Ensamkommande flyktingbarn, del 2

[andreas]

God eftermiddag!

Usch, igår hade vi då ingen bra kväll, hade en sprängande huvudvärk och behövde få komma i säng tidigt, men oftas blir det ju som bekant inte som man tänker!

Vi höde väldiga snyftningar från "killen som inte vill gå till skolans" rum, vi gick genast dit både mannen och jag, vi fann honom, gåtandes sitta på sin säng, och var så fruktansvärt ledsen, jag satte mig brevid honom och la min hand på hans och frågade vad är det som har hänt, han var trotalt förstörd! han slängde sig om halsen på mig och pratade osammanhängande om hans pappa, sjuk, och sen så grät han....( det gör mig så ont att se honom så)
...

Ja, att man mår dåligt mentalt beror ju oftast på saker man inte riktigt kan sätta fingret på. Men nu verkar det ju som om ni fått den frågan besvarad...

En liten fundering, är hans föräldrar alls på väg hit eller är er kille verkligen solo?
Vår Somalier har aldrig riktigt anammat familjen, men med facit på hand tror vi att det beror på att han hela tiden vetat att hans mamma ska komma.

Hur fungerar det för de andra barnen i familjen? Jag menar att deras behov sätts ju lite på paus medans den här killen sörjer så intensivt.
Är det här samma kille som nyligen skaffade flickvän? I så fall är det ju dubbelt bra att han har någon som bryr sig om honom på åldersmässigt lika villkor.

Hur som helst...en guldstjärna i skrivboken till er för att ni finns!

Vill ta tillfället i akt och tipsa om en bok som inte alls har med det här tunga ämnet att göra.
Jag sprang förbi bokrean på Coop Forum förra veckan i den dagliga jakten på mjölk och bröd när jag såg den. "Astrids bilder". En jättevolym om Astrid Lindgrens liv fullpackad med härliga bilder. Trevlig läsning som är mycket svår att lägga ifrån sig. Bra sätt att fly vardagen en stund.

Ha en bra dag allihopa!
/Andreas

 

[Elisabeth]

God Middag!
Det har varit ett par intensiva dagar här hos oss, fast nu "peppar peppar" så känns det bra!

Våran kille (med sin sjuka pappa) har fått hjälp av kommunen med biljett till hans hemland, så vi har hjälpt han boka biljett, han reser nu på lördag, det är med blandade känslor som vi "släpper iväg han", rädsla för att tänk om han inte kommer hem igen?
Tänk om det händer honom något där nere? ja,du det är verkligen inte lätt!

Men han var så gullig häromkvällen, när han sa att han måste fylla på sin telefon, så han kan ringa varje dag för att han kommer att sakna oss, det kände så skönt att höra då han verkligen har varit sparsam med att visa känslor( som säkert har med hans bakgrund att göra) Men det känns som han alltid har sett oss som något tillfälligt, inte velat säppa in oss på riktigt.

Ja,du killen är verkligen solo, hans familj ska inte komma hit.
Tyvärr var det inte han som hittat flickvän.

Vi försökte trots att detta som hände med hans pappa var jätte jobbigt för honom, en kris för han, så "gjorde vi inte så stort av det" Vi jobbade på som vanligt och försökte att vara så naturliga som vi bara kunde, ( självklart lät vi oss ta oss tid för honom och visst hade vi honom under uppsikt och klart fanns vi där) men vi ville visa honom att vi är starka, stabila att vi visar att vi finns här och stöttar honom!

Hoppas du förstår vad jag menar?
Inget blir ju bättre för honom om vi också låter oss knäckas av hans livs kris!


Killen frågade oss om han fick låna 7000kr till en biljett ( detta var innan kommunen sa att de tänker betala) vi sa nej, vi har nekat den andra killen förra året när han frågade och vi sa nej även denna gången men man känner sig så usel när man sagt det.

Får ni frågor om pengar, låna, eller få, från era killar?

Hur går det med flyttplanerna för eran somalier, nu när påsklovet närmar sig?

Vilket underbart väder
Hälsningar
Elisabeth

 

[Love]

Angående att skicka pengar till ensamkommande barns sjuka mamma i hemlandet. Man kan tänka så här att om man själv hade varit i hans situation och det gällde ens egen mamma så skulle man bättre förstå hur viktigt det är för honom. Man kan ju ge något litet som han då kan ge sin mamma eftersom de får så mycket för lite pengar där. Att ge iallafall något så att killen tom på grund av det hade mindre psykiska problem är väl mycket bra plaserad peng. Det är ett sätt att rent mentalt hjälpa barnet,eftersom mamma är det viktigaste man har.
En stor kram till pojken och er!

 

[Love]

Hej Hej!
Bra med en ny tråd då den andra var som sagt rätt så lång!

Jobbat min första dag i skolan idag, ( jobbar som elevassistent) känner mig rätt sliten faktiskt, och inte blev det bättre av att komma hem och min man berättar att den ena killen( som har strulat lite innan) blev skit sur, då min man inte ville ge han pengar som han skulle skicka till sin familj som har det jätte svårt! Han gjorde som han brukar när han får ett nej, han sticker, dock inte så långt men ändå,

Jag lider verkligen med hans familj som har det så svårt, han säger att barnen i hans familj har lämnat hemmet för att det råder brist på mat, pappan är försvunnen, och mamman är sjuk och kräver då våran kille på pengar, han måste hjälpa dem, men med vilka pengar??

tycker att det är svårt att försöka förklarar att vi kan tyvärr inte hjälpa och försörja hans familj i hemlandet!
Men var drar man gränsen?
När han vill låna pengar att skicka?
Om man låter en gång, kommer det att sättas i system, att det alltid ska lånas för att skickas, det är ju inte det att vi inte vill hjälpa honom och hans familj, men just att skicka pengar, känns inte så lockande!

Vad hade du gjort?
Vad resonerar du Andreas om det jag skriver? har du tankar som jag inte har! :?

Ringde faktiskt till soc handläggaren idag, hoppas att hon ringer upp i morgon, då vi gärna skulle resonera tillsammans med henne, innan har hon vänligt men bestämt avrått oss från detta, men tycker att det har blosst upp igen, och nu låter det mer från killen; ni VILL inte hjälpa mig, min mamma samma död!

Ja, det skär i hjärtat må jag säga....

Ursäkta, babblar bara på med mina bekymmer....Va skönt för eran kille att han har möjlighet att vara hos sina släktingar då han inte vill delta i aktiviteter, Hur blev det med den godamannen, blev ni vårdnashavare för honom eller hur gick det?

Hälsn Elisabeth

Angående att skicka pengar till ensamkommande barns sjuka mamma i hemlandet. Man kan tänka så här att om man själv hade varit i hans situation och det gällde ens egen mamma så skulle man bättre förstå hur viktigt det är för honom. Man kan ju ge något litet som han då kan ge sin mamma eftersom de får så mycket för lite pengar där. Att ge iallafall något så att killen tom på grund av det hade mindre psykiska problem är väl mycket bra plaserad peng. Det är ett sätt att rent mentalt hjälpa barnet,eftersom mamma är det viktigaste man har.
En stor kram till pojken och er!