Ventilerar lite...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Detta kanske är en jättekonstig fråga...

Men har det hänt någon att det inte funkat med "liten"-placering och behövt avbryta den?
Att det inte gått att knyta an överhuvudtaget, att det skurit sig med de andra barnen i familjen osv.

Vi står ju här med en "liten", (snart skolåldern) förfrågan. Tänkt uppväxt, men det vet man ju aldrig. Självklart kommer det vara kämpigt den första tiden men med tiden kommer ju den :angel: bli endel av vår familj
...men tänk om det inte går...
Det är min värsta farhåga...
det känns ju hemskt om man inte kommer klara av det, eller om den lille inte kommer att må bra hos oss. Och så är det hela uppväxten...
Jag förstår att inom kort kommer det vara den självklaraste att :angel: bor hos oss. Men tänk om....

Ena stunden känns det som Ja ja ja!!
å nästa får man nästan ont i magen...

Vi har tidigare haft tonårsplaceringar. Den ena bodde hos oss i 6 år, och den andra kom akut och stannade lite mer än ett år. Det har varit oerhört givande och något vi vill göra om. Det har gått bra för dessa ungdomarna då den ena har fast jobb och den andra toppbetyg.. Men när man nu står här så spelar tankarna ping pong...

En tidigare tänkt "liten"placering fick ju avbrytas en vecka innan inflytt pga bl.a för lite info från soc. Den :angel: behövde så mycket mer än vi kunnat ge. Var utåtagerande och passade absolut inte att komma till en barnfamilj. Jag tror detta spökar i mitt huvud...

Vi vill ju göra detta. Älskar att ha storfamilj, utmaningar och framförallt barn/ungdomar. Kanske bara behöver ventilera lite...
Är det någon som känner igen sig?
 
jag känner igen dina tankar precis. Vi har en 6-åring som vi haft sedan spädbarn. Det låter så mysigt att ta emot ett litet barn och självklart blir barnet snabbt en del av familjen. Underbart och skrämmande på samma gång. Jag har så många gånger tänkt att vad händer om vi helt enkelt inte orkar längre, vår :angel: har ju bara oss och ser oss lika mycket som sin familj som våra biosar. Nu har :angel: tyvärr fått en diagnos och vi har det ganska tufft att få vardagen att gå ihop. Detta var ju något vi inte kunde veta när vi tog emot :angel: nu står vi här med något som är otroligt svårt att avsluta om vi skulle vilja och i samma stund jag tänker på det så känner jag att jag aldrig kan överge :angel: vare sej för :angel: eller min egen skull. :angel: är ju faktiskt mitt barn. har inga tips att ge dej bara medkänsla och att jag förstår dina känslor. Men en liten hjälp kanske kan vara att vi för 1 månad sedan blev erbjudna en liten nyfödd och vi tackade ja efter 2 timmars betänketid. Nu blev det inte så av andra orsaker men vi var hela familjen redo att göra om resan igen <3
 
Mamma 77- förlåt en påträngande fråga :roll: ...Men varför tacka ja till en spädbarnsplacering om ni redan har det tufft att få ihop vardagen?

Trollmor- ja, den risken finns alltid-och man måste ta den :rollhappy: Det man får göra då är att ta emot hjälp från alla möjliga håll. VÅGA :banan:
 
Tack för era svar!
Det känns så otroligt skönt att kunna ventilera sig lite här, då många av oss sitter i samma båt. Vi funderar och väger för och emot. Å det känns mer å mer att vi kommer säga JA ;) Våra bio barn är väldigt positiva och säger att de vill ha fler "bonussyskon". Nu är de ju vana att ha extrasyskon, så det känns ju faktiskt gott bara det.
Men på måndag ska vi ha infomöte så vi får så mycket info som möjligt.
Vet ni några bra frågor man bör ställa så kom gärna med förslag :D
Trevlig helg allihop!!
 
Kan bara säga så här......jag har jobbat i över 30 år inom barnomsorgen och ännu inte stött på nåt barn som inte lyckats ta sig in i mitt ♥ med tiden!
Jo....vissa barn har jag i början haft svårt för för att jag inte kunnat se barnet pga alla tokerier barnet haft för sig....men ger man allt tid så förr eller senare växer man ihop....precis som du själv sa!Man hittar mer och mer att tycka om och till sist så.....

Men nu pratar vi ju om barn som ska bli som våra egna....fast inte till 100%....och ändå våra med hull och hår!!!Lite dubbelt,men det går......Har ju själv 3 st som kom som 2½,5 och 8½-åringar till oss och inte blev det kärlek pang bom som när vi fick vårt adopterade barn som var 1 år......Nu har ju våra 3 placeringar extra svårigheter.....men nog älskar vi dom på riktigt nu efter att ha stötts och blötts i snart 10 år....
I början får man väl använda RÄTTVISA/Omvårdnad i alla lägen.....sen så kommer känslorna i den takt de vill......och kan!!!
 
Tack EJE!

Jag behöver säkert bara höra dessa orden från någon som vet hur det är.
Även om jag tänker samma sak, behöver jag nog bara få mina funderingar bekräftade ;)

Vilken tur att familjehemmet. se finns!
 
Hjärtat sa:
Mamma 77- förlåt en påträngande fråga :roll: ...Men varför tacka ja till en spädbarnsplacering om ni redan har det tufft att få ihop vardagen?

Trollmor- ja, den risken finns alltid-och man måste ta den :rollhappy: Det man får göra då är att ta emot hjälp från alla möjliga håll. VÅGA :banan:


ja, du jag har faktiskt inget bra svar, vi bara kände att vi ville ta emot ett barn till och jag tror att vi fixar det. vår :angel: har ju sin självklara plats ändå och ibland kanske det är så för oss som är familjehem att hjärtat är lite större än förståndet :wink:
 
mamma77 sa:
Hjärtat sa:
Mamma 77- förlåt en påträngande fråga :roll: ...Men varför tacka ja till en spädbarnsplacering om ni redan har det tufft att få ihop vardagen?

Trollmor- ja, den risken finns alltid-och man måste ta den :rollhappy: Det man får göra då är att ta emot hjälp från alla möjliga håll. VÅGA :banan:


ja, du jag har faktiskt inget bra svar, vi bara kände att vi ville ta emot ett barn till och jag tror att vi fixar det. vår :angel: har ju sin självklara plats ändå och ibland kanske det är så för oss som är familjehem att hjärtat är lite större än förståndet :wink:


Tack för att du svarade på min påträngande fråga :D
 
mamma77 sa:
Hjärtat sa:
Mamma 77- förlåt en påträngande fråga :roll: ...Men varför tacka ja till en spädbarnsplacering om ni redan har det tufft att få ihop vardagen?

Trollmor- ja, den risken finns alltid-och man måste ta den :rollhappy: Det man får göra då är att ta emot hjälp från alla möjliga håll. VÅGA :banan:


ja, du jag har faktiskt inget bra svar, vi bara kände att vi ville ta emot ett barn till och jag tror att vi fixar det. vår :angel: har ju sin självklara plats ändå och ibland kanske det är så för oss som är familjehem att hjärtat är lite större än förståndet :wink:

Sån tur att hjärtat är större än förståndet många gånger. Tack vare det så finns vi familjehem. Vi är nog ett speciellt släkte tror jag. :claphappy:
 
Skogsmamman sa:
mamma77 sa:
Hjärtat sa:
Mamma 77- förlåt en påträngande fråga :roll: ...Men varför tacka ja till en spädbarnsplacering om ni redan har det tufft att få ihop vardagen?

Trollmor- ja, den risken finns alltid-och man måste ta den :rollhappy: Det man får göra då är att ta emot hjälp från alla möjliga håll. VÅGA :banan:


ja, du jag har faktiskt inget bra svar, vi bara kände att vi ville ta emot ett barn till och jag tror att vi fixar det. vår :angel: har ju sin självklara plats ändå och ibland kanske det är så för oss som är familjehem att hjärtat är lite större än förståndet :wink:

Sån tur att hjärtat är större än förståndet många gånger. Tack vare det så finns vi familjehem. Vi är nog ett speciellt släkte tror jag. :claphappy:

Jag är i o f s väldigt glad att vårt förstånd är lika stort som hjärtat och att vi ständigt tackar nej till uppdrag :wink:
 
jag hoppas att förståndet är son hjärtat, men vi har gillat barnen som vi skulle ta emot men tackat NEJ pga soc tanter och tjaffs om omkostnadsersättningar på socialbidrags nivå. Då kanske förståndet var större än hjärtat. Vem vet.

men jag kan förstå att man vill ta emot en ny liten, just för att man har ett pågående tufft och tungt uppdrag. den lilla flocken kan få lite energi av en ny liten person som i sin tur ger orken att fortsätta.

har inte provat men kan tänka så ibland.
 
Känner i gen oss :smirk:
Efter en hemgång av en liten 3år tyckte mannen o jag o va tomt det blev?!!?Bara 4st hemma o ett kontaktbarn.
Bara en till...... det kom syskon!!! 1,4 år och ny född så myyysigt (not) så mycket skit i ryggan på så små barn :evil:
I dag två år senare skulle jag avlida utan dessa :angel:
Men fy f......n va hela familjen har fått slita men nu börjar allt betala sig dom små är gudomliga men vi har varigt färdiga att ge upp många ggr
 
Har nu varit på mötet.
Hade tänkt oss den lite älder, men blev rekommenderade den yngre.
Känns bra :D .
Och väldigt gott att soc är så ärliga mot oss så de inte försöker få oss att ta "den svåraste". Känns som att vi kör med öppna kort. Vi har berättat om våra krav, farhågor och alla andra femtioelva frågor man har. De har svarat så tydligt de kan, men även berättat att de inte vet allt. Utan att det troligen kommer komma upp en hel del till ytan sen.
Dessa barn har oerhört mycket i ryggsäcken :cry: . Men vi känner oss väldigt positiva till att ta oss an detta uppdrag som förhoppningsvis kommer vara uppväxt. (men vet ju att de inte kan lova). Väntar bara på att soc ska kolla upp om vårt bud om högsta ersättning, pass osv osv. Lika bra att ta den biten först.
Känns bra att kommit en bit på vägen :D
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp