Hur mkt. ätande ?

[Kråkan]

Hur mycket och vad äter era 8-9 åringar varje dag ?
Ger ni alltid något att äta när de säger att de är hungriga ? Menar såklart inte att de ska gå hungriga, men tex. om lunch eller middag åts med stor aptit för 1-2 timmar sedan. Om barnet säger sig vara hungrigt igen , ger ni mat då ? (Frukt funkar inte här...)

 

[honey]

Vi har en bio i det åldersspannet.
Han varierar mycket i sitt matintag (har i o f s alltid gjort det).
Just nu kan han äta 1-2 mackor + en tallrik fil/youghurt med flingor till frukost.
3-4 h senare äter vi något, ibland bara en stadig fika (bullar/våfflor eller dylikt) och ibland en vanlig lunch.
MEN, det kan lika gärna gå 5-6 timmar med en glass under tiden, varierar väldigt.
Äter vi enkelt på dagen så blir det riktig middag på seneftermiddagen/kvällen.
Äter vi på senem så frågar vi barnen runt 20-tiden(sommartid) om de vill ha något mer.
Ibland blir det nej och ibland blir det en knäckemacka och risifrutti typ.............

Denne lille mannen har varit lite småknepig med sin mat.
Men, vi har varit stenhårda, vi äter när maten står på bordet.
Då SKA man klara sig till nästa måltid.
När vi har varit i dom matskoven har vi givetvis varit noga med att hålla max 3-4 h mellan måltiderna.
Men inget småätande emellan.

Och nej, vi ger inget om det bara är 1-2 timmar sedan det åts en rejäl middag!
Vi "fintar bort" det med att vi snart ska äta igen om inte en frukt duger :angel :wink:

 

[sara]

Samma problem som vi haft innan vi kom på varför. Barnet kunde ha ätit en bra portion med mat och sedan kommer inom en halvtimme och är hungrig igen. Vi tänkte på bla mask i magen, men efter att vi började misstänka ADHD pga andra orsaker och läste på om det så gick det upp för oss, barnet är rastlöst.

Så hemma hos oss äter vi frukost, äter lunch ca 11:30, mellanmål 15:00 och kvällsmat ca 18:00. Skulle man bli lite sugen emellan så är det en frukt som gäller men först ska man fråga om man får ta (annars kan frukten försvinna väldigt fort :angel )

Vi är alltid tydliga med att om man vägrar äta maten så får man vänta till nästa mål mat.

Idag har vi två barn med ADHD, den ena är medicinerad och vi märker stor skillnad. Inte alls det här tjatandet om att det är hungrigt hela tiden. Den andra håller vi på att hitta rätt medicin på så där är det lite myror i brallan, men vi har fasta rutiner kring mat även om vi är ute nånstanns, på semester osv.

Sara

 

[Kråkan]

Rastlöshet skulle absolut kunna vara en av orsakerna till det ständiga "jag-är -såå-hungrig-att-jag håller-på-att-svimma". Inga misstänkta diagnoser här, även om vi kanske skulle kunna tänka oss att det finns några bokstäver ändå. saken är den att när vi väl sitter tillsammans och äter, tex. middag, så tar h*n ett enormt lass med mat till en början. Det fylls oftast på både en och 2 gånger, vilket resulterar i att h*n alltid äter för ,ja, 3 fullvuxna människor, med råge.... Skulle ni ha begränsat maten där eller ? H*n är väldigt liten i kroppsbyggnaden, så inga viktproblem finns. Vi kan inte gå på restaurang och äta då h*n absolut inte nöjer sig med en portion....Vill ej heller äta hos bekanta pga. detta. :littlesad H*n KAN ju bara inte vara SÅ hungrig jämt, eller ??

 

[Corrina]

Jag har inte barn i detta ålder, men tänkte på en sak. Kanske de växer så mycket att de behöver mat?

Annars, vad jag kan tänka på är tyvärr diabetis. Har ni kontrolerar blodsocker någon gång?

Jag har lite samma problem med mina två små killar, men vi ger mat när de är hungriga. Jag tror att man ska inte försöka anpassa barnen till alla andra - ett friskt barn vet själv när den är hungrig (om det finns inte nån diagnos eller vikt problem).
Corri

 

[Skogsmamman]

Låter som ett mat missbruk. En av våra senaste placeringar var likadan. satt som en hök över maten och vräkte i sig så att vi andra inte skulle få, speciellt om det var kött. Vi började lägga upp en ordentlig portion på tallriken och talade om att det här är det du får. Då lugnade sig. När h*n var uttråkad så var det tjat om att h*n var hungrig men fick bara något att göra så blev det tyst på tjatet.

 

[sara]

Tror precis som Skogsmamman att vara tydlig med mängden mat. Har ett annat barn som har problem med att veta när det är nog, vi talar om när det är stopp helt enkelt och barnet accepterar det.

 

[honey]

Kom att tänka på en sak............
Är barnet nyanlänt?

Vi hade det här beteendet med vår första placering.
Åt som en häst vid måltiderna och samlade på sig allt ätbart kom över och gömde i sitt rum.
Hittade MASSOR överallt när vi letade igenom rummet för att hitta ursprunget till stanken i rummet.
åt helt enkelt massor OM det inte skulle serveras mer mat!
Och hamstrade av samma anledning...........

En annan åt som en häst när blev osäker...........
Hemma, med rutiner och vanor, åt normalt.
Om vi reste bort och tillvaron blev "osäker och oförutsägbar" mer än ett dygn började äta.
Vi kunde läsa som en öppen bok i det sammanhanget (men det tog tid innan vi gjorde kopplingen)

 

[Kråkan]

Jag har inte barn i detta ålder, men tänkte på en sak. Kanske de växer så mycket att de behöver mat?

Annars, vad jag kan tänka på är tyvärr diabetis. Har ni kontrolerar blodsocker någon gång?

Jag har lite samma problem med mina två små killar, men vi ger mat när de är hungriga. Jag tror att man ska inte försöka anpassa barnen till alla andra - ett friskt barn vet själv när den är hungrig (om det finns inte nån diagnos eller vikt problem).
Corri

Eftersom detta handlar om en jourplac. har vi inte haft några sådana läkarkontakter, nej.
Det KÄNNS dock inte helt sunt med detta frosseri... Visst växer barn mycket, men någonstans måste man kanske sätta en gräns kan jag tycka.

 

[Kråkan]

Kom att tänka på en sak............
Är barnet nyanlänt?

Vi hade det här beteendet med vår första placering.
Åt som en häst vid måltiderna och samlade på sig allt ätbart kom över och gömde i sitt rum.
Hittade MASSOR överallt när vi letade igenom rummet för att hitta ursprunget till stanken i rummet.
åt helt enkelt massor OM det inte skulle serveras mer mat!
Och hamstrade av samma anledning...........

En annan åt som en häst när blev osäker...........
Hemma, med rutiner och vanor, åt normalt.
Om vi reste bort och tillvaron blev "osäker och oförutsägbar" mer än ett dygn började äta.
Vi kunde läsa som en öppen bok i det sammanhanget (men det tog tid innan vi gjorde kopplingen)

Vi har haft plac. i ca 7 veckor nu, så helt nyanlänt kan jag väl inte kalla det... :wink:
Dock tror jag inte att h*n hamstar mat tack och lov. Det är "bara" detta extrema ätande. H*n äter mer än vad jag och min man gör tillsammans, med råge. Oftast säger h*n att h*n har ont i magen efter ätandet. Jo, konstigt vore det annars ! Har försökt begränsa mängden lite, med hänvisning till att "kommer du ihåg att du brukar få ont i magen". Det hjälper inte. H*n är ju såååå hungrig !

 

[Adal]

jag skulle minska på mängden mat och öka på fettet i maten, sen minska tiden mellan måltiderna ett tag och se om det ger resultat. Fettet i maten mättar ju bättre än kolhydraterna och kan man minska måltiderna så försvinner ju även magontet.

min tanke om saken :wink:

 

[toppen]

Vi har en placering som är äldre, i mitten av tonåren ungefär. Här äts det så enormt mycket också, vår omkostnadsersättning räcker inte till på långa vägar. Har tagit upp detta i flera års tid utan resultat, få se om något händer i höst. Inte lika lätt att sätta gränser för ett större barn som för ett mindre barn, skulle aldrig gå att lägga upp portioner t ex! Håller med om att mycket beror på rastlöshet men vad gör man åt det?

 

[Fru Röd]

Hej Kråkan!

Så som jag ser det kan det finnas väldigt många orsaker till att barnet äter orimligt mycket. För många människor kan det vara kraftigt ångestreducerande att äta och man kan anta att lillungen just nu upplever mycket stress. Det kan också finnas neurologiska/neuropsykiatriska/andra psykologiska förklaringar. Om jag var du så skulle jag först och främst försöka utesluta att det är något fysiskt problem som ligger till grund för överätandet och boka besök hos husläkare. Om fysiologiska problem kan uteslutas så kan familjehemmet fortsätta en utredning om problemet kvarstår. Förhoppningsvis så försvinner det när barnet börjar känna sig tryggt igen. Jag önskar er alla lycka till!

 

[Corrina]

Hej Kråkan!

Så som jag ser det kan det finnas väldigt många orsaker till att barnet äter orimligt mycket. För många människor kan det vara kraftigt ångestreducerande att äta och man kan anta att lillungen just nu upplever mycket stress. Det kan också finnas neurologiska/neuropsykiatriska/andra psykologiska förklaringar. Om jag var du så skulle jag först och främst försöka utesluta att det är något fysiskt problem som ligger till grund för överätandet och boka besök hos husläkare. Om fysiologiska problem kan uteslutas så kan familjehemmet fortsätta en utredning om problemet kvarstår. Förhoppningsvis så försvinner det när barnet börjar känna sig tryggt igen. Jag önskar er alla lycka till!

Detta är jätte bra svar - få hjälp, även om detta är bara jour placering måste man utesluta fysiskt problem först. Och det där med att göra något istället (och vara borta från köket och border, och inte se nån mat). Min äldsta vill ha glass och godis hela tiden, men om man går och leker mer honom istället, då glömmer han snabbt.
Corri

 

[Kråkan]

Hej Kråkan!

Så som jag ser det kan det finnas väldigt många orsaker till att barnet äter orimligt mycket. För många människor kan det vara kraftigt ångestreducerande att äta och man kan anta att lillungen just nu upplever mycket stress. Det kan också finnas neurologiska/neuropsykiatriska/andra psykologiska förklaringar. Om jag var du så skulle jag först och främst försöka utesluta att det är något fysiskt problem som ligger till grund för överätandet och boka besök hos husläkare. Om fysiologiska problem kan uteslutas så kan familjehemmet fortsätta en utredning om problemet kvarstår. Förhoppningsvis så försvinner det när barnet börjar känna sig tryggt igen. Jag önskar er alla lycka till!

Det låter ju absolut sunt det du skriver ! Det är helt klart en enorm stress runt barnet just nu, mkt samtal av olika anledningar osv. osv. Av samma anledning vet jag inte om jag får / törs dra igång ytterligare en "grej" i form av "orsak-till-massätande-utredning" ( haha nytt ord ?) Måste nästan kolla med soc. först, så jag inte förvärrar något. Tusen tack för hjälpen allihopa :bow

 

[Kråkan]

Corrina: Vi försöker aktivera, men h*n är så rastlös & nästan omöjlig att engagera i något längre än 5 min. Dessutom sitter vi ju tillsammans och äter tex. middag och då frossar h*n ju också enorma mängder... Det är mycket DÄR vi undrar om man "får" säga att " nu räcker det, nu måste du vara proppmätt "........ :roll:

 

[tre]

Hej!

Vår kan ibland äta jättemycket.
Vi brukar aldrig säga att h*n är mätt utan vi säger att nu är magen inte hungrig mer. Jag tror nämligen att det kan vara så att dessa barnen inte riktigt vet hur det känns att vara mätt. Däremot vet de hur hunger känns och de vet när den känslan har försvunnit.

Tre

 

[Corrina]

Corrina: Vi försöker aktivera, men h*n är så rastlös & nästan omöjlig att engagera i något längre än 5 min. Dessutom sitter vi ju tillsammans och äter tex. middag och då frossar h*n ju också enorma mängder... Det är mycket DÄR vi undrar om man "får" säga att " nu räcker det, nu måste du vara proppmätt "........ :roll:

Jag jobbade lite med placerade vuxna och det var samma problem där. De löste det genom ha en lite mindre portion på tarliken (så mindre än en vuxen skulle äta, men inte mycket mindra då han klagade att han fick mindre mat än andra). Även om vi hade mat på border, då någon annan fixade hans portion, han fick inte ta maten själv). Och sen fick han en liten portion till.
Då viste han att det blir alltid nej till tredje portion. Så det kankse skulle fungera. Och vi sa ofta till honom att inte äta så snabbt.

Men,det var enklare därför att vi hade fasta måltidstider och han fick ingen mat mellan (och var inte en växande barn). Men kanske skulle fungera att byta tarlik mot mindre, och ha inte mat på bordet för att ta själv, men servera upplagda portioner (då kan ni enklare välja vad är på tallriken och hur mycket).

Men, jag tycker att javisst, ni MÅSTE säga att det räcker nu. Om barnet på kan inte känna det själv, så är ni, som vuxna, ansvariga för det. Och barnet behöver hjälp att hitta den där gränsen. Tyvärr, det kan vara jobbigt, men det är en del av eran uppdrag.
Corrina

 

[Kråkan]

Corrina: Vi försöker aktivera, men h*n är så rastlös & nästan omöjlig att engagera i något längre än 5 min. Dessutom sitter vi ju tillsammans och äter tex. middag och då frossar h*n ju också enorma mängder... Det är mycket DÄR vi undrar om man "får" säga att " nu räcker det, nu måste du vara proppmätt "........ :roll:

Jag jobbade lite med placerade vuxna och det var samma problem där. De löste det genom ha en lite mindre portion på tarliken (så mindre än en vuxen skulle äta, men inte mycket mindra då han klagade att han fick mindre mat än andra). Även om vi hade mat på border, då någon annan fixade hans portion, han fick inte ta maten själv). Och sen fick han en liten portion till.
Då viste han att det blir alltid nej till tredje portion. Så det kankse skulle fungera. Och vi sa ofta till honom att inte äta så snabbt.

Men,det var enklare därför att vi hade fasta måltidstider och han fick ingen mat mellan (och var inte en växande barn). Men kanske skulle fungera att byta tarlik mot mindre, och ha inte mat på bordet för att ta själv, men servera upplagda portioner (då kan ni enklare välja vad är på tallriken och hur mycket).

Men, jag tycker att javisst, ni MÅSTE säga att det räcker nu. Om barnet på kan inte känna det själv, så är ni, som vuxna, ansvariga för det. Och barnet behöver hjälp att hitta den där gränsen. Tyvärr, det kan vara jobbigt, men det är en del av eran uppdrag.
Corrina

Vi har också fasta tider för maten OCH vi lägger alltid upp maten.... Kanske ska testa en mindre tallrik, vem vet kan ju funka. Dock har vi aldrig sagt att det är JOBBIGT, undrade bara vart "gränsen " går för hur mkt. de ska äta....

 

[Corrina]

Jag vet är det är jobbigt. Fär mig även mer, då jag är överviktig själv, men fortfaranda har problem att säga nej till mig själv. Hur kan man säga nej till egna barn om de vill ha, godis, glass eller läsk? Jag vet är vi har råd och att det finns att köpa (jag kommer från ett land där man under min bardom kunde inte bara gå till äffaren och köpa godis... de fanns inte). Man vill ge dem allt och göra de glada, så det är svårt att säga nej.

Det är jobbigt och kommer alltid bli, men man ska försöka göra sitt bästa och hoppas att det räcker.

jag hoppas att du fick bra svar och motivation. Lycka till.
Corri