Oftast är det ju först när man "blivit varm i kläderna" som man VÅGAR ställa krav, jag har också varit nytt familjehem för 15 år sen.....då tackade vi och bockade för 3000 i arvode och 3000 i omkostnad :x
"Man ville ju hjälpa till".
Men åren gick, det blev tuffare o tuffare med den lilla
man märkte att man gick BACK varje månad,
fick diagnoser och lönebortfall tyckte verkligen inte kommunen att dom skulle behöva betala, att förhandla upp arvode och omkostnad var som att prata för döva öron.
Så fort man förde ekonomin på tal så sa dom outtalat att "-aha har ni inget hjärta, vil ni tjäna pengar på det stackars barnet?" samtidigt var man rädd för att förlora ängeln om man ställde för mycket krav.
Nu 15 år senare så VET jag att vi gör ett mycket bra jobb med våra änglar, vi har snart 40 placeringar bakom oss, nu skäms jag inte det minsta för att löneförhandla, varför skulle vi göra det? Tvärtom så tycker jag det är lite kul att se reaktionen och jag drar mig inte för att spalta upp faktiska kostnader och argumentera för min sak, jag drar mig inte det minsta för att begära extrapengar för skidresor, datorer eller annat jag tycker barnet behöver.
Att kräva normala löner för det JOBB vi gör är inget jag skäms för längre, Att få ut lika mycket netto som jag skulle haft om jag jobbade utanför hemmet är ett helt normalt krav tycker jag.
I somras fick jag en förfrågan från en kommun uppåt landet om jag kunde ta en 17 årig gymnasiekille, som behövde gå i skola i Stockholm, skulle han bo hos oss så skulle han få bott i bredvidboende, i en egen liten etta..... kommunen blev superglada och tyckte det skulle vara perfekt, sen kom vi till arvodet och omkostnaden...... socialsekreteraren tystnade.....och sa sen, jo jag förstår att en egen lägenhet kostar pengar i Stockholm men jag tror inte våra politiker gör det....... mycket riktigt hon återkom dagen efter och sa tyvääääär mer än 5000 i omkostnad kunde det inte bli tal om.
Så jag önskade dom lycka till med att hitta en familj i Stockholm...... nu 8 månader senare så letar dom fortfarande :angel
Skulle jag sätta ut våran etta 33 kvm på blocket och hyra ut den till en skötsam person utan problem så skulle jag lätt kunna ta 5000 i hyra, och det var vad kommunen ville betala oss, en 17 åring kostar förutom hyran, mat, kläder, mobilpåfyllnad, SL-kort, hobbyn, hygien o.s.v.......
Men tur att inte alla kommuner resonerar likadant, kommun 2 som hörde att vi hade en etta och kunde ta en
i bredvidboende betalade utan knussel 7.500 i omkostnad + att ängeln har sitt studiebidrag,
jag la fram en uträkning där jag skrev hyra 5000:- mat 1.600:- (enligt konsumentverkets regler) klädpengar 600:- (enligt konsumentverket) telefon mobil 180:- (enligt konsumentverket)
så 7.400:- i baskostnader och det var inga problem.
Jag tror att vi alla måste lära oss spalta upp även småsummor så soss får underlag på allt som faktiskt kostar, man glömmer så lätt kostnader för milpengar, hobbyn, intressen, frissa, skolfoton, presenter till fröknar inför sommarlovet, semesterkostnader, datorer och mobiler som faktiskt slits och måste köpas nya med jämna mellanrum.
Som Mikkeman sa : att gå med på under SKL´s lägsta borde INGEN göra, tyvär blir det så att kommnerna gått tillbaka till 1800-talet.....den som kräver minst för barnet får det :x
Så numera jobbar jag inte med snålkommuner, jag tar bara änglar från dom som uppskattar det vi gör och tycker vi är värda normala löner som man kan leva på.
