdrag. Vi har sparat miljontals kronor till staten. Men allra mest har vi gett ungar en värdig uppväxt och förutsättningar att lyckas med sina liv.
 
Trygga Rekan sa:
Det största problemet våra kommuner i sveriga har, är att hitta familjehem som orkar och är varaktiga.

Jag anser att kommunerna bidrar till den allt mer vanliga formen av MISSHANDEL av familjehems placerade barn.
Barn och unga som blir flyttade från familjehem till familjehem. Det är klart man som familjehem säger upp sig lättare om man är underbetald. Likaså om man inte har det som huvudsysla. Vilka hem orkar då, när det krisar.

Nej normala löner som man kan leva av och vi blir hem att växa upp i.


Vi har jobbat i 8 år nu och jag har det som huvud sysla. När vi förhandlar men org och kumuner så är det vårt starkaste argument. Vi står kvar vad som än händer. Och det har vi alltid gjort. Vi har aldrig sagt upp ett uppdrag. Vi har sparat miljontals kronor till staten. Men allra mest har vi gett ungar en värdig uppväxt och förutsättningar att lyckas med sina

Bra skrivet!
 
Håller med allt utom att man inte ska säga upp sig oavsett vad som händer. Med dessa ord hoppas jag innerligt att du inte har hemmavarnde bio eller andra :angel: . Vi har sagt upp två gånger under 20år i båda fallen var det för övriga kidsen skull. Så vill jag även att vi arbetar i framtiden. Det finns lägen när man inte kan bo i en familj. Och ett familjehem skall så vara just en vanligt familj (dock lite crazy som sysslar med detta :smirk: )
Så tycker jag
Mikkeman.
 
Jo jag tror vi som gör detta på heltid står pall MYCKET längre än vad heltidsarbetande som tar en placering för "att hjälpa till och göra en god gärning"
Men jag håller med om att ibland går det till en gräns där man inte har något annat val än att säga upp placeringen, en placering med ordentliga psykoser som inte vet vad h*n säger eller gör, är farlig för sig själv då måste man ha ett ställe med dygnet runt personal, vi är ju trots allt "vanliga hem" :angel
Och resten av familjen måste självklart må bra dom med.
 
Hej,

Då måste jag flika in i denna tråd med att vi har 3 barn placerade och jag jobbar full tid och min sambo 50%.
Så har vi hållit på nu i drygt ett år och visst ekonomin är bra men det glömmer man bort i allt arbete som är med 3 barn. Man försakar ju en hel del av ditt eget liv och umgänge när man tar på sig ett uppdrag. Hur betalas det?
Jo, så bra ersättning är ett krav från vår sida också!
 
Har skrivit lite i en annan tråd gällande detta med arvode och ekonomi hos er i Sverige. Jag är i startgroparna i Norge för att bli beredskapshem som det heter här. När jag läser och ser det ni skriver så kan jag inte fatta att någon ställer upp av er. Det är ju helt galna villkor. :?
 
Jag kan hålla med om att det är galna villkor och vi är nog lite galna allihop som trots allt ställer upp ändå :wink: .
Men att hitta vägar att förändra förhållandena är svårt och tills vi hittat ett sätt kommer det att fortsätta på samma sätt .
För att folk helt plötsligt skulle se allt klart och förändra det til det bättre utan någon som helst påverkan lär inte hända .
 
Enda sättet att få ändring är att inte ta NYA placeringar utan drägliga vilkor, har man redan en ängel och urusla avtal så är det dessvärre inte mycket o göra mer än tjata och framföra sina krav,
att ställa rimliga krav INNAN en placering är det man måste göra.....
 
Kan inte låta bli att fundera över hur lång tid det skulle ta för politiker soc.sekreterare o s v att gå med på att vi får likadana arbetsavtal som Norge om alla familjehem vägrade ta nya placeringar över huvud taget tills vi fått det .
Bara undrar ......
Är det inte rimligt att familjehem ska ha samma rättigheter som alla andra arbetande människor här i sverige ?
Och det är väll inte orimligt att vi ska ha samma socialförsäkringar som alla andra ?
Och är det inte absurt att vi ska acceptera en lön som inte varit acceptabel som lägsta lön sedan början av 1970-talet ?
Sundsvallsstrejken för 130 år sedan var sveriges första strejk , Ådalsstrejken 1931 sköts strejkare till döds för dessa rättigheter . Socialförsäkring . Rätten till fackligt medlemsskap . Rättvis lön . De tidigaste fackföreningarna erbjöd sina medlemmar en rad av fördelar; arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, ålderspension samt begravningshjälp och idag oräkneliga fördelar .

Familjehemmens rättigheter och fördelar tycks vara kvar någonstans längre bak än 130 år sedan . De försäkringar , lönebortfall , begravningshjälp och sjukpenning är de vi själva ordnar .

Så..... hur har Norge lyckats hänga med in i 2000-talet ?
Har media och politiker o s v alltid ansett att familjehemmen är arbetande människor ?
Har Norge över huvud taget haft liknande toner i diskutionerna om att familjehemmen endast tar barn för att bli rika och sedan struntar i barnen ?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp