Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
wawwa sa:När vora killar kom 4-12 år sa dom förnamnen på oss.
Det gick bara ett par dagar så ropade den lille mamma pappa.Och gör det ännu.
Den store sa alltid förn. på oss.
Pratade med mamman och kom överens om att hon var mamma 1 jag mamma2.
Hoppas det går att lösa så för er också.
AnnaA sa:Blir lite fundersam med detta med att kalla oss för mamma o pappa.
Visst vi är de som är som en förälder sålänge inte deras biologiska föräldrar kan vara det.
Inte menar jag att barnen/tonåringen inte ska få ett förbud att kalla oss för mamma o pappa MEN vi ska också uppmuntra och vara tillhands för de biologiska föräldrarna för vi arbetar för att de ska kunna bli en familj när det är möjligt.
Ingrid svarar...Har nog lite andra tankar, jag tror att för många barn är vi nog dom fortsatta föräldrana "även" om barnet skulle flytta tillbaka, många får ju behålla sina familjhem som helgfamilj. För vår del kräver inte socialen att vi ska finnas där för de biologiska föräldrarna, såklart får man en viss kontakt vi är ju inte mer än människor. Att vara familjehem är inte att vi har en önskan om att få ett till barn/tonåring utan vi arbetar för att vara ett stöd under en viss tid.
Ingrid svara....För vår del kom vi in i att vara familjehem av egoistiska själ och har aldrig trott eller tänkt att vi skulle vara mindre lämpliga för det. Vi kunde inte få biologiska barn och då kom vi snabbt in i dessa tankar. Vi hade både ålder o lång erfarenhet av varandra (inte sagt att man inte kan bli familjehem för att man är ung) men får vår egen del är jag glad att vi hade den långa erfarenheten av varandra. Av dom familjehem jag har pratat med så har det inte blivit för en viss tid utan de bott kvar tills dom flyttat hemifrån.jag vet att man som vuxen också kan prata med barnet och förklara hur det är och många gånger vill barnet testa hur vi fungerar och hur vi vill att det ska se ut i just vår familj och deras situation.
Om barnet frågar om det får kalla mig för mamma så kan man också lägga till efter ett ja att du har en mamma o en pappa och du bor hos oss tills de mår bättre (el vad det handlar om)
De ska kunna välja vad ordet ska ha för betydelse och det ska vi berätta kanske lite mer.
Ingrid svarar....Jag tror att alla familjehems mammor gör det att just stödjer dom i att dom har biologiska föräldrar, men jag tror inte ens vår 16åring vet vad ordet mamma har för betydelse (han vet ju själv att hans mamma inte är som en vanlig mamma) Vi har aldrig pratat i de termer att du ska bo här till dina föräldrar blir mår bättre (vårt stora barn vill inte flytta hem till något pris även om dom skulle bli "friska" och det har han uttryckt sen han var 11. Tänk om jag skulle säga det till vår 9åring i alla dessa år, där hans båda biologiska har helt övergett han dom senaste 3,5 åren vad skulle man då säga #oj jag hade visst fel".Kan vi tänka oss att vi blivit psykiskt sjuka och har skov av sängliggande? barnen tar soc hand om under hemskt lidande för både barn och mamma ex.
kan vi tänka oss in i att barnen ropar mamma (till familjemamman) när hon/han talar i telefon med oss?
Vi sitter sen och tycker att det borde vara självklart att de kan kalla oss mamma o pappa?
Ingrid svara...Ja precis varje barn har olika bagage det finns bioföräldrar som gör allt för att bli friska och kämpar för att bli bra föräldrar, men vissa......ja det finns inte där ens.Jag tycker det är ok MEN då måste vi ha lagt tyngden på att förklara mer positivt om biologiska föräldrarskapet, det är vårat jobb. Vi har ett arbete att hjälpa barn OCH deras föräldrar för att bli hel igen.
kanske barnet testar oss hur vi tycker om deras föräldrar? och vill ha bekräftelse på vilken väg det bär åt. Är vi deras nya föräldrar el ska de återförenas med sina riktiga?
Ingrid svarar....Anser inte att det är vårat jobb att hjälpa de biologiska att bli hela, men barnen däremot. Men som jag skrev innan så klart finns vi där för föräldrarna till en viss del, men mot arbetar dom oss som familjehem kan man inte göra så mycket vill hellre lägga ner kraften på barnen o vår familj. När vårt mellanbarn frågar om vårt minsta "kommer mitt lilla syskon flytta ifrån oss en dag" vi säger ärligt vi vet inte riktigt ännu men som det verkar nu kommer ditt syskon bo kvar här ett tag till, kanske för evigt. Jag arbetar för en återförening hur illa det just kan se ut. Men vi kan vara en tillfällig extra mamma/pappa under tiden
Ingrid svara....Jag arbetar för att få barnet att må bra o få en trygg uppväxt (såklart gör du det oxo) jag arbetar inte för en hemflytt det får socialen göra.
Ingrid skriver...Jag har aldrig skrivet så mycket innan,har svårt att öppna upp vår familj för mycket man är så rädd med det här med tystnadsplikten men kände att jag måste få komma till tals och hoppas att det kanske osammanhängiga inlägget inte rör runt för mycket :wink:
Kvällshälsningar från mig Ingrid.
ingrid sa:AnnaA sa:Blir lite fundersam med detta med att kalla oss för mamma o pappa.
Visst vi är de som är som en förälder sålänge inte deras biologiska föräldrar kan vara det.
Inte menar jag att barnen/tonåringen inte ska få ett förbud att kalla oss för mamma o pappa MEN vi ska också uppmuntra och vara tillhands för de biologiska föräldrarna för vi arbetar för att de ska kunna bli en familj när det är möjligt.
Ingrid svarar...Har nog lite andra tankar, jag tror att för många barn är vi nog dom fortsatta föräldrana "även" om barnet skulle flytta tillbaka, många får ju behålla sina familjhem som helgfamilj. För vår del kräver inte socialen att vi ska finnas där för de biologiska föräldrarna, såklart får man en viss kontakt vi är ju inte mer än människor. Att vara familjehem är inte att vi har en önskan om att få ett till barn/tonåring utan vi arbetar för att vara ett stöd under en viss tid.
Ingrid svara....För vår del kom vi in i att vara familjehem av egoistiska själ och har aldrig trott eller tänkt att vi skulle vara mindre lämpliga för det. Vi kunde inte få biologiska barn och då kom vi snabbt in i dessa tankar. Vi hade både ålder o lång erfarenhet av varandra (inte sagt att man inte kan bli familjehem för att man är ung) men får vår egen del är jag glad att vi hade den långa erfarenheten av varandra. Av dom familjehem jag har pratat med så har det inte blivit för en viss tid utan de bott kvar tills dom flyttat hemifrån.jag vet att man som vuxen också kan prata med barnet och förklara hur det är och många gånger vill barnet testa hur vi fungerar och hur vi vill att det ska se ut i just vår familj och deras situation.
Om barnet frågar om det får kalla mig för mamma så kan man också lägga till efter ett ja att du har en mamma o en pappa och du bor hos oss tills de mår bättre (el vad det handlar om)
De ska kunna välja vad ordet ska ha för betydelse och det ska vi berätta kanske lite mer.
Ingrid svarar....Jag tror att alla familjehems mammor gör det att just stödjer dom i att dom har biologiska föräldrar, men jag tror inte ens vår 16åring vet vad ordet mamma har för betydelse (han vet ju själv att hans mamma inte är som en vanlig mamma) Vi har aldrig pratat i de termer att du ska bo här till dina föräldrar blir mår bättre (vårt stora barn vill inte flytta hem till något pris även om dom skulle bli "friska" och det har han uttryckt sen han var 11. Tänk om jag skulle säga det till vår 9åring i alla dessa år, där hans båda biologiska har helt övergett han dom senaste 3,5 åren vad skulle man då säga #oj jag hade visst fel".Kan vi tänka oss att vi blivit psykiskt sjuka och har skov av sängliggande? barnen tar soc hand om under hemskt lidande för både barn och mamma ex.
kan vi tänka oss in i att barnen ropar mamma (till familjemamman) när hon/han talar i telefon med oss?
Vi sitter sen och tycker att det borde vara självklart att de kan kalla oss mamma o pappa?
Ingrid svara...Ja precis varje barn har olika bagage det finns bioföräldrar som gör allt för att bli friska och kämpar för att bli bra föräldrar, men vissa......ja det finns inte där ens.Jag tycker det är ok MEN då måste vi ha lagt tyngden på att förklara mer positivt om biologiska föräldrarskapet, det är vårat jobb. Vi har ett arbete att hjälpa barn OCH deras föräldrar för att bli hel igen.
kanske barnet testar oss hur vi tycker om deras föräldrar? och vill ha bekräftelse på vilken väg det bär åt. Är vi deras nya föräldrar el ska de återförenas med sina riktiga?
Ingrid svarar....Anser inte att det är vårat jobb att hjälpa de biologiska att bli hela, men barnen däremot. Men som jag skrev innan så klart finns vi där för föräldrarna till en viss del, men mot arbetar dom oss som familjehem kan man inte göra så mycket vill hellre lägga ner kraften på barnen o vår familj. När vårt mellanbarn frågar om vårt minsta "kommer mitt lilla syskon flytta ifrån oss en dag" vi säger ärligt vi vet inte riktigt ännu men som det verkar nu kommer ditt syskon bo kvar här ett tag till, kanske för evigt. Jag arbetar för en återförening hur illa det just kan se ut. Men vi kan vara en tillfällig extra mamma/pappa under tiden
Ingrid svara....Jag arbetar för att få barnet att må bra o få en trygg uppväxt (såklart gör du det oxo) jag arbetar inte för en hemflytt det får socialen göra.
Ingrid skriver...Jag har aldrig skrivet så mycket innan,har svårt att öppna upp vår familj för mycket man är så rädd med det här med tystnadsplikten men kände att jag måste få komma till tals och hoppas att det kanske osammanhängiga inlägget inte rör runt för mycket :wink:
Kvällshälsningar från mig Ingrid.